publicerad: 1955
PUTS put4s, sbst.2, förr äv. POSS l. PUSS, sbst.3, n. (GöstringDomb. 8/7 1602 osv.) ((†) m. Balck Es. 23 (1603), Ekeblad Bref 2: 360 (1663)); best. -et (ss. m. -en); pl. = (JMessenius (c. 1630) i 2Saml. 26: 101, osv.) ((†) -ar Petreius Beskr. 2: 125 (1614), Lindahl Tanckef. 44 (1740); -e Svart Gensw. E 4 b (1558); -er Svart G1 7 (1561), JournSvL 1799, s. 384 (klandrat); -or Bliberg Acerra 559 (1737: narrepussor, pl.)).
Ordformer
(pos(s) 1592—c. 1696. poussar, pl. 1644. puds 1765. puss (pus, pws, pvs, pusz) 1582 (: pusser, pl.)—1883 (: pusslustige). puts (-tz) 1558 (: putzse, pl.) osv.)
Etymologi
[jfr d. puds, nor. puss; av lt. putz, av mlt. putze, pusse, posse, motsv. t. posse (i ä. t. äv. bosse); sannol. till fr. bosse, utskuret, upphöjt arbete, eg.: bula, upphöjning (jfr PUSSERA, v.2), o. i t. urspr. betecknande utskurna skämtfigurer o. d. — Jfr PUSSERLIG, PUTSERI, sbst.2]
2) (numera bl. tillf.) handling l. uppträdande som avser att roa, lustigt upptåg, skämtsamt påhitt, pajaskonst(er), skoj, gyckel, skämt; förr särsk.: skämtsam(t) l. roande tal l. berättelse l. historia, lustighet o. d. (äv. om dylikt tal osv. som avser att förlöjliga l. skymfa ngn); jfr 3. Svart Gensw. E 4 b (1558). The Danske Junckare ther tiente i gården .. hoffue fram monga groffue putzer honom (dvs. Gustav Vasa) oc iemwäll alle Swenske till försmädelse. Dens. G1 7 (1561). Ett slags Taskspelare, som altid giöra sine putzer. Kling Spect. Ddd 4 a (1735). När Oïliden sina puts bedrifver / för ädle skönbenskenade achiver, / som ropa: ”bravo, bravo konung Ajas!” / du är den ende, som törs ropa: ”pajas!” Fröding Guit. 135 (1891). Auerbach (1913). — jfr LUST-PUTS, NARR-PUSS.
3) spratt, skälmstycke, streck, hyss, rackartyg, fuffens o. d.; numera företrädesvis med tanke på jämförelsevis oskyldiga (smålustiga) spratt som ngn spelar ngn huvudsakligen för att roa sig l. framkalla löje på hans bekostnad; förr äv. om listig l. svekfull handling l. knep o. d. som syftar till att åstadkomma värklig skada (t. ex. krigslist, slugt politiskt drag, listigt utfört brott, skurkstreck o. d.); utan bestämd avgränsning från 2. Spela l. göra ngn ett puts, ha puts för sig, ställa till med l. hitta på puts, förr äv. anställa l. bedriva l. bruka l. (för)öva (ett) puts. HH XIII. 1: 230 (1566). Ariston brukadhe .. en listigh Carthaginensisk pusz. Schroderus Liv. 514 (1626). Prosten i Kumbla .. berättar många grofua pusser af .. (rövarna) öfuas. OxBr. 11: 324 (1643). Thet heeter itt politiskt pusz, / At kunna miszbruka utrumq. jus. Brasck FörlSon. F 2 a (1645). Chronander Bel. E 2 a (1649: bedrifwa). Mädh tractamentet kundhe man och anställa åthskillige Lustige pussar; man gör bröd och rätter af vax, inuti belagde mädh kruth och furwärck, så att alla gästerna consumeras och förbrännas. MeddSlöjdF 1893, s. 52 (c. 1700). SedolärMercur. 3: nr 15, s. 6 (1731: föröfvat). Fahlcrantz 7: 88 (1826, 1866: spelte). Alltid hittade hon på något puts mot mig, den rackarungen. Hemmer Lermontov VTHjälte 60 (1926). Hedberg Blomb. 247 (1953). — jfr BAK-, FASTLAGS-, HOV-, KRIGS-, SAT-PUTS samt HOV-POSS. — särsk. i ordstäv. Här och där hörde man sägas (ang. revolutionen 1772), ”det var puts för mina möss, sade bonden då han tände eld på sin lada”. Arwidsson Schönberg XXI (i handl. fr. 1809); jfr 2.
Ssgr: A: (1) PUTS-, förr äv. PUSS- l. POSS-BILDSTOD. [jfr ä. t. posse, bosse, possenbild, skulpturvärk, i sht med skämtsamt motiv] (†) om skulpturfigur. Trädgårdar med orangerier och putsbildstoder. Atterbom Minn. 206 (1817). —
(2, 3) -LUSTIG. [jfr lt. putzlustig] om levande varelse l. sak (särsk. handling l. händelse l. berättelse o. d.): rolig l. lustig på ett skämtsamt l. smått komiskt l. skrattretande l. skälm- l. spjuveraktigt sätt, smålustig, tokrolig, skojig; om levande varelse äv.: full av skämt o. upptåg, skojfrisk; i sht förr äv. allmännare: rolig, roande, lustig. Pusslustiga äfventyr. Broman Glys. 3: 274 (c. 1730). Carlini, en pusslustig Harlequin på Italienska Theatern i Paris, som kom alla människor at skratta. EP 1792, nr 58, s. 4. En liten ganska putslustig .. anekdot. Ahnfelt HofvLif 3: 219 (i handl. fr. 1801). Konster och putslustiga upptåg. Arnell Scott Sjöfr. 297 (1829). Vanligen är .. (pojken) skämtsam och gladlynt, spjuveraktig och putslustig. Palmborg SvårhBarn 55 (1935). Livet är i och för sig icke så putslustigt. GHT 1945, nr 21, s. 9. särsk. (numera föga br.) om sak, med bibet. av l. övergående i bet.: barock, tokig, egendomlig l. dyl. Posten 1768, s. 77. En putslustig tvist om — posttidningens s. k. ”munlås” 1847. Hellberg Samtida 7: 239 (1872).
Avledn.: putslustighet, r. l. f.
1) egenskapen l. förhållandet att vara putslustig. Holmberg 1: 665 (1795). Romdahl ModMål. 129 (1926).
2) i konkretare anv.: ngt putslustigt, putslustigt skämt l. infall l. påhitt, lustighet. Holmberg 1: 818 (1795). Låt oss nu få höra några av dina putslustigheter! Sjöberg Kvart. 435 (1924). —
(2, 3) -MAKARE. [jfr d. pudsenmager, lt. putz(en)maker, holl. poetsenmaker, t. possenmacher] (ngt ålderdoml.) rolighetsmakare, ”rolighetsminister”, lustigkurre, skämtare; äv.: person som har (oskyldiga) spratt l. hyss för sig, upptågsmakare; stundom närmande sig bet.: rackarunge, skälm l. dyl.; förr äv. om professionell gycklare. Spegel 356 (1712). Nu drifva til och med barnen gäck med mig. — Gå din väg, du lilla putsmakare! Envallsson Schlenzh. 42 (1796). (På ett torg i S:t Petersburg hade) alla möjliga sorts putsmakare uppslagit sina baracker. Wallin Bref 7 (1840). Ryttmästare Hjerta .. en kvick putsmakare, som .. spred munterhet i våra samkväm. Afzelius Minn. 58 (c. 1870). Johanson SpeglL 242 (1908, 1926).
Avledn.: putsmakerska, f. (ngt ålderdoml.) kvinnlig rolighetsmakare l. upptågsmakare o. d. Lindfors (1824). —
(2, 3) -MAKERI1004. [jfr d. pudsenmageri] (numera knappast br.) handlingen att uppträda ss. putsmakare l. ha skämt o. upptåg o. gycklerier l. hyss o. d. för sig; äv. konkretare, om skämt l. skämtsamt upptåg l. påhitt l. skoj l. hyss o. d. Narrarne .. åstadkomma .. hvariehanda skiämt och pussmakeri. Lundberg Paulson Erasmus 89 (1728). Afzelius Sag. X. 2: 191 (1866). WoH (1904). särsk. (†) till 3, om fult streck l. tilltag. Tiufwerij, Puszmakerij och falskt Mynterij, warder meer än elliest, föröfwat och vppenbar (under december). Voigt Alm. 1670, s. 24. —
(2, 3) -STRECK. [jfr d. pudsenstreg, t. possenstreich] (†) narrstreck, skämt, skoj; spratt, hyss. Dähnert 225 (1746). (Professorn berättade) om några lustiga putsstrek under hans studentår. Rademine Knigge 1: 23 (1804). —
(2, 3) -STYCKE. [jfr t. possenstück] (†) = -streck. HdlCollMed. 8/4 1723. särsk. till 3, om våldsamt tilltag; i ssgn gevalts-putsstycke. —
(2, 3) -VIS, sbst. (puts- 1652. putse- 1640) (†) i uttr. i putsvis, = -vis, adv. Linc. Rr 4 b (1640). Wollimhaus Ind. (1652). —
(2, 3) -VIS, adv. (†) ss. skämt l. gyckel l. spratt, på skämt l. dyl. Hamb. (1700). särsk. till 3: gm att använda knep l. krigslist l. dyl. (Hertig Johan) hade (i Livland) inbekommit pussvis någre slott och län. HSH 12: 134 (1599).
B (†): (2) PUTSE-RITARE. [efter t. possenreisser] gyckelmakare. Schroderus Hoflefw. 272 (1629). Dens. HelsBegSkattk. 130 (1638). —
-VIS, se A.
Avledn. (till 2, 3): PUTSA, v.1, se d. o. —
PUTSAKTIG, adj. (†) om person l. sak: skämtsam, lustig; roande; om person äv.: full av skämt o. upptåg; som har spratt l. hyss för sig; äv. i uttr. ställa sig putsaktig, uppträda ss. skämtare l. gycklare l. upptågsmakare. Balck Es. 46 (1603). En pusaktigh man har medh leek / låsen tilfäst medh trå och bek / och bössan latt (dvs. laddat) medh miöl och krut. JMessenius (1629) i HB 1: 172. Schroderus Os. 1: 560 (1635: steller sigh puszachtigh). Medh kortwilligt snack, puszachtige Språk, och Gåtor strijda är Skarpsinnigt. Schroderus Comenius 941 (1639). Möller (1755).
Avledn.: putsaktighet, r. l. f. (†) skämtsamhet, lustighet o. d.; äv. konkretare: skämt, gyckel, skämtsamt påhitt, hyss o. d. Schroderus Dict. 148 (c. 1635). (Han var) alltid .. full af pussachtigheter. Ullenius Ro § 359 (1730). —
Spoiler title
Spoiler content