publicerad: 2006
TORPARE tor3pare2, m. ⁄ ⁄ (ig.); best. -en, äv. -n; pl. = (Thulin Mant. 1: 38 (i handl. fr. 1567) osv.) ((†) -rar HH XI. 1: 35 (1530: torpara)); pl. best. torparna (Stiernflycht HuushAnn. Specif. 16 ⁄ 3 1687 osv.), äv. (numera bl. i Finl., föga br.) torparena (Kellgren (SVS) 4: 27 (1779)).
Ordformer
(torpar 1530. torpara, pl. 1530. torpare (tå-, -ere) 1581 osv. törpare 1567)
Etymologi
(utom i b om ä. förh.) (mans)person som innehade (o. brukade) torp; särsk. i förb. med gen.-attribut l. prep.-bestämning (särsk. inledd med prep. under o.) med rektion angivande egendom(sinnehavare) varunder torp lydde; jfr FJÄRDINGS-BONDE. HH XI. 1: 35 (1530). Kom en kona benämpd Malin och klagade på en Torpare Her Swens benämpd Hindrick. UpplDomb. 5: 111 (1584). (I Roslagen) äro .. många torpare som allenast giöra dagzwerck till herregårderna för sina uthlagor. Bolinus Dagb. 61 (1674). Redan vällings-grytan kokar. / Ren med yfvig lugg, / Torparn uti mjugg, / Efter tobaks-elden snokar. Bellman (BellmS) 1: 120 (c. 1775, 1790). Alla hemmansbrukare, ja till och med skattlagda torpare .. (tilläts) att få bränna så ofta och så mycket de ville. QLm. 4: 6 (1833). Torparnas arbetskraft utsögs i dubbel måtto: genom stränga pålagor om mans-, hjon- och kördagsverken åt gården, samt i arbete hemma på torpen under kvällar, nätter och söndagar. Thorsén UpplTorp. 11 (1949). Torsten Fogelqvist .. berättar .. om Anders Gustav, som var torpare under prästgården, att han dessutom var kyrkstöt, dödgrävare och ringkarl. Kulturen 1986, s. 21. — jfr DAGSVERKS-, FJÄRDINGS-, JORD-, PRÄST-, RÅ- OCH RÖRS-, SKATTE-, SKOGS-, SYREN-TORPARE m. fl. — särsk.
a) med särskild tanke på torpares fattigdom l. ringhet (se d. o. 2) l. (i uttrycklig jämförelse med överhetsperson o. d.) starkt underordnade (samhälls)ställning; särsk. ss. mer l. mindre förklenande l. nedsättande benämning, särsk. med inbegrepp av tarvlighet l. inskränkthet o. d. Kåtkarla, Torpare, Träler, och almena Pack. Stiernhielm Herc. 429 (1658, 1668). En person i min ställning måste representera, måste hålla anseendet uppe och huset gående! Man kan väl för fan inte lefva som en torpare heller. Nordström Landsortsb. 22 (1911).
b) motsv. TORP 1 d, om sommar- l. fritidstorpare (som till husbehov idkar visst jordbruk). SvOrdb. (1986). Varför undersöker man inte .. vad vi som bor på landsbygden, barnföräldrar, bönder, jägare, friluftsmänniskor, torpare och så vidare har för uppfattning om vargen? DN 26 ⁄ 1 1997, s. C4. Kändast på auktionen var Börje Salming, nybliven torpare. Expressen 12 ⁄ 7 1997, s. 28. jfr SOMMAR-TORPARE.
Ssgr (utom i ssgrna -grund, -kex, -liv, -sol om ä. förh.): TORPAR-, äv. TORPARE-BARN. barn till torpare; jfr -unge. Ekman Siönödzl. 369 (1680). Att dikta för torparebarnen synes mig för öfrigt vara en uppgift så stor. Rydberg Brev 3: 123 (1891). —
-DOTTER. jfr -barn, -flicka. Att det wore hederligare, om Ragnar toge sådan Konunga-dotter, som Ingeborg, än en torparedotter, som Kraka. Fryxell Ber. 1: 63 (1823). —
-DRÄNG. (numera bl. tillf.) av torpare (för arbete på huvudgården) lejd dräng. VDAkt. 1717, nr 188. MinnGPrästh. 6: 170 (1930). —
-FAMILJ. torpares familj. Hon talade nästan uteslutande om sorgliga saker, beskref sjuka torparefamiljer och nöden i fattighuset. Roos Skugg. 99 (1891). —
-FLICKA. flicka från torparfamilj, torpardotter; jfr -tös. Moberg Gr. 187 (1815). Två länkar i den oändliga ström av torparflickor, som rann in emot staden. Beijer BritaGrossh. 66 (1940). —
-FOLK. folk (se d. o. 3 (g)) tillhörigt torparfamilj(er); förr äv. i pl., sammanfattande, om torpare o. hans hustru (jfr folk 6 a); jfr torp-folk. Hans föräldrar, et par beskedliga torparefolk. Thorild Bref 1: 23 (1781). Nästa gång mannen körde förbi det torp, der han fått vatten, omtalade han .. (händelsen) för torparefolket. Wigström Folkd. 2: 180 (1881). —
-FRIGÖRELSE. särsk. (hist.) om omvandlingen i Finl. av torp till självständiga småbruk under årtiondena efter 1918 (i sht i sg. best.). EkonT 1939, s. 291. —
-GRUND. byggn. källarlös grund med luftutrymme mellan mark o. bottenbjälklag, kryprumsgrund, krypgrund. Man har förstått värdet av gammaldags grundläggning, den numera på nytt rekommenderade s k torpargrunden. DN(A) 4 ⁄ 10 1965, s. 25. Husen har kryprumsgrund, s k torpargrund, vilket borgar för god ventilation. GbgP 4 ⁄ 10 1988, s. 52. —
-GUMMA. (ngt vard., i sht i folkligt spr.) gammal l. äldre torparhustru; jfr torp-gumma. AnderssonBrevväxl. 2: 251 (1836). —
-HJON. (numera bl. tillf.) särsk. till a, om torpare uppfattad ss. tjänstehjon. Gemena Herrar skilja / Ifrån förnäma torpar-hjon. Dalin Vitt. I. 3: 73 (1741). CIHallman SSkr. 182 (1778). —
-HUSTRU. hustru till torpare; jfr -kvinna, -käring, -mor. Matz Mårtensson en knecht ibid. är i rychte för een torpare hustrw, som bleff dödh i barnsenge. Rudbeckius Dagb. 211 (1621). Jaså, kantänka det gick inte an att torparhustruns grofva näfve ryckte i den romantiska slöjan. Hedenstierna FruW 73 (1890). —
-HYDDA. (numera bl. tillf.) jfr -koja; särsk. till a. (Sorgen) skyr inthet stånden, vthan sigh så snart vthi Herra Palatz som i Torppare hyddor intränger. Gallius AÅkeson C 2 a (1643). —
-HÄST. (numera bl. tillf.) torpares häst. Alm(Sthm) 1790, s. 58. Torparehästen har obestridligt mera behof .. (av en mjuk bädd) än den fyrfotade lättingen i herremannens stall. Wrangel HbHästv. 123 (1884). —
-KALV. (numera bl. tillf.) torpares kalv; i sht förr i jämförelser (särsk. till a). Huru tycker ni det skulle tiena sig, om jag .. effter en obäklig Compliment stodo och såg stint ut som en torparkalf. Lindahl Tanckef. 35 (1740). Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-KEX. (i vissa kretsar, vard.) till a, skämts. l. förklenande: eternitplatta. DN(A) 6 ⁄ 5 1964, s. 20. —
-KLASS. jfr klass 2; i sht i sg. best. Frey 1847, s. 351. Medan bondeklassen under århundradet närmast före 1870 ökats med blott en tredjedel, hade torparklassen fördubblats. Fatab. 1952, s. 148. —
-KOJA. (numera bl. tillf.) om torparstuga uppfattad ss. koja; särsk. till a; jfr -hydda, -maja. HSH 1: 196 (c. 1720). Svenskarnas högsta lust (är) att se hvarandra öfver axeln, de må härstamma från Gylfe, eller vara födda i den eländigaste torpare-koja. Crusenstolpe Tess. 1: 267 (1847). Vid Hessleholms station fanns för några år tillbaka blott en liten grå torparkoja, nu finnes här en hel gata af både nätta och rymliga bostäder. Thomée IllSv. 161 (1866). Björkman (1889). —
-KRANS. (numera mindre br.) om skepparkrans. Johansson Skepp. 18 (1915). Från det ena (örat) till det andra gick runt hela nederdelen en krans av öglor och strålar, som tydligen skulle föreställa ett skägg, en torparkrans. Spong Kråkn. 166 (1963). —
-KVINNA. (numera bl. tillf.) kvinna av torparklass; torparhustru. Torparekvinnan följde dem med ögonen. Beijer BritaGrossh. 17 (1940). GbgP 2 ⁄ 8 2002, s. 28. —
-KÄRING. (i folkligt spr., numera bl. tillf.) torparhustru; jfr käring 2. VLS 69 (1885). Att de praktfulla målningar som ännu är bevarade i många bondgårdar i Blekinge är målade med dagakarlars svett och torparkäringars umbäranden. SagSed 1958, s. 37. —
-LIV. (numera bl. mera tillf.) liv (se d. o. I 3) ss. torpare; äv. (om nutida förh.) till b. JordbrFörenBl(C) 1957, nr 45, s. 4. Smarta prylar för torparlivet. Expressen 25 ⁄ 6 2005, s. 42 (reklamrubrik). —
-MOR. (numera bl. tillf.) torparhustru (ss. (hus)moder); i sht i sg. best. utan slutartikel. (Solen) bleker torparmors linne. Kleen Vildv. 13 (1895). Västerbotten 1979, s. 48. —
-PAR. (numera bl. mera tillf.) par (se par, sbst.1 1 a α) av torparklass. Lo-Johansson Gen. 528 (1947). —
-SOL. [jfr fin. torpparin aurinko] (i Finl., i sht skämts.) särsk. i sg. best., om månen. Under torparsolen. Ekholm Torp. (1923; titel). —
-SON. jfr -barn, -pojke. I de lägre (samhällsklasserna) .. är den relativa förmögenheten merendels förknippad med jordegendomen, i följd hvaraf den bonden medfödda bördsstoltheten vinner en ökad styrka, så att en torparson knappast vågar se upp till en bondedotter. Palmblad Norige 74 (1846). —
-STUGA. stuga utgörande bostad åt torpare(familj), torp; äv. till a, särsk. nedsättande, i oeg. anv.; jfr -koja o. torp-stuga. Då kan ett mäktigt Commerce-Råd .. få fritt spatium .. (att) efter sin smak .. uppföra en colossal torparstuga. Törneros 1: 152 (1825). Intill ängen och åkerbitarna, som omgåfvo den rödstrukna torparstugan, låg en liten hage med ljung och enbuskar. Hedenstierna FruW 73 (1890). —
-SYSTEM. (numera bl. tillf.) jfr system, sbst.1 5 b, o. torp-system. Warburg Richert 2: 115 (i handl. fr. 1835). Statarsystemet .. vann .. alltmera terräng på torparsystemets bekostnad. 3SAH LVIII. 2: 31 (1947). —
-TÖS. (i folklig stil, numera bl. tillf.) torparflicka. Hedenstierna FruW 126 (1890). Beijer BritaGrossh. 69 (1940). —
-UNGE. (vard.) torparbarn. Serenius E 1 b (1734). Hon såg ut som vilken svensk torparunge som helst. Edqvist Musik 90 (1946). —
-ÄNKA. (numera bl. tillf.) änka efter torpare. Biörklunds mor, en gammal 84 års torpareencka, som i alla tider warit en favorit här i huset. Tilas CurrVitæ 339 (1767). Expressen 20 ⁄ 6 1997, s. 22.
Avledn.(numera bl. tillf.): TORPARAKTIG, adj. som kännetecknar l. utmärker l. anstår torpare; särsk. till a, mer l. mindre nedsättande l. förklenande. Det är torparacktigt att .. väta handduken på en gång. Botin Hist. 2: 12 (c. 1790). Expressen 6 ⁄ 9 2003, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content