publicerad: 2009
TRÖTT tröt4, förr äv. TROTT, adj. -are. n. o. adv. =.
Ordformer
(trot- i avledn. 1620 (: trotheet)–c. 1645 (: trothet). troth 1688. trott (-dt) 1636–1762. tråt 1681. trått (th-) c. 1585–1709. tröt 1560–1713. trött (-dt) 1526 osv. trööt (-tt) c. 1580–1684)
Etymologi
[fsv. þrötter, throtter; jfr fd. thræt (d. træt), fvn. þreyttr; eg. p. pf. av fsv. þröta (ipf. þrötte), trötta, göra så att krafterna tryter (motsv. fvn. þreyta, feng. ðrīetan), urspr. kausativbildn. till TRYTA; formen trott beror sannol. på anslutning till trottna (se TRÖTTNA). — Jfr TRÖTTA, TRÖTTNA, TRÖTTNAD, TRÖTTSAM]
1) om person l. djur: som (till följd av fysisk l. psykisk ansträngning l. sjukdom l. brist på vila l. sömn l. stimulans o. d.) (tillfälligt) inte är i besittning av l. har förlorat (viss del av) sin normala l. tidigare styrka l. (handlings)kraft l. energi l. livlighet l. förmåga o. d.; matt, orkeslös, kraftlös, utmattad; stundom äv. närmande sig bet.: sömnig; äv. dels om kropp(sdel) l. själ(sförmögenhet) o. d., dels i annan överförd l. bildl. anv. (se c). Trött i benen, ögonen. Gammal och trött. Han är ständigt trött numera. Trötta bilister är en trafikfara. Tå kom Esau aff markenne, och war trötter. 1Mos. 25: 29 (Bib. 1541). Varghan (o.) älgharna gå efter hvar annan när djup snjö är och när then främste är tröt så stijgher han åf och går efterst. Bureus Suml. 66 (c. 1600; rättat efter hskr.). Heta Middagz Solen gör Menniskian Trödt, Mödhe och Wanmechtigh. Paulinus Gothus Pest. 8 a (1623). Wad winner man med alla kammar-Critiquer, annat, än et tröttare humeur både för sig och andra? Posten 1769, s. 624. När musklerna warit i långwarig eller stark rörelse blifwa de trötta och behöfwa hwila. Berlin Lsb. 7 (1852). Att ge vuxna personer, som känna sig trötta, järnpreparat, utan att detta sker på läkarinrådan, är ganska meningslöst. Bolin VFöda 94 (1933). — jfr AND-, ARBETS-, DÖDS-, MORGON-, O-, RES-, SJÄLS-, STRIDS-TRÖTT m. fl. — särsk.
a) med bestämning inledd av prep. av, angivande orsak till l. grund för att ngn är trött; förr äv. med inf.-bestämning utan föregående prep. (jfr 2). Jesus war trötter aff wäghen. Joh. 4: 6 (NT 1526). Jagh (dvs. biskop Rudbeck) haffver altt låtet falla, effter jagh var trott aff dee controversier jagh holla moste medh Doct. Messenio i Upsala. RP 6: 471 (1636). Fast jag är rätt trött att hafva rott öfver Kalmar sund, så vill jag (osv.). Gustaf III 2: 100 (1783). Jag var trött av att leta mig fram. Hallström Händ. 7 (1927). (Fotbollsspelarna) blir mentalt trötta av att inte få utdelning. KvällsP 23 ⁄ 6 2003, s. 7.
b) ss. objektiv predikatsfyllnad i vissa uttr. med resultativ innebörd, dels med refl. obj., dels med obj. betecknande drag- l. riddjur. En smid .. arbetar sich trött offuer äsiona. Syr. 38: 28 (”39: 5”) (öv. 1536). Som jag var i de åren, at jag nu borde förvärfva mig merite .. så borde jag med fägnad emottaga et tilfälle, som andre kunnat löpa sig trötte före. Tilas CurrVitæ 167 (1756). (Man behövde inte) köra trötta sina tusen riksdalers-hästar. Knorring Cous. 3: 48 (1834). Hon afbröt sig .. häpen öfver att hon, som nästan tegat sig trött, på en gång låtit orden springa ifrån sig som lössläppta fålar. Lindhé Ledf. 24 (1903). Eftersom vi har gått oss trötta tog vi oss hit. Malmqvist BerTräskmark. 1: 274 (1976).
c) i överförd l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt som ger uttryck för l. på annat sätt präglas av att ngn är trött l. som liknas vid ngn som är trött; jfr 3. Trötta steg, blickar. Med trött röst. Hans hierta .. tenker altidh wppå, huru mångh trötta stundh han ther offuer hafftt haffuer. LPetri Œc. 29 (1559). Hvad eljest denne Resebeskrifning angår, så är skrifarten sådan, som jag den på resan, ofta med trött penna upsatt. Kalm VgBah. Föret. 4 (1746). Med tanken enskildt vänd på det som ligger vårt hjerta närmast, på det trötta Fäderneslandet. 2VittAH 10: 200 (1812, 1816). Det blev maktlöst och trött och grått, detta dagens muntra, övermodiga ljus därutifrån. Lidman HusFrökn. 54 (1918). Han .. slöt ögonen och strök sig med en trött, nästan förtvivlad åtbörd över pannan. Bergman ClownJ 140 (1930).
2) om person (l. djur), med bestämning inledd av prep. på (förr äv. med l. åt l. vid): som känner leda l. ointresse l. olust (inför ngn l. ngt); som har fått (mer än) nog (av ngn l. ngt); led (se LED, adj. 5) l. utledsen (på ngn l. ngt); äv. i överförd l. bildl. anv., om ngt sakligt (jfr 3); i sht förr äv. med inf.-bestämning utan föregående prep. (jfr 1 a). Trött på vintern, på sin familj, på att flytta. Att blifwa qwitte sin Skolemästare som trötter är med Skolan. HärnösDP 1663, s. 53. Jag är trött vid Folck. Ehrenadler Tel. 962 (1723). Ditt tolamod var trött at längre dväljas stilla. Adlerbeth Skald. 1: 54 (1797). Sök Herran .. du på verlden trötte! Wallin 1Pred. 3: 373 (c. 1830). Jag är trött åt den gamla visan om älskares suckar, förhoppningar, qval .. lycksalighet, eller förtviflan; trött att sjelf skrifva om den, som om lifvets roman icke hade någon skönare, någon högre! Bremer Fad. Förord 1 (1858). När vildgässen voro trötta på att leka, foro de ut på isen. Lagerlöf Holg. 1: 60 (1906). Luften hängde trött på sig själv mot de heta väggarna. Siwertz Låg. 87 (1932). — jfr KULTUR-, LEVNADS-, LIVS-, RES-, SKOL-, STREJK-, STRIDS-TRÖTT m. fl.
3) [eg. bildl. anv. av 1 (, 2); jfr motsv. anv. i d.] om odlingsjord: som till följd av alltför intensivt l. ensidigt utnyttjande ger dålig l. försämrad avkastning. TT 1878, s. 45. När jorden är trött på hvete, ”lägger man in” den med en slags ärtväxt, Alalfa, som .. äger förmåga att tillägna sig luftens kväfve. Koch EmigrLand 352 (1910). — jfr ALSTRINGS-, BET-, HAVRE-, KLÖVER-, KORN-, LUCERN-TRÖTT.
Ssgr (till 1): TRÖTT-FLUGEN, p. adj. (numera bl. mera tillf.) om fågel: som har flugit så att den blivit trött. Fischerström Mäl. 161 (1785). Tröttflugna sibiriska nötkråkor låter sig tas med handen i hasselliderna. TurÅ 1954, s. 152. —
-GÅNGEN, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som har blivit trött gm att gå. Landsm. 6: X (1885). De mötte .. en tröttgången skolklass, med flickor som åt glass, nedsjunken i gräset. Asklund BrödKlar. 67 (1962). —
-HETSAD, p. adj. (numera mindre br.) jfr hetsa 2 (b). Han var på en gång klarvaken och trötthetsad af det starka kaffet, cigarrerna och punschen. Öberg Makt. 1: 135 (1906). Gierow Ödl. 26 (1937). —
-JAGA. (numera mindre br.) med avs. på villebråd: jaga så att det blir trött. På skare, som bär skidlöparen, men ej vargen, kan denne också tröttjagas och fällas. Balck Idr. 2: 90 (1887). Möllersvärd UpplJaktst. 33 (1917). —
-KÖRA, -ning.
1) med avs. på dragdjur: köra så att det blir trött; särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pf.; jfr köra, v. 7 a, 13 a. Möller (1790). Jag blifver allt mer och mer såsom en af de många tröttkörda hästarne i vårt land, af hvilka till slut intet mer duger än huden. HReuterdahl i MolbechBrevveksl. 2: 366 (1846). Hon är inte så riktigt säker på, att hon skulle vilja tröttköra en häst ens för gamle Håkan, så vänner och grannar de äro. Hinde Byvallaf. 133 (1927).
2) i bildl. anv. av -köra 1, med avs. på person (l. kroppsdel): göra trött, trötta (ut); äv. med avs. på villebråd (jfr köra, v. 1 b, o. -jaga); särsk. (o. numera bl.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: trött, uttröttad, utmattad, utarbetad. Tröttkörda förhandlare, poliser. Ett slitet och tröttkört bottenlag. Geijer Brev 334 (1839). En tröttkörd råbock .. hvilken han när som helst kunde få tag i. Knöppel SvRidd. 222 (1912). Detta gör, att arbetaren tröttköres jämförelsevis fort. Berger SvAmMed. 147 (1916).
3) i bildl. anv. av -köra 1, 2, med avs. på ngt sakligt, särsk. tänke- l. förhållningssätt l. idé o. d.: hävda l. utnyttja på ett sätt l. i en utsträckning som tröttar l. framstår som tröttande; särsk. (o. numera bl.) i p. pf. Denna qvickhet .. tröttkör gerna de funna infallen. Ljunggren Bellm. 39 (1867). Beskedet var bara att politiken ska fortsätta som hittills – den politik som nyss verkade så tröttkörd och initiativlös. GT 25 ⁄ 5 2005, s. 2. —
-LÖS. (†) outtröttlig. Kärleken är trottlös. Grubb 437 (1665). Tröttlös omsorg. Wallquist EcclSaml. 6–7: Föret. 8 b (1794). —
-RIDA. med avs. på riddjur: rida så att det blir trött; särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pf.; jfr rida, v. 3 o. Tager bort om natten vtur pastoris .. stall hans bästa häst, trottrider hono(m) strax een mijl. VDAkt. 1680, nr 73. Tröttridna hästar gråa av torkat skum. Macfie Lägereld. 164 (1936). —
-SPRUNGEN, p. adj. (numera bl. mera tillf.) om person l. djur: som har blivit trött gm att springa. En hund, som står bunden inne så godt som hela året om .. blir, när han kommer ut på jagt, snart tröttsprungen och ömfotad. Öman Ungd. 190 (1889). Moberg Invandr. 399 (1952; om person). —
-ÖGD. som har trötta ögon, som har ögon som präglas av trötthet. I en handelsbod .. står en orakad, tröttögd handelsman och slår i sin kassabok. Cavallin Kipling Emir. 114 (1898).
Avledn.: TRÖTTHET, r. l. f. [fsv. thröthet] tillståndet l. egenskapen l. förhållandet att vara trött.
1) till 1, särsk. dels i fråga om sådant tillstånd osv. ss. yttring av l. symtom på ohälsa l. sjukdom, dels oeg. l. bildl. (se slutet). At han här aff tröttheet soff. PErici Musæus 1: 150 b (1582). Enke-Drottningen sjuknade den 26 maji .. Den 20 Junii instälde sig en ny hosta med oro och mycken trötthet. PH 12: 412 (1782). Där arbetstempot är högt tar tröttheten ut sin rätt. DN(A) 4 ⁄ 11 1964, s. 2. jfr morgon-, muskel-, res-, själs-trötthet m. fl. särsk. oeg. l. bildl. (med anslutning till trött 2), i fråga om ngt sakligt (jfr 3 o. trött 1 c); särsk. i fråga om material (särsk. metall): utmattning. Det var .. trötthet i rättskänslan. Strindberg NRik. 25 (1882). Trötthet hos metaller. GHT 1898, nr 251 A, s. 2.
2) till 2, särsk. i uttr. dels trötthet vid ngt, leda (se leda, sbst.2) vid l. ointresse l. olust för ngt, dels (numera bl. mera tillf.) till trötthet, till leda (se leda, sbst.2 a). Man vet att felet af alla långa beskrifningar är att väcka trötthet och ledsnad, om de ej tillika gifva något åt hjertat och förståndet. Kellgren (SVS) 5: 111 (1786). Du vet, hvem han är, denne Jesus Kristus. Du har kanske ända till trötthet hört honom omtalas. Wikner Pred. 39 (1871). I .. (biskopens) uttalanden skönjer man tydligt .. tröttheten vid politiken. Vasenius Top. 1: 298 (1912). jfr krigs-, kultur-, skol-, teori-trötthet m. fl.
3) till 3; förr äv. allmännare, utan särskild tanke på ensidigt utnyttjande av jorden; jfr 1 c o. trötthet 1 slutet. (Mossan) är en wärkan af blotta åldren och tröttheten af en jord, och förswagar henne år ifrån år. Serenius EngÅkerm. 47 (1727). Tröttheten motverkas därigenom, att man upphör under längre tid med odling af den trötthetsalstrande växten och genom åtgärder för parasiternas utrotning. 2NF 30: 205 (1920). jfr bet-, jord-, klöver-, korn-trötthet.
Ssgr (till trötthet 1): trötthets-fenomen. jfr fenomen I 1; särsk. bildl.: utmattningsfenomen (jfr trötthet 1 slutet). Schéele Själsl. 145 (1895). De trötthetsfenomen, som inträffa vid belastning av en spiralfjäder, kautschuksnodd eller dylikt. Bolin KemVerkst. 174 (1942).
-försök. (numera bl. tillf.) jfr försök 1. Trötthetsförsöken (rör) icke huvudsakligen minnet utan snarare trötthetens inflytande på förmågan att uppfatta och tänka. Larsson Kunsk. 70 (1909).
-gift. särsk. (numera bl. mera tillf.) om (förmodat) gift l. giftigt l. skadligt ämne som frigörs l. anhopas i människokroppen vid (fysisk) ansträngning o. därmed orsakar (känsla av) trötthet; särsk. oeg. l. bildl. (jfr trötthet 1 slutet); jfr -produkt, -ämne. En uttröttningspsykos, vars egentliga anledning tros vara en inverkan av trötthetsgifter, som bildas i kroppen vid ämnesomsättningen. Svenson Sinnessj. 93 (1907). Det är trötthetsgifter och massuggestion. Krigets bakrus, helt enkelt. Siwertz Förtr. 81 (1945).
-gräns. gräns (se d. o. 2) vid vilken trötthet inträder. Det är dålig psykisk ekonomi att fortsätta över trötthetsgränsen. Larsson Kunsk. 72 (1909).
-kurva. kurva (se d. o. 1 a) som åskådliggör trötthetens fördelning över tid; särsk. bildl., utan särskild tanke på grafisk framställning. GHT 13 ⁄ 6 1896, s. 2. Alla människor har en egen trötthetskurva; en del blir trötta var tredje timma, andra var fjärde etc. GbgP 31 ⁄ 1 1998, s. 10.
-känsla. känsla av trötthet; äv. med anslutning till trötthet 2. En trötthetskänsla öfver bröstet. LGBranting 2: 64 (1840). När han blev ensam .. blev trötthetskänslan än starkare. Sjöman Lekt. 252 (1948).
-produkt. (numera mindre br.) jfr produkt 3 o. -gift, -ämne. Löwegren Hippokr. 1: 394 (1909). Adrenalinet .. sänker hastigt retningströskeln, som höjts genom anhopning av trötthetsprodukter, till dess normala läge. Berglund o. Andreen Körtl. 42 (1937).
-symtom. jfr symtom 2 o. -tecken; särsk. bildl. (jfr trötthet 1 slutet). Han (fann), att en uttröttad hunds blod, insprutadt i en annan hunds ådror .. framkallar trötthetssymptomer. PedT 1897, s. 424. Det finns en del trötthetssymtom i (romanen). BonnierLM 1954, s. 69.
-tecken. jfr tecken 6 d o. -symtom. I nionde och tionde ronderna började bägge kämparna visa trötthetstecken. Swing 1920, nr 5, s. 11.
-tillstånd. jfr tillstånd 3 c. Då neurastenien är uttryck för ett nervöst trötthetstillstånd, måste behandlingen rikta sig på hvila, stärkande diet och rogifvande föreskrifter. 2NF 19: 837 (1913).
-ämne. (numera bl. mera tillf.) jfr -gift, -produkt. Under nattens hvila skaffas nu dessa trötthetsämnen bort ur kroppen genom det upptagna syrets verksamhet. Helsov. 1893, s. 324. Mjölksyra är ett trötthetsämne som bildas när energin i muskeln frigörs. GT 28 ⁄ 3 2003, s. 4.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content