publicerad: 2017
VENUS- ve4nus-, förr äv. VENE-, ssgsförled.
Ordformer
(vene- 1685 (: Veneborsta), 1685 (: Venekam). venus- (w-) 1659 (: Venuskam) osv.)
Etymologi
[till namnet på Venus, skönhetens o. kärlekens gudinna i den romerska mytologin, namnet är etymologiskt identiskt med lat. venus, kärleks(akt) (se VENERERA)]
ss. förled i ssgr betecknande ngt (l. ngn) som avser l. tillhör l. har samband med l. (gm sitt utseende) erinrar om gudinnan Venus (o. därför förknippas med kvinnlig skönhet l. (sinnlig) kärlek).
-KAM, se B.
B: VENUS-BERG. [jfr lat. mons veneris] hos kvinna, om (hårbeklätt o.) upphöjt område strax ovanför de yttre blygdläpparna, utgörande del av de yttre könsorganen, mons pubis; särsk. i sg. best.; jfr blygd-kulle. Venus-bärget .. är formerat af de allmänna betäckningar, såsom hud och fett, hvilka hos Qvinno-könet bekläda Isbenet (dvs. blygdbenet). Schützercrantz 2Förlossn. 37 (1786). —
-DYRKARE. [jfr d. venusdyrker] (numera bl. ngn gg) om person som ägnar sig åt (i sht sinnlig) kärlek. DelaGardArch. 19: 17 (1843). Han tyckes hafva varit en temligen flitig venusdyrkare, ithy att han ofta varit behäftad med gonorré. NordMedArk. 1869, nr 11, s. 20. —
-GÖRDEL. [jfr t. venusgürtel, eng. Venus’s girdle]
1) i romersk mytologi, om bälte l. gördel (se d. o. 1) som Venus föreställs bära; i sht bildl., om ngt som i ett l. annat avseende liknar en gördel l. som kan associeras till kärlek l. skönhet o. d. (jfr gördel 2); äv. om kyskhetsbälte. Phosph. 1810, s. 105. Seinen, gnistrande i pärlgrått aftonljus, knyter sin Venusgördel kring diktens och konstens eviga stad. Levertin Diktare 198 (1898). Venusgördel .. (dvs.) kyskhetsbälte. NE (1996).
2) kammaneten Cestum veneris Lesueur. Thorell Zool. 2: 463 (1865). Den mest kända arten (av ordningen Cestida) är venusgördeln .. som blir betydligt över 1 m lång. DjurVärld 1: 345 (1960). —
-HÅR. [jfr d. venushår, t. venushaar, eng. Venus’ hair, fr. cheveux de Vénus] ormbunken Adiantum capillus-veneris Lin.; ngn gg äv. om andra arter av släktet Adiantum Lin.; jfr fru-hår, jungfru-hår 1. Franckenius Spec. A 2 b (1659). En jättestor ampel med en luftig sky venushår, som föll långt ner och vaggade af och an i vinden. Tavaststjerna Inföd. 61 (1887). Adiantum, Venushår .. (dvs.) många arter i tempererade och tropiska trakter, ofta kalkälskande klippväxter. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 13 (1946). —
-KAM. (vene- 1685. venus- 1659, 1916) [jfr t. venuskamm, eng. Venus’s comb, fr. peigne de Vénus] (†) växten Scandix pecten-veneris Lin., nålkörvel; jfr kärleks-borste, vene-borste. Franckenius Spec. D 3 a (1659). Endast 1 art (av släktet Scandix Lin.), S. Pecten Veneris, nålkörfvel, Venuskam, har spridit sig norrut och förekommer tämligen allmänt på Ölands och Gottlands åkrar. 2NF 24: 904 (1916). —
-MÅTT. (numera bl. tillf.) om (förment) ideala mått (se mått, sbst.4 3 a) för kvinnokropp; jfr skönhets-mått 1. Venusmåtten hade hon redan överskridit, helt säkert för åtskilliga år sedan. Hellström Lekh. 509 (1927). —
-PRÄSTINNA. särsk. bildl., eufemistiskt, om prostituerad kvinna; jfr kärleks-prästinna. Den unga Venusprästinnan, hvilkens större penningtillgångar höjt henne öfver medsystrarna på trottoaren. Laurin Skämtb. 443 (1908). —
-SJUKA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om venerisk sjukdom, i sht syfilis; jfr kärleks-sjuka 2. Sahlstedt (1773). Kärlekshatet hos .. venussjukans halvförtärda offer. Siwertz JoDr. 341 (1928). —
-SKO. [nedre kalkbladet (läppen) hos växten liknar en sko] orkidén Cypripedium calceolus Lin., guckusko; i pl. äv. (o. numera bl.) om släktet Paphiopedilum; jfr toffel-blomma. HbTrädg. 6: 72 (1876). Venusskor, Paphiopedilum, släkte i växtfamiljen orkidéer med ca 50 arter från tropiska Asien till Salomonöarna. NE (1996). —
-SPEGEL. [jfr eng. Venus’s looking-glass, fr. miroir de Vénus; fodret hos växten kan liknas vid skaftet på en handspegel] prydnadsväxten Legousia speculum-veneris (Lin.) Chaix; jfr spegel-blomma. Dalin 2: 772 (1855). Björn BiolOrdl. (1976).
Spoiler title
Spoiler content