publicerad: 2005
TOFFEL tof4el, äv. 32, sbst.2, om person m., om sak r. l. m.; best. -n; pl. (i bet. 1, 2, 4) tofflor tof3lor2, äv. att hänföra till sg. toffla (JönkTb. 112 (1525) osv.), äv. (numera bl. i bet. 3) tofflar tof3lar2 (TullbSthm 18 ⁄ 6 1569 osv.). ((†) -eler TullbSthm 9 ⁄ 7 1582. -ler, äv. att hänföra till sg. toffla, Skråordn. 311 (1546: quinne Toffler), Dybeck Runa 12 (1850)); äv. (vard.) TOFFLA tof3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -lor (se ovan) ((†) -ler (se ovan)); förr äv. TÖFFEL, r. l. m.; pl. -elar (TullbSthm 8 ⁄ 5 1571), -eler (TullbSthm 21 ⁄ 5 1571, TullbSthm 29 ⁄ 5 1571), -lar (TullbSthm 18 ⁄ 6 1569, Lind (1749)), -ler (TullbSthm 1534, s. 5 a (: hust(r)o töffler), Lælius Bünting Res. 2: 126 (1588)), -lor, möjl. att hänföra till ett icke anträffat töffla (TullbSthm 1535, s. 38 a, TullbSthm 5 ⁄ 5 1548).
Ordformer
(tofel- i ssg 1700 (: Tofelmakare). toffel (tå-) c. 1635 osv. toffel- (-ffv-, -ell-) i ssgr 1539 (: toffelmakar(e)) osv. toffla (-ofl-, -åfl-) 1538 osv. toffle- i ssgr 1552 (: Tofflemaker)–1798 (: toffleblad). tofflor (-ofl-, -åf(f)l-), pl. 1525 osv. tofle c. 1580. toflo- i ssg 1538 (: toflomakare). töffel 1534–1749)
Etymologi
[jfr ä. d. tøffel, toffel, dan. o. nor. tøffel, mlt., ä. lt. tüffeln, tuffelen, pl., mnl. toffelen, pl., nl. toffel, t. toffel; kortform av PANTOFFEL, av ffr., fr. pantoufle, (rustik) träsko, toffel, l. it. pantofola; av ovisst ursprung. — Jfr BETOFFLAD, TOFFLA, v.]
1) om enklare (mer l. mindre löst sittande) sko med l. utan bakkappa; särsk. om (mjuk) tyg- l. filtsko för inomhusbruk (vanl. avsedd för morgon- l. kvällsbruk); särsk. (i sht förr) om sådan sko rikt utsmyckad (med pärl- l. guldbroderier o. d.) efter orientaliskt mönster; stundom äv. om sådan sko med (hög) klack; äv. (starkt vard.) allmännare: sko (utan avseende på funktion l. utseende o. d.); jfr BABUSCH, PANTOFFEL I, SLIPPER, sbst.1 Gå l. hasa fram i nedkippade tofflor. Ett par nya tofflor. Varma, mysiga, ulliga tofflor. Item Cristin .. iiii march swensca stadenum for i par tofflor, hon stal fran Bencth Monsson. JönkTb. 112 (1525). (Påven) haffuer .. rödhe Sametz Skoor och Töffler. Lælius Bünting Res. 2: 126 (1588). Clärkerne skulle ey .. bära Guld och Sölff på sijne Skoor, Toflor eller Belten. Schroderus Os. 2: 493 (1635). Tofflor gifva ofta .. en släpande gång hos personer, som alltför ofta begagna dem. Uhrström Hemläk. 206 (1879). Bruket af tofflor härstammar från orienten. Rydberg KultFörel. 6: 431 (1888). Hamilton .. mottogs af Günther i nattrock och tofflor. De Geer Minn. 1: 163 (1892). In på scenen kommer .. den medelålders Ranique .. i högklackade tofflor och tajt förkläde. Expressen 3 ⁄ 4 2004, s. 6. — jfr DAM-, FILT-, KIPP-, KVINNO-, LÄDER-, MANS-, MORGON-, NATT-, PLYSCH-, PURPUR-, RES-, SAMMETS-, SIDEN-, SKINN-TOFFEL m. fl. — särsk.
a) allmännare, om sko för utomhusbruk, vanl. bestående av trä- l. korkbotten (i senare tid äv. plast- l. gummibotten) med mer l. mindre täckande ovanläder l. rem fastsatt tvärs över botten (för dess fasthållning vid fot) (jfr KOTURN 1, SANDAL, sbst.1); äv. (i södra Sv.): sko med träbotten o. heltäckande ovanläder samt utan bakkappa; äv. om (skyddande) fotbeklädnad för (drag)djur (jfr SULA, sbst.4 II c); förr äv.: sula (se SULA, sbst.4 II b) (använd ss. skodon). Tofflor till trädgårdsarbete. Männen satt vid kafébordet i shorts och tofflor. (Lat.) Sandalium (sv.) hosa som sola är vnder, eller annat sådana, tofla. VarRerV 20 (1538). (Lat.) Solea .. (sv.) hästsko, skosola, toffel. Cellarius 184 (1729). I then kalla åhrs-tiden, hölgde wi wåra fötter med har-skin, och giorde osz toflor af träbark. Humbla Landcr. 457 (1740). Skona äro rundade tofflor, målade med röd kant och beströdde med röda puncter. Linné Sk. 67 (1751). Dragarne med å fötterna påskrufvade tofflor af runda trälappar. MosskT 1890, s. 234. (Han) hoppar .. undan när en glödande kolbit riskerar att landa på ena träskon – eller tofflan. DN 9 ⁄ 8 1986, På stan s. 15. I stället för 50-talets myggjagare skall det vara tofflor, eller ”slippers” till kostymen. KvällsP 12 ⁄ 5 2000, s. 8. — jfr BAD-, BAST-, KLAPP-, SLEJF-, STRÅ-, TRÄ-TOFFEL.
b) [jfr t. des papsts pantoffel küssen, fr. baiser la mule du pape] (numera mindre br.) i sådana uttr. som kyssa påvens toffel l. tofflor, ss. vördnadsbetygelse kyssa påvens sko l. toffel. Skolen j intet kyssa Påfwens tåffel? Mont-Louis FrSpr. 186 (1739). Vid inträdet behövde herrarna icke böja knä tre gånger .. heller icke kyssa den påvliga toffeln. 3SAH LVII. 2: 52 (1946).
c) (†) (ss. typisk del av det kvinnliga klädskicket ofta framställd) ss. tillhygge i skildring av kvinnas vredesutbrott o. d.; jfr 2. Stundom slengde hon effter Huffwudet medh Toflan: Så at hennes Hwszhåld sågh lijkt itt Helfwete. Schroderus Albert. 2: 110 (1638). (Pastorn) wille i sängan, så att frun nödgades taga toflan och slå honom bort. ConsEcclAboP 142 (1658). (Simson fick) Af tåflan taga stryck, tå råcken långsamt gick. Kolmodin QvSp. 1: 300 (1732). Men ändå – likt andra krigförande magter – sjunger .. (den äkta mannen) Te Deum, midt under det att toffeln sväfvar öfver hans hufvud. Törneros (SVS) 4: 117 (1826).
2) med särskild tanke på toffeln ss. kvinnligt attribut, främst förknippad med gift kvinna (möjl. syftande på att hon hade sina göromål inomhus o. mannen sina utomhus); särsk. i vissa bildl. uttr. ss. symbol för kvinnans dominans l. makt över mannen (jfr 1 c), särsk. [jfr t. unter dem pantoffel stehen] i sådana uttr. som hålla l. ställa ngn under toffeln (förr äv. tofflorna), hålla resp. ställa ngn under kvinnas makt o. d., stå under toffeln l. under ngns toffel (jfr STÅ I 2 k γ), om man: vara resp. stå under kvinnas vilja l. önskan, äv. allmännare: vara underkuvad. Våra hustrur hade en olika methode at hålla oss under tofflorna. Altén EBokst. 24 (1797). (Författaren) visar .. historiskt att toffeln, och icke käppen .. regerar verlden. SvLitTidn. 1816, sp. 719. Att slika hushåll (där hustrun har husbondväldet) alltid stått sig bäst, och en förståndig hustru ställer icke just mannen under toffeln för det. Blanche FlStadsg. 90 (1847). Qvinnan, som inom sitt äktenskap ej får styra med förnuftets makt skall styra med toffelns. Bremer Hertha Bil. XIII (1856). Vad ha vi blivit: ämbetsmän .. tråkiga människor, som stå under toffel hos samhället. Carlsson MinB 121 (1912). Lennon häcklades ju för att han stod under Yoko Onos toffel och tog råd av en musikalisk dilettant. Expressen 2 ⁄ 4 2000, s. 54.
3) (starkt vard.) nedsättande, om (ytterst) eftergiven l. foglig l. servil man (i sht i förh. till kvinna); jfr TOFFEL-HJÄLTE. Hemma är han en riktig toffel. Den lille mannen såg ut som en stropp för utomhusbruk. Och en toffel för inomhusdito. AP 12 ⁄ 5 1951, s. 5. Pappa var en jävla toffel och stod på Gretas sida. Expressen 30 ⁄ 5 1976, Söndagsbil. s. 3. Den man jag delar mitt liv med städar toaletten, diskar, plockar i ordning .. Han är absolut inte någon toffel, utan gör detta helt naturligt. GbgP 5 ⁄ 3 2002, s. 4.
4) om växt vars blommor till formen erinrar om l. liknar en toffel, särsk. i uttr. Jungfru Marie toffel l. tofflor (se JUNGFRU 3 a δ); äv. [eg. kortform för toffelblomma] ss. senare led i ssgr (jfr TOFFEL-BLOMMA 2, 3); förr äv.: växten Lysimachia thyrsiflora Lin. (i ä. botanisk systematik benämnd L. aqvatile), topplösa. Tåffel, blomtåffel, Lysimachia bifol.: fl: globoso luteo .. Lysimachium aqvatile, Dod. Broman Glys. 3: 787 (1724). — jfr JUNGFRU-, STOR-TOFFEL.
Ssgr (i allm. till 1): A: TOFFEL-BLAD. (toffel- 1741–1779. toffle- 1738–1798) (†) ovandel på toffel; jfr sko-blad. BoupptVäxjö 1738. Si hennes toffelblad brodderat guld i grönt, / Hur’ vid hvart steg hon tar, det strålar högt och skönt. Bellman (BellmS) 5: 26 (1779). 1 par nya toffleblad. BoupptVäxjö 1798. —
(4) -BLOMMA.
1) (numera föga br.) växten Cypripedium calceolus Lin., guckusko. Fischerström 4: 491 (1792). Den stora läppen .. (som) påminner om en grant färgad sko, på grund hvaraf vår svenska art .. fått namnet gucku-(gök)-sko eller toffelblomma. LfF 1910, s. 100.
2) (numera föga br.) om växt (med toffelliknande blomläpp) tillhörande släktet Calypso Salisb., nornor; särsk. i uttr. röd l. nordisk toffelblomma, om växten Calypso bulbosa (Lin.) Oakes, norna. Liljeblad Fl. 216 (1792). Vid Kemi såg jag för första gången den rara nordiska Toffelblomman .. lefvande. Zetterstedt SvLappm. 2: 213 (1822). Calypso bulbosa .. Röd Toffelblomma .. Nordisk Toffelblomma. Lyttkens Växtn. 1272 (1912). Cannelin (1939).
3) [jfr t. pantoffelblume] bot. om kulturväxt (vars runda l. svällande blomläpp erinrar om en toffel) tillhörande släktet Calceolaria Lin.; särsk. gruppen Herbeohybrida. Lilja FlOdlVext. 4 (1839). De vanliga s. k. toffelblommorna, äro i synnerhet för stugan gamla välkända, kära vänner. Abelin TrInomh. 81 (1904). —
-DJUR. [jfr t. pantoffeltierchen] zool. ciliat l. infusionsdjur tillhörande släktet Paramecium Hill.; särsk. arten P. aurelia (Ehrenberg) Dujardin. Toffeldjur är vanliga i sötvatten. Rebau NatH 1: 740 (1879). Toffeldjuret, Paramecium aurelia .. däraf, att det insänkta, långsträckta munfältet något liknar öppningen på en toffel. 2NF 12: 612 (1909). Redan de encelliga djuren, sådana som amöbor eller toffeldjur, ha (osv.). Hanström VSinn. 7 (1926). —
-DRÄLL. (†) dräll (se dräll, sbst.1) till l. på toffel. Damaschineratt geme(n) toffel drell. KlädkamRSthm 1576 A, s. 6 b. —
(2) -HJÄLTE. [jfr t. pantoffelheld] (skämts., vard.) nedsättande, om man som (till överdrift) fogar sig efter kvinnas (i sht hustrus) vilja; äv. allmännare: (ytterst) undergiven l. servil man; jfr toffel 3. WoJ (1891). Har du den enfald, som höfves en toffelhjälte .. / .. så böj ditt hufvud och låt på din nacke / oket lägga. Lagerlöf Juv. 77 (1893, 1896). En liten beskedlig toffelhjälte, som knappt nådde sin omfångsrika hustru till axeln. Lindwall Jakt 198 (1916). —
-MAKARE. (toffel- 1539 osv. toffle- 1552–1652. toflo- 1538) (i sht i skildring av ä. förh.) hantverkare som tillverkar tofflor; särsk. om förh. i södra Sv. VarRerV 14 (1538). Toffelmakare, Per Nilsson .. tyckes hafwa warit hwad man nu kallar Fruentimmers-Skomakare. 1Saml. 1–6: 528 (1774). Och så tror ni att en toffelmakare gör tofflor av sammet och filt och annat tyg? Nej kära barn, han slöjdar trätofflor. Unnerstad Farmorsresan 113 (1956). —
(2) -REGEMENTE. [jfr t. pantoffelregiment] (numera bl. tillf.) om av kvinna utövad (sträng l. hård) ledning; särsk. dels i uttr. (stå) under toffelregemente, om man: (stå) under kvinnas ledning, dels i uttr. hålla ett toffelregemente; jfr regemente 1 k o. -styrelse, -välde. Palmblad Fornk. 1: 238 (1843). Att hon blir en Zantippa mot sin äkta man, och kommer att hålla ett toffelregemente, så det blir alldeles förskräckligt! Bremer Sysk. 2: 42 (1848). En fromsint, under ett tjugufemårigt toffelregemente utbildad äkta man. Roos Verle 49 (1889). (Att) Kleopatra .. hade bort betala Fulvia dressyrarvode för toffelregementet, hvarunder Antonius stod, ty af Fulvia mottog hon honom redan tamd och vand att rätta sig efter kvinnoröster. PedT 1900, s. 370. SAOL (1973). —
-SKO.
1) till 1: sko utan snörning o. med lågt skuren l. ingen bakkappa. SvLädSkoind. 1911, nr 13, s. 179. För männen finns också toffelskor, loafers utan bakkappa till exempel. DN 10 ⁄ 10 1998, s. D20.
2) (†) till 1 a: koturn. (Lat.) Cothurnus .. (sv.) Itt slagz skoo. Alijs: Korkeskoo och Toffelskoo. Linc. T 5 a (1640).
3) [jfr t. pantoffeleisen] hovsl. till 1 a, om hästsko med mycket vid o. rundad tådel o. med avsmalnande skoarmar uppböjda till spets l. hake i ändarna; särsk. om sådan sko utformad för att avlasta senorna på baksidan av skenan (se skena, sbst.2 3 a β) o. vanl. avsedd l. använd som sjukbeslag. (Till medel att hjälpa trånghov hos hästar) höra .. De La Brouës toffelsko och Clarks sax-sko. Billing Hipp. 276 (1836). Den sista under medeltiden från kontinenten inkomna (hästsko)typen är den s. k. toffelskon. Kulturen 1936, s. 90. —
-SKRÄLING. bot. svampen Tubaria furfuracea (Pers.) Gill (vars vida o. välvda hatt erinrar om en toffel); äv. i uttr. blek toffelskräling, om svampen Tubaria conspersa (Pers.) Fayod. Toffelskrälingen växer på pinnar och lövved. Krok o. Almquist Fl. 2: 221 (1907). Blek toffelskräling .. H(att) 2 cm, något välvd, gräddfärgad till blekt rödbrun. Andersson Svampar 246 (1994). —
-SNÄCKA. zool. om snäcka (med platt o. kägelformat skal erinrande om en toffel) tillhörande familjen Calyptraeidae; särsk. snäckan Crepidula fornicata (Lin.), ostronpest; i pl. äv. om denna familj. Rebau NatH 1: 710 (1879). Toffelsnäcka, ostronpest .. ursprungligen nordamerikansk havssnäcka med platt skal, format som en luva. BraBöckLex. 23: 144 (1980). —
(2) -STYRELSE. (†) om ledning utövad av kvinna; jfr -regemente, -välde. Det var (under K. XII) något helt annat, än ett qvinno regemente, en toffelstyrelse. Crusenstolpe Mor. 1: 41 (1840). Auerbach (1915). —
(2) -TAKTIK. (†) taktik (se d. o. 2) uttänkt av kvinna för att utöva l. uppnå makt över man. Toffel-Taktiken, eller Konsten att underkufwa män. SvLitTidn. 1816, sp. 719. Klint (1906). —
(2) -VÄLDE. (numera bl. tillf.) toffelregemente. Wallin Bref 274 (1849). Hvad toffelväldet anbelangar, så vet jag, att .. (den äkta mannen) är karl för sin hatt. Jolin Ber. 5: 243 (1881). StSvTyOrdb. (1989).
B (†): TOFFLE-BLAD, -MAKARE, se A.
C (†): TOFLO-MAKARE, se A.
Avledn.: TOFFLA, v., se d. o. —
-TOFFLAD, adj. (numera bl. tillf.) till 1: försedd med tofflor; anträffat bl. ss. senare led i ssgn stor-tofflad. —
TOFFLIG, adj.
1) (tillf.) till 1: som till utseende l. egenskap(er) erinrar om l. liknar en toffel. Att i Stockholm går alla med .. toffliga lågskor. Idun 1953, nr 2, s. 21.
2) till 3: som är l. uppför sig som en toffel; äv.: löjeväckande tafatt, (klumpig o.) osäker. Det toffliga framgick av .. hans irrande blick som liksom undvek att se vattenpussarna i ögonen. AP 12 ⁄ 5 1951, s. 5. Henric Holmbergs tofflige Ariel, tekniker med tofs och headset, som har svårt att hålla skådespelarna i schack. GbgP 16 ⁄ 9 2002, s. 39.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content