publicerad: 2017
VOKAL vωka4l, äv. vo-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -c-)
Etymologi
[jfr t. vokal, eng., fr. vocal; till lat. vocalis, som ljuder, till vox, röst (se VOCERA). — Jfr VOKAL, sbst., VOKALISERA, VOKALIST]
1) som hänför sig till l. har samband med l. utgörs av (sång)röst. En skiön musique så instrumental som vocal. Swedenborg Res. 71 (1736). 1843 tillkom Schumanns största vokala alster, det profana oratoriet Das Paradies und die Peri. Jeanson o. Rabe 2: 187 (1931). Bevis för kommunikationer människor emellan bortom vokala språk och synliga signaler. Edberg DalAnde 170 (1976).
2) (numera bl. mera tillf.) vokalisk. (Passerar luftströmmen) utan något hinder .. så bjuder röstbandens ton vid sitt utträdande ur munnen alltid som en vokal, eller har, som man säger, vokal karakter. Björling Klangf. 67 (1880). Det vokala fornrimmet. Heidenstam Tank. 25 (1899). — jfr INTER-VOKAL.
Ssgr (till 1): VOKAL-ARRANGEMANG. arrangemang (se d. o. 2) av l. för (sång)röst. Orkesterjourn. 1935, nr 1, s. 3. Vokalarrangemang av pop- och rocklåtar. FaluKurir. 6/3 2003, s. 21. —
-ENSEMBLE. vokalgrupp l. mindre kör. AB 9/3 1909, s. 5. Den lilla exklusiva vokalensemblen Vocantus avslutade sitt program .. med fyra motetter. GbgP 12/3 1995, s. 65. —
-GRUPP. särsk. (mindre) grupp av personer som sjunger flerstämmigt; jfr -ensemble. RöstRadio 1943, nr 1, s. 23. Säger man ”tjejband” så tänker de flesta .. på söta vokalgrupper med försångerskor à la Diana Ross. HbgD 6/7 1994, s. 19. —
-JAZZ. mus. jazz med vokala inslag; motsatt: instrumental (se instrumental, adj. 4) jazz. DN(A) 10/7 1956, s. 7. —
-KOMPOSITÖR. kompositör av vokalmusik; jfr -komponist. AB 20/12 1887, s. 3. Vokalkompositörer .. böra noga vinnlägga sig om att låta ordets accent sammanfalla med musikens. 2NF 1: 86 (1903). —
-MUSIK. musik komponerad för l. utförd med sångröst(er) ss. (framträdande) instrument (jfr -verk); förr äv. om sång. Een liuf Vocal-Music, Basuner, och Cornetter, / The gå i fullan swang bland Pukor och Trompetter. Stiernhielm Fägn. 109 (1643, 1668). Vokalmusiken är resultatet af en förening af tvenne konster: poesin och musiken. Wegelius Musikl. 2: 160 (1889). —
-MUSIKANT. (†) sångare. Fransöske Vocal Musicanten Munier. KlädkamRSthm 1651 A, nr 121. VGR 1727, s. 217. —
-STÄMMA. jfr stämma, sbst.1 4. Uthi H. K. M. cröningh, der han hade componerat dätt stycket som då musicerades medh vocal stemmor, dulcianer, violer, skalmejor, sinkor och trumpeter. Rudbeck d. ä. Bref 121 (1675). —
-VERK. verk (se verk, sbst.1 2 b γ) komponerat (huvudsakligen) för sångröst; motsatt: instrumentalverk; jfr -musik. DN 5/9 1878, s. 2. (Händels) storverk utgöres .. i främsta rummet av hans operor och oratorier, m. a. o. av dramatiska eller dramatiskt anlagda vokalverk. Jeanson o. Rabe 1: 242 (1927).
Spoiler title
Spoiler content