SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BEÄNGSTA beäŋ4sta l. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. beængste, mnt. beanxten, holl. beangsten o. t. beängsten; se BE- o. ÄNGSTA]
1) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] (numera knappast br.) förorsaka ångest l. ängslan, ängsla, bedröfva, oroa, pina; nästan bl. i p. pf., i sht i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr BEÄNGSLA 1, BEÄNGSTIGA 1 samt BEÅNGSTAD. H. Bjelke i HSH 7: 45 (1590). (Gud) wärdiges så wisth nu anamme wåre beängstede siäler vdi sin frögdefulle euige tröst och glädie. Hist. bibl. 2: 348 (1600). Iagh fattigh Beängstadhe Qwinna. Växiö domk. akt. 1678, nr 410. Mångfaldigh Bitterheet, som beängstade honom både til kropp och Siäl. Hasselqvist Likpr. ö. Thauvonius B 1 a (1684). Menniskiorna skola (när den yttersta dagen nalkas) blifva så tvingada, beklemda och beengstada och få sådan ångest, at the nepligen må kunna andas. Swedberg Sabb.-ro 67 (1705, 1710). Evangelium .. angår allenast de beängstade samveten, som qväljas af sina synder. Borg Luther 2: 627 (1753). Vida öfver menniskors tröst är den, som du i et beängstadt bröst ingjuter. Liljestråle Kempis 233 (1798). En för sina synders skull beängstad syndare. Roos Andaktsb. 1: 515 (1847, 1871). Dalin (1850; betecknadt ss. förekommande mest i religiös o. poetisk stil, föga br.). Lundegård Känsl. rätt 127 (1902). — särsk.
a) refl. Förfärens Himlar! och beängsta dig, du Jord! Frese Pass. 8 (1728).
b) i p. pf. om kroppskrafter, som medtagits af ångest, skrämsel o. d. (De öfriga) ville .. återigen upfriska sina beängstade krafter. Asiat. B. 1: 153 (1741).
c) i fråga om kroppsliga plågor. (S:t Laurentius) ledh marter och pina, således at han först länge är fängzlader, med skiorpjoner och allahanda slagz plågor beängstader och basader. Dijkman Ant. eccl. 147 (1703); jfr 2.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) bringa i trångmål l. i svårt läge l. förlägenhet, hårdt ansätta, oroa, särsk. gm yttre omständigheter ss. krig, svåra naturförhållanden o. d.; hemsöka; jfr BEÄNGSLA 2, BEÄNGSTIGA 2. Den Swenska skeppsflottan .. hade varit beängstad i sjön utaf de Danske. S. Elofsson i HSH 12: 144 (1590). The Pålers läger bleff så starckt, at the Stoorfursten .. uti Muskou stad belägrade och så hårdt beängstade, at han hielp .. sökia måste. Gustaf II Adolf 133 (1616). Neptunus .. een aff dhe 12 Gudar som Hedningarne sigh giorde och opdichtade, .. dyrckades och tilbads .. aff dhem .. då .. dhe wore underkastade nogon Siönödh, eller .. dhe blefwe beängstade aff stoora och skadelige Watuflodar. Rel. cur. 129 (1682). Mag. Bonstorffs och D:ni Pardani begäran synes grundade på stark förtröstan till den Högstes hjelp, att snart befria våra beängstade länder, i det de begära de församlingar, som än draga fiendens ok. J. Gezelius (1712) i Ur Finl. hist. 665. Efter några dagar begynte fienden beängsta Fästningen med 5 Mörsare och 9 grofva Canoner. Nordberg K. XII 1: 665 (1740). Riket beängstades med dåligt mynt. Ad. prot. 1789, s. 164. Den beängstade fienden drog sig tilbaka genom de öpna fönstren. Eurén Orth. 2: 50 (1794; med afs. på flugor).
Spoiler title
Spoiler content