BEÖGNA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. beaugen, beäugen; se BE- o. ÖGNA]
(†) se på, se, betrakta; genomögna. Wid hastigt beögnande af .. Mag: Johan Wahlstedts .. förklaring på mitt inlägg. Växiö domk. akt. 1760, nr 252. Derefter beögnades Menageriet. C. P. Blomberg hos Björnståhl Resa 4: 127 (1774). Mine många sexterner, .. hvilka gubben .. hastigt beögnade här och der. Nyrén Charakt. 112 (1780). Beögna än en gång, hvad snilleval sig röja / I spridda planers prål och labyrinthers lopp. Bellman 6: 167 (1785; i fråga om trädgården vid Karlberg). — oeg.: taga i betraktande, taga hänsyn till. Ni beögnar bara denne gossens väl, utan at tänka på det onda som kan härflyta deraf för våra barn. Den ädelm. bondeg. 8 (1788).
