SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
BRED bre4d, hvard. äfv. bre4, adj. -are (superl. bredst Oec. 236 (1730)); n. o. adv. bredt bret4.
Ordformer
(bräd Petreius Beskr. 1: 96, 101 (1614), Fatab. 1907, s. 107 (1690). — n. sg. l. adv. breet(h) Apg. 7: 5 (NT 1526), Wivallius Dikt. 114 (1641). breedt Apg. 7: 5 (Bib. 1541), Schroderus Uss. E 1 b (1626). bret Visb. 1: 175 (c. 1620))
Etymologi
[fsv. breþer, motsv. isl. breiðr, got. braiþs, t. breit, eng. broad. — jfr BREDA, v., BREDD, BREDTA, BREDVID]
1) som har (relativt l. absolut sedt) stor utsträckning i sidled; motsatt: smal. Byggia .. (skutorna) saa ath thee bliffua vell bredhe paa bothnen. GR 4: 77 (1527). Landet är wijdt och breedt. Dom. 18: 10 (Bib. 1541). Wägen är jämn och bred. Stiernhielm Herc. 260 (1648, 1668). Han, Björn, var en stark och fager sven / med breda väldiga skuldror. Rydberg Dikt. 1: 57 (1875, 1882). — jfr AXEL-, PANN-, VING-BRED m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. The kunne thet wäl drage, the hafwe en bredan bak. Carl ix Rimchr. 57 (c. 1600); jfr Grubb 298 (1665). Gott skära breeda remmar aff annars Hwdh (dvs. lefva högt på annans bekostnad). Grubb 268 (1665).
b) i det adverbiella uttr. vidt och bredt, förr äfv. bredt och vidt, bredt och långt, vida omkring. Ther hörer man frögdh och vndher, / bådhe fiärran bret och vidt. Visb. 1: 175 (c. 1620). Krijgzfolcket .. sköfladhe Landet, bredt och långt. Schroderus Liv. 595 (1626). Dessa ord de spriddes se'n i hären vidt och bredt. Runeberg 2: 57 (1846).
c) (†) i uttr. bredt omkring, vida omkring. I fall han ej färdats bredare omkring, än på denna Landvägen. VetAH 1773, s. 199.
d) [jfr motsv. uttr. i sv. dial. o. dan. dial.] (numera knappast br.) i uttr. stå på breda stenen o. d., vigas (framför altaret i kyrkan); äfv.: stå fadder (vid dop i kyrkan). Lucidor (SVS) 121 (1669). Hahnsson (1884). jfr: I kyrkan stod Brudparet i högchorets dörr på bredan sten (som det heter), med pell öfver sig, och afhörde Brudmessan. (Forssell o.) Grafström Ett år i Sv. 106 (1832).
e) [efter Mat. 7: 13] i uttr. den breda vägen o. d., om den (lefnads)väg som leder till fördärfvet, det sedliga fördärfvets, syndens o. lastens väg; motsatt: den smala vägen. J. G. Oxenstierna 2: 219 (1772, 1806). Uppå förderfvets breda stig / Jag går med vett och vilja. Wallin Vitt. 1: 86 (c. 1820). jfr: Then poorten är wijdh, och then wäghen är breedh som dragher till fördömilsen. Mat. 7: 13 (NT 1526).
f) i uttr. i breda drag, i stora, grofva drag som angifva det väsentliga utan ingående på l. utformande af detaljerna; urspr. o. eg. i fråga om teckning l. målning; äfv. i öfverförd o. bildl. anv. (jfr 3 c). Lagstiftningen för handel och näringar efter 1864 genomgicks i breda drag (i föredraget). GHT 1896, nr 96 A, s. 2. jfr: Målaren har afbildat trion i breda penseldrag. G. Nordensvan hos Romdahl o. Roosval 501 (1913).
g) (numera mindre br.) i uttr. l. stiga osv. bredt, gå osv. bredbent; förr äfv. bildl.: göra sig bred (se 3 f). (Den som) stegh fast (dvs. mycket) breet medh Vthlänsk seed. Wivallius Dikt. 114 (1641). En annan skefbent är, en låghalt, en går bredt. Kolmodin Qv.-sp. 1: 94 (1732). (Hästen) trafvade .. bredt med bakbenen. De Geer Hjertkl. 51 (1841).
h) oeg. om leende l. skratt med bred mun. Nyblom M. Twain 1: 121 (1873). (Han) drog munnen till ett bredt och vänligt grin. Quennerstedt Ind. sold. 10 (1887). (Hon) log .. så bredt och förbindligt. Geijerstam Lyckl. män. 91 (1899).
i) oeg. om (uttalet af) språkljud o. d. som uttalas med bred mun; särsk. om utprägladt bygdemålsfärgadt l. vulgärt uttal. Lindroth Bureus 96 (cit. fr. 1602). Skulle nu någon efter sin Landskaps dialect .. villia vara så bred i pennan som j munnen och tala slike omtalte ord så bredt och långt som gemene man pläga tala i bergzbygden. Salberg Gram. 28 (1696). (Tyskt) u .. har ett något bredare ljud än vårt u, ungefär som det franska ou. Lidforss Ty. gram. 2 (1868). På bredaste värmländska. Solnedg. 2: 184 (1911).
2) med direkt uppgift om måttet: som har en viss angifven (stor l. liten) utsträckning i sidled. (Gud) gaff .. (Abraham) ingen arffwadeel her inne, icke en foot breeth. Apg. 7: 5 (NT 1526). Guldeneborder .. en tume bredha. GR 8: 100 (1532). Lijka långt som bredt. Stiernhielm Arch. G 2 a (1644). (†) Jag .. använde all möjelig möda, at sätta mig i min förra frihet, med hvilcket jag doch intet ett hår bredt vträttade. Humbla Landcr. 113 (1740). — jfr ALNS-, FINGER-, HANDS-, JÄM(N)-, MILLIMETER-, TUMS-BRED m. fl. — särsk.
a) (numera bl. hvard.) med måttsbestämningen i gen. Petreius Beskr. 5: 2 (1615). En tolf stadiers bred landttunga. Carlstedt Her. 3: 37 (1833). Ett .. ylleband med tvenne tre tums breda .. snibbar. Lovén Folkl. 24 (1847).
b) (†) med måttsbestämningen styrd af prep. till. Vtt med grenssen j Rysseland skulle ware lyst så .. godh frijd, att the icke till Ett hår brett skulle förarge sig jn vpå wåre vndersåter. GR 15: 409 (1543). Vthaff thesze Ammoniter hade Israels Barn intet tagit, icke til en Foot bred Jord. Rudbeckius Kon. reg. 141 (1615).
c) [uttr. möjl. uppkommet gm sammanblandning med en fots bredd o. en fot bredt; jfr dock holl. niet een duim breed afstaan, geen haar breed wijken] (†) i uttr. icke en fot osv. bred, icke en fots osv. bredd. Icke vijka .. een finger bred. RP 7: 548 (1639). Det fasta .. upsåth, att icke en foth bred träda ifrån Regeringsformen. 2 RARP 2: 107 (1723).
3) i bildl. l. öfverförd anv. af 1. Han .. försvarade principerna för den bredaste demokrati. Cronholm Små bref 193 (1865). (†) Taga en annans ord vti en vidare och bredare mening, än the böra .. förstås. Rydelius Förn. 304 (1722, 1737). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: utförlig, som behandlar icke endast hufvudsaken, utan också (alla) detaljer o. biomständigheter, vidlyftig, omständlig; ordrik. Han är mycket bred i sin framställning. Utredningen skulle ha vunnit i klarhet genom en något bredare framställning. Tala, prata, orera vidt och bredt om ngt, utlägga ett ämne vidt och bredt. I ordknapp och bestämd, icke i bred och resonerande form. Cederschiöld Sv. akad. ordb. 7 (1893). Det hela (dvs. Geijers Svea rikes häfder) var för brett anlagt för att kunna någonsin fullbordas. Mjöberg Läseb. 453 (1910). (†) Thet som i then H. Skrifft långt och bredt förhandlas (dvs. afhandlas). Rudbeckius Luther Cat. 24 (1667). — i komparativ i numera obrukliga uttr. o. förbindelser: utförligare, ytterligare, vidare, närmre, mera ingående. OxBr. 11: 507 (1633). Altså hafwe wij .. beslutet och förafskedat, såsom här effter bredare och omständeligare beskrifwes och vthtryckes. Stiernman Riksd. 1120 (1649). Hwar om till bredare uplyssningh finnas Attester. VDAkt. 1685, nr 55. HC12H 4: 267 (1716).
b) (†) om löfte l. försäkran o. d.: frikostig, ”rund”. Frijare Eed, är rumm och breed. Grubb 215 (1665). Manfolks breda ord til Jungfrur äro hala. Kolmodin Qv.-sp. 1: 447 (1732). Han lofvade stort och bredt, så länge han fick penningar. Nordberg C. XII 1: 615 (1740).
c) [jfr motsv. anv. i holl. o. t. samt af fr. large] om människonatur l. anlag o. d. l. i fråga om konstverk l. målningssätt o. d.: som icke fäster afseende vid (det ängsligt noggranna utförandet af) detaljerna; som icke är petig l. småaktig; stort anlagd; (utförd) i stora drag (jfr 1 f). Bred pensel, säges om en målares sätt att pålägga färgerna, då det sker i stora drag, i massor, med djerf hand, utan rädsla och petighet. Dalin (1850). (Han var) en bred, bastant, välvillig natur. Bremer N. verld. 1: 65 (1853). En bred och sund humor. Schück (o. Warburg) LittH 1: 334 (1896).
d) (föga br.) grof, opolerad. Stundom är komiken (i Schandorphs Novelletter) ganska bastant bred och rustikos. NordT 1883, s. 340.
e) i uttr. som beteckna den stora massan af folket (i motsats till de högre kultiverades fåtal). De breda(re) (folk)lagren, den breda publiken. Den breda opinionen. Claëson 2: 68 (1858). Det demokratiska skillingtrycket .. spridde de särskilda visorna djupt ned i folkets bredaste lager. Stavenow Frihetst. 172 (1898). jfr: Tillställningar, enklare eller mera bredt anlagda. SD(L) 1896, nr 1 A, s. 6.
f) [jfr motsv. uttr. i holl. o. t.] i uttr. göra sig bred, uppträda med otillbörligt stora later, pösa, ta sig ton, uppträda grötmyndigt, skrodera; äfv.: utbreda sig mer än tillbörligt (på bekostnad af ngt annat), tillvälla sig alltför stor plats l. betydelse. OxBr. 5: 301 (1624). Göra sig bred öfver sin kunskap. Palmblad Norige Bih. 72 (1847). Den tama bordvisan, där oftast en moraliserande tillsats gjorde sig bred på bekostnad af den poetiska omedelbarheten. Snoilsky i 3 SAH 9: 17 (1895).
g) (†) stor, betydande. Ty qwäder Man ännu den stora Kungens Slackter, / Hur han och effter Döön (dvs. döden) nedlagdt så breede Mackter. Dahlstierna (SVS) 64 (1698).
h) själfsäker, myndig, ”grötmyndig”, ”viktig”. F. .. har, oaktadt sin breda vattniga nullitet, i sednare tider erhållit några larmande vapendragare. Atterbom Minnen 629 (1819). Du .. (skall) gå med mig till Stockholm för att lära de breda herrarna bondevett. Heidenstam Karol. 1: 303 (1897). jfr: Om herrn fick gå därinne på fabriken från morgon till kväll .., så blev väl herrn så lagom bred i mun? Koch Timmerdalen 392 (1913).
Ssgr (i allm. till 1). Anm. Ssgr af bred o. adjektivisk afledning af sbst. (t. ex. BRED-AXLAD, -BLADIG) kunna bildas i mycket stor utsträckning. Af dessa upptagas här endast ett mindre antal.
A: BRED-AXLAD, p. adj. som har breda axlar. Leopold 5: 405 (1802). bildl. En enda manlig man nog bredaxlad att bära upp situationen. Heidenstam Dagar 95 (1905, 1909).
-BENT, p. adj. med bredt utspärrade ben. Gå, ställa sig, stå (äfv. sitta) bredbent. Bredbent gång, ställning. Ulla .. / Klef så bredbent i paulun. Bellman 3: 169 (1769). bildl. Där står han med sin bredbenta trygghet. V. Benedictsson (1884) hos Lundegård Benedictsson 150 (2:a uppl.).
-BILA. (numera föga br.) bredbladig (timmermans)yxa; jfr -YXA. Helsingius F 4 a (1587).
-BLADAD, p. adj. [ofta motsv. lat. latifolius] (†) bredbladig; i namn på åtskilliga växter. Atriplex marina Latifolia .. Bredbladat Hafzmålla. Bromelius Chloris 10 (1694). Bredbladade Kant-Erter med purpur blomma. Linder Flora Wiksb. 21 (1716).
-BLADIG. särsk.
a) om växt o. d. Schroderus Comenius 113 (1639). Bredbladig .. urskogsväxtlighet. Ossian-Nilsson Tigerhuden 9 (1908). särsk. [ofta motsv. lat. latifolius] i namn på åtskilliga växter. Menta felina sativa latifolia, Nepeta. Bredhbladigh Kattemynta. Franckenius Spec. C 3 b (1659). Acer latifolium .. Bredbladigh Lönn. Rudbeck Hort. bot. 2 (1685).
b) om skärande verktyg l. vapen o. d. Snellman Tyskl. 165 (1842). Den bredbladiga, grundgående västerbottensplogen. TurÅ 1905, s. 90.
c) om åra. Fries Grönl. 100 (1872).
d) om mineral o. d.; jfr BLAD 4. Bredbladig hvit spat. Rinman 1: 419 (1788).
-BOTTNAD, p. adj. särsk. om fartyg. Fries Grönl. 115 (1872).
-BRÄTTAD, p. adj. om hatt l. dyl.: med bredt (l. breda) brätte(n). UB 3: 219 (1873).
-BRÄTTIG. = -BRÄTTAD. LD 1906, nr 206, s. 3. —
-BRÖSTAD, p. adj. Ossian 2: 18 (1794). bildl. En tapper och bredbröstad manlighet. LfF 1910, s. 299. —
-FISK. (†) flatfisk. SFS 1830, s. 918. Platt- eller Bred-Fisk. Därs. 1835, nr 49, s. 11. —
-FLIKIG. i sht bot. Bredflikiga .. blad. NF 14: 864 (1890).
-FOCK. sjöt. löst (”flygande”) råsegel som på vissa (mindre) fartyg föres under fockrån vid segling i förlig vind. Rajalin Skiepzb. 195 (1730).
-FOCK-RÅ, r. l. f. (-fåcke- Rajalin) rå vid hvilken bredfocken fästes; jfr BEGINE-RÅ. Rajalin Skiepzb. 179 (1730).
-FOLIO. tvärfolio. Kontorsböcker, (i) s. k. bredfolio. Östergren (1917).
-FOTAD, p. adj. Linc. (1640).
-FOTIG. (numera föga br.) bredfotad. Siöfoglar .. äre bredfootigha. Schroderus Comenius 151 (1639).
-FÖTT, p. adj. (†) bredfotad. VarR 9 (1538).
-GLYSE. (vid Sv:s västkust) bredtorsk. Malm Fauna 482 (1877).
-HACKA, r. l. f. hacka med bredt järn. JernkA 1833, s. 515. —
-HAMMARE, se under BREDA, v. —
-HJULIG. De stora bredhjuliga lastvagnarne. Wingård Minnen 4: 87 (1847).
-HORNAD, p. adj. som har vidt utspärrade horn. Fredin E. dikt. 135 (1884).
-HÖFTAD, p. adj. bred om höfterna. —
-JÄRN. visst slags verktyg med bred egg för finhuggning af sten. Stål Byggn. 1: 150 (1834).
-KIL. för stenhuggeriarbeten l. bergbrytning o. d. afsedd kil med bred egg. Rinman 1: 689 (1788).
-KLOCKA. (†) växten Campanula latifolia Lin., hässleklocka. Liljeblad Flora 88 (1792).
-KORN. landt. kornslaget Hordeum zeocriton, plymagekorn. Möller (1790). Skyffel-, Plumage-, Påfågels eller Bredkorn. Lundequist Landtbr. 251 (1840).
-KRASSE. växten Lepidium latifolium Lin., bitterkrasse. Liljeblad Flora 238 (1792).
-KYRKLIG. [efter eng. broad church] kyrkohist. De tre partierna (inom den engelska statskyrkan) kallas nu vanligen det högkyrkliga, det lågkyrkliga och det bredkyrkliga partiet. Sv. kyrkotidn. 1859, s. 185. De bredkyrklige betona särskildt vetenskaplig teologisk forskning och äro ofta politiskt liberala. 2 NF 7: 596 (1907).
-KÄRRA. (numera föga br.) visst slags (enklare) tvåhjuligt åkdon med säte för två personer i bredd; jfr -SCHÄS. DA 1793, nr 249, s. 3. Upsala 1914, nr 56, s. 2. —
-LAGD, p. adj. bred; motsatt: långlagd. Peringskiöld Vilk. 23 (1715). En liten, undersätsig, bredlagd .. karl. Högberg Utböl. 1: 9 (1912). bildl. Ju mera bredlagdt, grofkornigt värmlänningen kan få sitt ”tongmål” .. att låta .. dess mer glädes hans hjärta. Fröding Efterskörd 2: 75 (1897, 1910); jfr BRED 1 i.
-LATYR. växten Lathyrus silvestris v. platyphyllus Retz., skogsvial. Liljeblad Flora 257 (1792).
-LYNT, p. adj. (†) Bredlynter, dhen som hafwer ett Bredt och stackot (dvs. kort) Ansichte. Verelius 43 (1681).
-MANDEL. (†) visst slags bred spansk mandel. DA 1808, nr 15, s. 5. JernkA 1833, s. 678. —
-MEJSEL. mejsel med bred egg. Brunius Metr. 90 (1854).
-MUNNAR, pl. zool.
1) (†) benämning på fågelgruppen Fissirostres Cuv., till hvilken räknades svalor, nattskärror o. tornsvalor. Nilsson Fauna II. 1: 244 (1858).
2) den till broskfiskarna hörande ordningen Plagiostomi, hvilken omfattar hajfiskar o. rockor. Thorell Zool. 2: 279 (1861).
-MUNNAD, p. adj. —
-MUNT, p. adj. bredmynt. Mellin Nov. 2: 606 (1832, 1867).
-MYNT, p. adj. som har bred mun; med bred mun. Bredmynta Fruntimmer. SP 1780, s. 906. Ett bredmynt grin. Rosenius DUG 80 (1909); jfr BRED 1 h.
-NOSAD, p. adj. brednosig. Kellgren Nal 145 (1852).
-NOSIG. Hufvudet (hos danska hästar är) .. rakt och brednosigt. Florman Häst. känned. 13 (1794). Brednosiga .. skor. TurÅ 1905, s. 141. —
-NÄBB. (†) pelikan. Fischerström (1783). Weste (1807).
-NÄBBAD, p. adj. Brednäbbad Strandvipa (Tringa platyrhincha, Tem.). Nilsson Fauna II. 2. 2: 90 (1834). Smal- och brednäbbade skidor. Wilskman IdrFinl. 3: 106 (1906).
-NÄBBIG.
-NÄSIG. Wikforss (1804; under breitnasig). Nya verldens eller de brednäsiga aporna (Simiæ platyrhinæ). Thorell Zool. 2: 97 (1861). De brednäsiga skorna. Wahlenberg Tolf 23 (1893).
-NÄST, p. adj. brednäsig. De brednästa aporna. Ramsay Geol. gr. 2: 54 (1913).
-ORKIS. växten Orchis latifolia Lin., majnycklar. Liljeblad Flora 211 (1792).
-RANDAD, p. adj. (mindre br.) bredrandig. Gosselman S. Amer. 1: 117 (1842).
-RANDIG. som har breda ränder. Lind (1749; under breitrandicht).
-RYGGAD, p. adj. bredryggig. De bredryggade beqväma fåtöljerna. Kullberg Domaren 136 (1842). Vår trygge och bredryggade ryttare. SDS 1901, nr 33, s. 2. —
-RYGGIG. Wikforss (1804; under breitrückig).
-SCHÄS. (numera knappast br.) jfr -KÄRRA. Nordforss (1805). Kl. 9 satt jag uti en bredschäs vid sidan af major Peyron. Afzelius Minnen 118 (c. 1870).
-SCHÄS-ÖFVERDRAG. (†) DA 1793, nr 49, s. 3. Ett Bredschäs-Öfverdrag af svart Vaxduk. Därs. 1824, nr 26, s. 13. —
-SEGEL. (†) sjöt. råsegel. Dalman Sjölex. 9 (1765).
-SIDA, -SIDES, se d. o. —
-SKALLE. etnogr. platycefal. (Folkraserna indelas efter kraniebildningen i) Högskallar .. Bredskallar .. Långskallar. Retzius Etnol. skr. 81 (1847).
-SKALLIG. etnogr. om person l. kranium; jfr -SKALLE. Atlas ö. Finl. 31: 4 (1899).
-SKRINDA. bred skrinda. DA 1824, nr 175, s. 3. SDS 1901, nr 26, s. 3. —
-SKULDRAD, p. adj. jfr -AXLAD. Stiernstolpe Arndt 3: 174 (1808).
-SKULDRIG. Tegnér (WB) 2: 270 (1812).
-SKUREN, p. adj. särsk.: bredt tillskuren; som har breda drag l. linjer. En bredskuren profil. Hennes bredskurna gestalt tecknade sig tungt mot .. den hvita väggen. Benedictsson Folkl. 17 (1887).
-SKYFVIG. (†) bredskyggig. De .. bredskyfviga hattarna. Ekelund NH II. 1: 120 (1838).
-SKYGGAD, p. adj. (mindre br.) bredskyggig. Den bredskyggade hatten. Gosselman Sjöm. 2: 96 (1839).
-SKYGGIG. bredbrättad. Sthms modejourn. 1850, s. 80. —
-SLÄDE. (numera föga br.) bred släde med säte för två personer i bredd; motsatt: kappsläde. BoupptRasbo 1697. En .. bredsläde .. för 4 personer. GHT 1895, nr 268 A, s. 4. —
-SPADE, se under BREDA, v. —
-SPÅR. bredt (järnvägs)spår; jfr -SPÅRIG. 2 UB 9: 173 (1906).
-SPÅRIG.
1) om järnväg o. d.: som har stor spårvidd; särsk. dels: som har en spårvidd af 1,435 m., normalspårig, dels (i sht i fackspr.): som har större spårvidd än 1,435 m. AB 1865, nr 31, s. 2. Efter spårviddens storlek indelas banorna i bred- (normal-) och smalspåriga. 2 UB 9: 108 (1906).
2) i utvidgad anv. om vagn l. släde l. dyl.: med stor bredd mellan hjulen l. medarna. Melander På långtur 152 (1896).
-STJÄRTAD, p. adj. Bredstjertade Labben (Lestris pomarina, Tem.). Nilsson Fauna II. 2. 2: 332 (1834).
-SVANSAD, p. adj. —
-SVANSIG. Wikforss (1804; under breitschwanzig).
-SVÄRD. (numera föga br.) bredt (tveeggadt) svärd. Nyberg 1: 172 (1831). T. Hedberg i VLitt. 3: 676 (1902).
-SÅ, v. landt. jfr -SÅDD. QLm. I. 3: 30 (1833). Kombinerade (sädes- och frösånings-)maskiner, som radså säd och bredså gräs. Juhlin-Dannfelt 393 (1886).
-SÅDD, r. l. f. [jfr t. breitsäen] landt. (för hand l. med maskin utförd) sådd hvarvid utsädet sprides mer l. mindre jämnt öfver markytan; motsatt: rad-, gruppsådd. Handsådd, som äfven kallas bredsådd, är den hos oss ännu vanligaste. Arrhenius Jordbr. 2: 15 (1860). Såningsmaskiner .. för bredsådd och för radsådd. LAHT 1884, s. 13. —
-SÅNING. landt. bredsådd. Wahlberg Foderv. 216 (1835).
-SÅNINGS-MASKIN. Arrhenius Jordbr. 3: 380 (1861).
-SÄNG. (föga br.) tvåmanssäng. Bakom bredsängens sidengardiner sofva majorn och majorskan. Lagerlöf Berl. 1: 38 (1891).
-SÖM, r. sjöt. visst slags segelsöm hvarvid sömmen göres mycket bred; motsatt: slät-, spetssöm. Rajalin Skiepzb. 192, 193 (1730). Bredsöm användes förnämligast vid undra liken å stag- och gaffelsegel. Frick o. Trolle Sjöm. 100 (1872).
-TORSK. torskarten Gadus luscus Lin., skäggtorsk; jfr -GLYSE. Bredtorsk .. (har) Kroppen hög (bred). Nilsson Fauna 4: 545 (1855).
-TRAMPAD, p. adj. En bredtrampad stig. Hörlén G. sed. 30 (1914).
-TRYCKT, p. adj. (som är l. verkar) hoptryckt o. (på grund däraf) bred. Eneroth Pom. 1: 105 (1877).
-TÅNG, pl. -tänger. tekn. visst slags större tång med breda knipändar. Rinman 2: 1064 (1789).
-VIND. (†) sjöt. rum vind. Röding SD (1798).
-VINGAD, p. adj. Ödmann IVetA 1784, s. 31. —
-VINGE, m. l. r. zool.
1) fjäril tillhörande den till dagfjärilarnas familj hörande afdelningen Equites, ”riddare”, ”seglare”. Bredvingarne .. hafva de främre vingarne, mätta från deras yttersta spets till roten, mycket bredare än från roten till den bakre kanten. Rebau NaturH 1: 606 (1879).
2) den till de egentliga vattenbaggarna hörande skalbaggen Dyticus latissimus Lin. Bredvingen .. får ett mera ovanligt utseende genom sina åt sidorna i en bred, skarp rand utvidgade täckvingar. Rebau NaturH 1: 587 (1879).
-YXA. [fsv. bredhöxe, bredbladig stridsyxa] (numera föga br.) bredbladig yxa; jfr -BILA. En bred-yxa, hvarmed rötter huggas lösa. VetAH 1781, s. 266. JernkA 1869, s. 69. särsk. (förr): bredbladig (stundom tveeggad) stridsyxa. Reenhielm Olof Tr. 21 (1691). 1VittAH 1: 160 (1755). Bred-yxan .. var (i forntiden) den egentliga stridsyxan, samt var tunn och bred, och hade stundom en knapp anbringad på yxhammaren. Lavén Sjökrigsvet. 52 (1854).
-ÅKA, r. l. f. (bygdemålsfärgadt i Värml.) bredsläde. I ilande fart spände kavaljererna hästar för bredåka och kappsläde och skyndade ut i den kalla natten. Lagerlöf Berl. 1: 113 (1891).
-ÄNDA, äfv. -ÄNDE. om den bredare ändan af ngt.
B [förleden utgöres af adverbet bredt]: BREDT-HJÄRTFORMIG~020. (föga br.) bredt hjärtformig. Den öppning, som bäcknet (på sandödlan) nedtill bildar, är bredthjertformig. Nilsson Fauna 3: 23 (1842).
-OVAL, adj. (föga br.) bredt oval. Näsbenen (hos huggormen) .. äro kullriga, bredtovala eller halfrunda. Nilsson Fauna 3: 58 (1842).
(3 a) -SKRIFVANDE, p. adj. som skrifver ”bredt”. (Kortheten) hedrar Förf. i vår bredtskrifvande tid. BotN 1840, s. 11.
Spoiler title