SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BYGGNING byg3niŋ2, r. l. f. (m. Sahlstedt, Heinrich (1814)); best. -en; pl. -ar ((†) -er GR 5: 105 (1528: skeps bygninger), AOxenstierna 1: 298 (1619)).
Ordformer
(byg(g)ning(h) GR 1: 36 (1522) osv. byk- GR 17: 505 (1545). bög- KKD 7: 15 (1701))
Etymologi
[fsv. bygning, motsv. d. bygning]
vbalsbst. till BYGGA.
1) (†) uppodling; bruk, skötsel; jfr BYGGA 2 o. 3, äfvensom BYGGNAD 1. (Gården) behöffuer ganska godh ackth och ryckt med bygningh åkers och engesis (dvs. ängs), vphælle rydningh och anner vidhertorfft. GR 4: 35 (1527). LMil. 2: 99 (1687; se under BRUK 8 a γ). — jfr LANDBO-BYGGNING.
2) (†) iståndsättande, underhåll, reparation; jfr BYGGA 4 o. 6. GR 1: 36 (1522). Then bygning som crononne slooth her j Stocholm nw aff nödhen tiilstwndhar. Därs. 2: 233 (1525). Skälleffte kyrckie .. behöffwer stor bygning och mykin bekostningh för än hon bliffuer så förbettradt, som henne ware bör. Därs. 19: 5 (1548). Strinnholm Hist. 4: 116 (1852). — särsk. konkretare: tillstånd(et) att vara i vederbörligt (så l. så beskaffadt) skick. Att dette altt (dvs. bygggnader, gator o. d.) holles vedh macht och i fulla bygning. AOxenstierna 1: 298 (1619). Att .. (Stockholms slott) widh nödtorfftig byggning och godh ordre ärhållas (dvs. bibehållas) måtte. HSH 31: 5 (1663).
3) (numera föga br.; jfr dock b samt ssgrna) = BYGGNAD 2. Æn karl som haffuer goth forstand pa bygningh. GR 4: 138 (1527). Alle de som rijkesens Flottor och des bygning och tilredning haffva undher hender. AOxenstierna 1: 273 (1634). Fälla Trän til Byggning. Risingh Landb. 49 (1671). Dalin (1850; angifvet ss. förekommande nästan bl. i ssgr). — jfr SKEPPS-BYGGNING. — särsk.
a) (†) i uttr. stå i byggning, stå under byggnad. HB 2: 188 (1580). HSH 31: 24 (1663).
b) (fullt br. i bygdemålsfärgadt spr.) i uttr. vara under byggning, stå under byggnad. Cavallin (1875).
c) (†) i uttr. hafva i byggning, hafva under byggnad. Haffwe wj till .. alles eders gagn oc fordell sköne skip och jacther j bygningh. GR 3: 339 (1526).
4) (numera bl. i bygdemålsfärgadt spr.) = BYGGNAD 3. Mark. 13: 2 (NT 1526). Alle stadzens hus och bygninger. AOxenstierna 1: 298 (1619). Vi .. reste .. til Florenz; Hwilcken Stad .. med .. prächtiga bygningar rikeligen vtsirad är. Humbla Landcr. 230 (1740). Bostad af 4 rum med kök i särskild i närheten af skolan belägen byggning. PT 1907, nr 279 A, s. 4. — jfr FLYGEL-, GÅRDS-, HERRGÅRDS-, KARAKTÄRS-, MAN-, SKÅDE-, SÄTES-, TRÄ-, VÅNINGS-BYGGNING m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) under uppförande varande byggnad, bygge. Ther een eller flere wore på en bygning, och någor ginge ther fram, och ifrå them på bygningen wore kunde något falla .. stock, sten, yxa. Lagförsl. 507 (c. 1606).
b) (†) = BYGGNAD 3 a. GR 4: 388 (1527). Samma Stadh war medh Bygning lijka så godh och stoor som Rom. Schroderus Liv. 152 (1626).
c) (†) öfvergående i bet.: boning(shus). Artigh och wacker Bygning höfwes een Adels-Person. Brahe Oec. 63 (1581). Huru får man nu en vacker våning eller byggning i Lindköping? Leopold (1793) i 2Saml. 8: 97.
d) (†) = BYGGNAD 3 b. Lagförsl. 280 (c. 1606).
5) (†) = BYGGNAD 5 a. Upp. 21: 18 (NT 1526). Många hafwa .. högt förvndrat sigh, när the .. seedt Kyrckiornas härliga Byggning. Preutz Kempis 469 (1675). Byggningen och belägenheten af de fleste desse slags hus. SP 1780, s. 23.
Ssgr: A (†): BYGGNING-TOMT, se D.
B: (1, 3, 4) BYGGNINGA-BALK. (byggninga- c. 1609 osv. byggninge- 16911693. byggnings- 16931814) [fsv. bygningabalker] jur. benämning på viss balk af svenska lagboken (företrädesvis handlande om landtbruket samt anordnandet af bebyggelse); nästan bl. i best. form. Lagförsl. 176 (c. 1609). Discurerades (i lagkommissionen) om ordet Bygningebalk och syntes som ordet Bygdabalk skulle synas bättre. FörarbSvLag 1: 392 (1691). Hvad jordens förvaltning beträffar, stadgar Bygninga Balken, huruledes lägenheter, som äro i grannelag med hvarandra, skola byggas, d. v. s. brukas och vårdas till hus, åker, äng, skog och vatten. Palmén JurHb. 120 (1859).
(2, 3) -RÅG. (†) jfr BYGGNINGS-SÄD. 25 tynner Byggningarågh. Sundelius NorrköpMinne 681 (efter handl. fr. c. 1615).
C (†): BYGGNINGE-BALK, se B.
-SÄD, -TOMT, se D.
D (i allm. till 3): BYGGNINGS-ART. (föga br.) byggnadsstil. KKD 6: 100 (1708). Leopold 5: 13 (1801).
(2, 3, 4) -BORGMÄSTARE~0200. (förr) benämning på chefen för den afdelning af vissa städers magistrat under hvilken byggnadsväsendet lydde. FörarbSvLag 1: 32 (1688). Emellertid hade fadern .. blifvit utnämnd till byggningsborgmästare och præses i ämbets- och byggnings-kollegium i Stockholm. Nyblom i 3SAH 5: 38 (1890).
-FÅNG. (†) (af timmer bestående) byggnadsmaterialier. Hvad rummet angår, hvar ifrån byggnings-fång skall hämtas, måste ther vid en noga urskillning giöras: Emedan intet alla ställen gifva lika dugtigt Timmer. Wahlström Alm. 1745, s. 32.
(4 d) -FÖRVALTARE. (†) om materialförvaltare vid flottans varf. SvCivKrigsCal. 1796, s. 71.
(3, 4) -GRUS. (föga br.) grus användt vid husbyggnad (till murbruk l. fyllnadsämne); äfv.: grus efter tegelmurar o. d. Lindfors (1815). Som byggningsgrus kan det aldrig falla någon in att begagna .. (den jordblandade, granulära tuffen), utom i brist på allt annat. (Cavallin o.) Lysander 317 (1876).
(2, 3) -HJÄLP.
1) (numera föga br.) i byggnadsmaterialier l. pengar l. dagsverken o. d. lämnad hjälp för uppförande l. underhåll af en byggnad o. d. l. för fullgörande af byggnadsskyldighet; jfr -PENNINGAR. Try åhrs byggningshielp aff alt Ridderskapedt (till riddarhuset). RARP 3: 266 (1642). LMil. 1: 330 (1684). Wadstena Kloster undfick af Bo Jonson .. til byggningshjelp 200 mark penningar. Lagerbring 1Hist. 3: 824 (1776).
2) (förr) kamer. ur allmogens skyldighet att bygga o. underhålla fästningar, slott, kungsgårdar o. d. framgången, 1855 afskaffad, årlig skatt, sedan 1652 utgörande en del af hemmantalsräntan; jfr -PENNINGAR, -VED. Dee .. kunne medh någott bliffva förskonte, såsom medh halffva byggningzhjelpen. RP 5: 241 (1635). LReg. 411 (1662). Byggningshjelpen, eller den så kallade Vinterkörseln. Bonsdorff Kam. 455 (1833).
(2) -HÄLL. (numera knappast br.) tekn. Byggningshäll är en stor och tjock tackjärnshäll, som på golfvet uti stångjärnssmedjan lägges öfver underlagde klabbar, at tjena til städ, hvarpå hammaren lägges, då han antingen göres ånyo, eller skall byggas och lagas. Rinman (1788).
(2, 3, 4) -INTENDENT. (†) ämbetsman som har tillsyn öfver (nybyggande o. underhåll af) kronans byggnader. Lindfors (1815). Dalin (1850).
-JÄRN.
1) [möjl. till en icke anträffad, ur BYGGA 7 utvecklad, bet.: drift] (numera knappast br.) tekn. järn användt till redskap o. d. vid hammarsmedjor o. d. Och at Smeden utan betalning förarbetar et och et halft Skeppund Bygningsjern. Bergv. 1: 316 (1682). För arbetet nödige verktyg, hvartill, under namn af byggningsjern, i ett för allt .. bestås för hvarje .. 100 Skeppund stångjern 10 Lispund tackjern. Därs. 4: 614 (1823). Hultin BergshFinl. 135 (1896).
2) (föga br.) järn användt för byggnadsändamål; jfr BYGGNING 3 o. 4. PrivLandzcrona 1663, s. A 4 b. Möller (1807).
(2) -KED. (förr) tekn. Byggningsked består af starka järnlänkar med en klafve och lekan uti den ena samt en stark krok uti den andra ändan, hörande til byggningsvinden. Rinman (1788).
-KOL. [jfr den etymol. afd. under -JÄRN 1] (numera knappast br.) tekn. för arbetet vid en stångjärnshammare erforderligt kol. Vid en del stångjärnshamrar bestås allenast 6 stigar kol på hvarje 100:de skeppund smide, vid andra 13 lispund tackjärn och 5 stigar byggningskol. Rinman 1: 344 (1788). JernkA 1847, s. 116.
(2, 3, 4) -KOLLEGIUM. (förr) benämning på den afdelning af vissa städers magistrat under hvilken byggnadsväsendet lydde. Borgmästare och Rådz Personer anlangande, skola the aff Byggningz Collegio widh Rådhuuset tilstädes wara. BrandordnSthm 1661, s. B 2 a. Arnell Stadsl. 388 (1730). Böttiger Haupt 17 (1901).
-KONST. (numera knappast br.) byggnadskonst. NAv. 24/4 1657, s. 3. Kyrkans .. tjocka murar vitnar om .. fordna tiders bygnings-konst. Hülphers Dal. 295 (1762). ÖoL (1852).
-KOSTNAD. (numera knappast br.) byggnadskostnad. Schultze Ordb. 2201 (c. 1755). Lindfors (1815).
(2) -LÖN. (†) Den så kallade byggnings lön, som Mästaren (vid järnbruk) bestås för all den små byggnad, som han til verkets vid magt hållande skal förrätta med kilning, smörja och reparationer. Rinman Jernförädl. 83 (1772). Kindblad (1870).
-MAN, m. (bygninges- 1541) (numera bl. ngn gg arkaiserande i högre stil) person som bygger l. deltager i byggande; byggnadsarbetare; arkitekt; byggmästare. Bygninges männenar ladhe grundwalen på Herrans Tempel. Esra 3: 10 (Bib. 1541). En förfaren Byggningzman. Kyrkol. 26: 1 (1686). Med torn och tinnar stolt .. (palatset) stiger, till lön för byggningsmännens flit. Wirsén LifvVår 69 (1888).
-MATERIAL. (numera knappast br.) byggnadsmaterial (se d. o. 1); anträffadt bl. i pl. Byggnings materialer af Timmer, Bjelkar, Näfwer och Bräder. LMil. 3: 351 (1693). Dalin (1850; med hänv. till byggnadsmaterialier).
(3, 4) -MÅLARE. (numera knappast br.) handtverkare som har till yrke att måla i boningsrum o. d. Dalin (1850; angifvet ss. mindre br.).
(2, 3) -OMKOSTNAD. (†) byggnadskostnad; underhållskostnad; reparationskostnad. Hwad sielfwe Byggnings omkostnaden wedkommer, skall then falla beswärligh för krögaren. RARP 4: 602 (1651). LMil. 3: 457 (1694). ÖoL (1852).
-ORDEN. (†) arkitektonisk ordning. Nordforss (1805). Weste (1807).
-ORDNING.
1) (†) byggnadskonst; arkitektonisk ordning. Om öfverensstämmelsen mellan det vackra i Byggningsordningen och det ljufliga i Musiken. EORuneberg (1770) i BL 13: 27. Dalin (1850; med hänv. till byggnadsordning).
2) (numera knappast br.) = BYGGNADS-ORDNING 3. Den för Stockholms stad projecterade Byggnings-Ordningen. 2RARP 3: 118 (1723). Dalin (1850). Lundin o. Strindberg GSthm 553 (1882).
(3, 4) -PARTSEL. [se PERSEDEL] (†) byggnadsmaterial (se d. o. 1); detalj af en byggnad; anträffadt bl. i pl. Bönderne haffwe störste parten aff the Bygningz Partzeler ännw inne medh sigh. HB 1: 257 (1574). OxBr. 9: 27 (1623). Att huset motte bliffva försörgd medh fenster och andre små byggningspertzeler. RP 6: 719 (1636). RARP 4: 138 (1647).
(2, 3) -PENNINGAR, pl. (†) jfr -HJÄLP 1 o. 2. Byggningz- och Saltpetterpenningarne. RARP 4: 369 (1650). Bygningen kåstar .. mehr en iagh fått till bygningzpäningar. KKD 7: 52 (1703). Heinrich (1814).
-PLATS. (numera knappast br.) byggnadsplats. Lind (1749; under bauplatz). Hahnsson (1884; med hänv. till byggnadsplats).
(2, 3, 4) -RÅDMAN. (förr) jfr -BORGMÄSTARE. Byggnings-Rådmannen måste under påstående Eldsvåda besynnerligast hafva vakande öga på Stadens allmänna Hus och Byggnader. BrandordnGbg 1748, III. 3: 4.
(2, 3, 4) -SKRIFVARE. (förr) ASScF 18: 455 (efter handl. fr. 1642). Byggningsskrifvare .. hvars göromål blifver, at .. hafva en noga tilsyn med alla Stadens Publiqve Byggnader, Reparationer och Grundvärk med därtil hörande Materialier och Instrumenter. Sundelius NorrköpMinne 495 (1798). Böttiger DrottnH 10 (1889).
(3) -STEN. (numera knappast br.) tekn. Byggningssten är en stor häll, hvarmed man intager och förebygger hela bålstenssidan på en kopparsmältugn eller härd. Rinman (1788).
(2) -STYBBE. (numera knappast br.) tekn. Byggningsstybbe kallas den ler- och stybbesblandning, hvarmed en härd lagas. Rinman (1788).
(2) -STÅNG. (numera knappast br.) tekn. Rinman Jernförädl. 41 (1772). Byggningsstång är en stor järnstång, som sättes genom et hål i hammarnacken, då stångjärnshamrar smidas, byggas eller lagas. Dens. (1788). JernkA 1849, s. 329.
(2, 3) -SÄD. (bygninge- 1650) (förr) kamer. för (byggande o.) underhåll af kyrkor (skolor, prästgårdar) afsedd del af kyrkotionden; jfr -TUNNA, äfvensom BYGGNINGA-RÅG. Ther .. sådant (dvs. skolors, kyrkors o. prästgårdars förfall) genom fattigdom hender, tå will H. K. M:t .. föröka theres Bygningz Sädh. Thyselius HandlLärov. 2: 233 (1624). Kyrckiones Wijn och Byggnings Säd. LReg. 50 (1688). Forssell Hist. 1: 201 (1869).
-SÄTT. (numera föga br.) byggnadssätt. Ehrenadler Tel. 171 (1723). ÖoL (1852).
-TIMMER. (numera knappast br.) byggnadstimmer. RARP 3: 254 (1642). Brummer 115 (1789).
-TOMT. (byggning- 1693. bygninge- 1585) (†) byggnadstomt. Thulin Mant. 1: 43 (i handl. fr. 1585). Möller (1807).
-TUNNA. (förr) kamer. jfr -SÄD. KyrkohÅ 1917, s. 357 (1647). 2NF 4: 759 (1905; om ä. förh.).
(2) -VECKA. (förr) Byggningsvecka kallas vid jernbruk den vecka vid flyttningstiden på hösten, då smidet står och hvarjehanda reparationer å hamrar, vattenhjul o. s. v. företagas. NF 2: 1405 (1878).
(2, 3) -VED. (förr) jfr -HJÄLP 2. Branting Förf. 1: 238 (1827). 2NF 4: 758 (1905).
-VERK. (numera föga br.) byggnadsföretag; byggnadsverk. Låten alla edra stora Byggningsvärck hvila. Ehrenadler Tel. 455 (1723). Stålta Byggningsvärk. Nordenflycht QT 1748—50, s. 111. Böttiger DrottnH 11 (1889).
-VERKE. (†) = -VIRKE. Steen, Kalck, Timber och allehanda Bygningzwärcke. LReg. 126 (1618). Oldendorp 1: 226 (1786).
(2) -VIND, r. l. m. l. f. (förr) i hammarsmedjor förekommande lyft- o. transportanordning, som användes, när städ, hamrar o. d. skulle föras till o. från härden l. ”byggningshällen” (se d. o.). Rinman (1788). JernkA 1833, s. 647.
-VIRKE. (†) byggnadsvirke; jfr -VERKE. OrdnStadgSkog 1647, s. A 2 b. Föranstalta om Byggnings wirkes framskaffande. VDAkt. 1779, nr 33. Kindblad (1870).
(3, 4) -VÄSEN l. -VÄSENDE. (†) byggnadsväsen(de). FörordnSthmStyr. 1672, s. A 4 b. Lindfors (1815).
Afledn.: BYGGNINGSKAP, n.? (bygningz- LPetri Oec. 5. bygnin- LPetri Oec. 81) (†) i uttr. bo(håll) och byggningskap, hushållning, ekonomi; jfr BYGGNING 1. Lika som thet i landh och städher tilgåår medh boo och bygningzskap, så gåår thet och aldeles til medh Regementet. LPetri Oec. 5 (i handskr. fr. c. 1575). Därs. 81.
Spoiler title