SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FETT fet4, n.; best. -et; pl. (i fackspr., i bet.: olika slag) -er40 l. 32 l. =.
Ordformer
(fett GR 9: 322 (1532: fettwaror), Därs. 11: 335 (1537: kökenfett) osv. fätt GR 8: 313 (1533: Fätt warur), Därs. 17: 183 (1545: kögenfätt). fitt ÅgerupArk. Brev 20/12 1742. fet GR 25: 124 (1555: kökenfet), Lönqvist Bara 4 (1775: gåsfet). feet VarR 28 (1538), Hoorn Jordg. 1: 150 (1697). feett GR 11: 134 (1536: Kökenfeett), Linc. H 6 a (1640). Se äv. nedan under ssgr)
Etymologi
[sannol. eg. n. av FET, adj., i substantivisk anv.; jfr d. fedt, nor. dial. feitt; möjl. föreligger dock lån från mnt. fett, eg. n. av adj. fett (se den etymol. avdeln. under FET, adj.), vilket i sin ordning eg. är p. pf. till ett germ. v. *faitian. Formen fe(e)t utgår möjl. från ett nt. fet, direkt motsvarande FET, adj.]
om organiska ämnen av olika slag, vilka äro lättare än vatten, slippriga l. smörjiga för känseln samt efterlämna kvarblivande fläckar på papper, tyg o. d.; förekommande såväl i mer l. mindre fast som i flytande form o. härrörande dels ur djur- o. dels ur växtriket; äv. om vissa mineral av organiskt ursprung; stundom särsk. om dylika ämnen av mer l. mindre fast konsistens; förr stundom inskränkt till dylika ämnen som hämtats ur djurriket. Linc. H 6 a (1640). Dhen meer fett haar, än man behöfwer, han kaste sompt i Kåålen. Grubb 119 (1665). Fett i fast form, som leder sitt ursprung från djurriket, kallas .. talg, späck eller ister; i flytande form får det förnämligast namn af tran. Åstrand (1855). Fettet är mjölkens värdefullaste beståndsdel. LB 3: 5 (1902). — jfr BEN-, DJUR-, HÄST-, KAKAO-, KLÖV-, KONSISTENS-, KÖKEN-, LIK-, LÄDER-, MAT-, MINERAL-, MJÖLK-, NJUR-, PALM-, ULL-, VAGNS-, VAPEN-, VÄXT-FETT m. fl. — särsk.
a) om fett som förekommer i djur- l. människokropp. VetAH 1753, s. 17. Fettet (i kroppen) afsätter sig i bindväfvens celler. Thorell Zool. 1: 134 (1860). Gödd så att fettet hänger om kroppen. Östergren (1920). — särsk.
α) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Fettet vexer snart öfver förståndet, när allting går oss för väl i händerna. Beskow Vandr. 1: 216 (1820, 1833). Mycket af fettet, litet af vettet. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) i uttr. fett på l. kring hjärtat, om fetthjärta. Östergren (1920).
γ) (vard.) i uttr. det kostar på fettet, det är ansträngande. Östergren (1920).
b) (i sht bygdemålsfärgat) om ”matfett”, flott. (Lat.) Muria (sv.) smult, fett som kokas med. VarR 27 (1538). Vill du ha fett, att doppa talg i. Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (starkt bygdemålsfärgat i Skåne, föga br.) i uttr. få sitt fett, få kraftiga förebråelser. Wigström Folkd. 2: 171 (1881).
Ssgr: A [sannol. i de flesta fall eg. ssgr av FET, adj.]: FET-FJÄDER, -FLÄCK, -FLÄSK, -GLANS, -GLÄNSANDE, -GRUND, -HINNA, -KLIMP, -KLUMP, -SKO, -SMINK, -STUSS-FÅR, -SVANS, -SVANS-FÅR, -SVULST, -VARA, -VÄXT, sbst.2, -ÖGA, se B.
B: FETT-ART. (i sht i fackspr.) Nyblæus Pharm. 6 (1846). De naturliga fettarterna .. utgöra (alltid) blandningar af glycerider med flera fettsyror. Blomstrand OrgKemi 79 (1877).
-AVSÄTTNING~020. (i sht i fackspr.). Fettafsättningens hastighet (vid gräddsättning). Juhlin-Dannfelt 117 (1886). särsk. till a. Fettafsättningen inom organismen. Hallin Hels. 2: 218 (1885).
(a) -BILDANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) Fettbildande näringsämne. Hagdahl Kok. 408 (1879).
-BILDNING. i allm. till a. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 446. Personer, som lida af sjuklig fettbildning. NDA 1913, nr 95, s. 1. —
-BLÅSA.
1) (†) med. till a: om fettcell. Acrel Chir. 66 (1775).
2) till a: fettkörtel. Wahrman Manski o. Wolstein 281 (1807). Thorell Zool. 2: 143 (1861).
3) (föga br.) torkad urinblåsa av oxe (l. annat djur) till förvaring av fett. Landsm. VII. 5: 34 (1889).
-BOL. (†) geol. bolus, fetlera; jfr FET, adj. 8 a. Berzelius ÅrsbVetA 1833, s. 178. —
-BOLSTER. (föga br.) Hallin Hels. 2: 35 (1885). Ansiktets rika fettbolster hämmar under den första lefnadstiden veckbildning här i nämnvärd mån. Ymer 1905, s. 80.
(a) -CELL. anat. cell vars innehåll utgöres av fett. Thorell Zool. 1: 165 (1860).
(a) -DEGENERATION. patol. o. anat. sjuklig förändring av människo- l. djurkroppens olika vävnader, varigm protoplasman i deras celler mer l. mindre förvandlas till fett. UpsLäkF 1865 66, s. 409.
(a) -DEGENERERA. patol. o. anat. förvandla till fett; äv. intr.: förvandlas till fett. ASScF 14: 415 (1885).
-FENA. zool. hos vissa fiskar förekommande fena utan utbildade strålar. Marklin Illiger 242 (1818). Lilljeborg Fisk. 2: 496 (1888).
-FJÄDER. (fet- 17361814. fett- 1851) (numera knappast br.) i fråga om vissa fjädrar vid bakdelen på fjäderfä. När gäss läggas in at gödas, .. skal man vtrycka fetfiedrarna på them, hvilka sittia vid ändan mitt före ther ryggen släpper. Broocman Hush. 3: 56 (1736). Dalin (1851).
-FLÄCK. (fet- 17381885. fett- 1788) Lind (1738). GT 1788, nr 117, s. 3. —
-FLÄSK. (fet- 1664) (mindre br.) fläsk som innehåller mycket fett. Salé 11 (1664). Amerikanskt fettfläsk. 2UB 4: 293 (1899).
(a) -FÄLL. (†) = -HUD. SFS 1844, nr 11, s. 9. —
-GAR. garv. i uttr. fettgart läder, fettgarläder. Hirsch LbGarfv. 217 (1898).
-GARLÄDER~020. [efter t. fettgarleder] garv. läder vid vars framställning delvis fettgarvning o. delvis egentlig garvning kommit till användning. Hirsch LbGarfv. 280 (1898).
-GARVA. garv. garva med fett, sämskgarva; i sht i p. pf. ss. adj. Hirsch LbGarfv. 305 (1898).
-GARVNING. garv. garvning medelst fett, sämskgarvning. TT 1887, s. 66. —
-GAS. tekn. av fettämnen tillvärkad lysgas. SDS 1898, nr 80, s. 3. —
-GLANS. (fet- 1843) Palmblad Fornk. 1: 89 (1843). ASjögren Min. 50 (1865).
-GLÄNSANDE, p. adj. (fet- 18471870) Berzelius Kemi 1: 526 (1817).
-GRUND, r. (fet- 1858) mål. första anstrykning med oljefärg. Eneberg Karmarsch 1: 223 (1858). AHB 13: 6 (1865).
-HALT, r. (i sht i fackspr.) Den större eller mindre fetthalten (hos mjölk). Hagdahl Kok. 91 (1879).
-HALTIG. (i sht i fackspr.) som har (så l. så hög) fetthalt. En mycket fett-haltig mjölk. VittAH 29: 104 (1880, 1884).
-HINNA. (fet- 17631888. fett- 1738 osv.)
1) tunn hinna av fett. Oxenstierna Vanderdecken 79 (1865).
2) till a: hinna i djur- l. människokropp som innehåller l. är belagd med fett; särsk. (numera föga br.) om den del av bukhinnan som bekläder magsäcken o. tarmarna; jfr NÄT, ISTER-HINNA. Rosenstein Comp. 321 (1738). Dahlbom Insekt. XVIII (1837). VerdS 116: 20 (1903).
3) (†) underhudsvävnad; jfr -HUD. Acrel Sår 87 (1745). VetAH 1795, s. 164.
(a) -HJÄRTA. med. hjärta som undergått fettdegeneration l. i vars muskulatur insprängts större mängd fett; äv. om det sjukdomstillstånd då sådant hjärta förefinnes. UpsLäkF 1870 71, s. 48.
(a) -HUD. (†) anat. underhudsvävnad. Hartelius Anat. 209 (1867).
-KLIMP. (fet- 17541814. fett- 1851) (föga br.) = -KLUMP. VetAH 1754, s. 279. Dalin (1851).
-KLUMP. (fet- 1797) (Vissa får) bära såsom svans en med skinnet öfverdragen fetklump. Svartz PVetA 1797, s. 45. UB 3: 377 (1873). (skämts.) bildl. om fet person, särsk. om barn. Auerbach (1908).
-KLUNS. = -KLUMP. Backman Dickens Pickw. 1: 440 (1871). (skämts.) bildl. om fet person. Janson Lögn. 9 (1912).
-KNOPP, se FET-KNOPP.
-KOL. i sht i pl.: feta stenkol (se FET, adj. 8 b β). 2UB 5: 178 (1902).
-KULA. kula av fett; särsk. i fråga om fett som finnes uppslammat i ngn vätska i form av (små) droppar l. kulor. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 304. LB 3: 9 (1902).
-KVARTS. (†) miner. kvarts med fettglans. Hisinger Ant. 2: 83 (1820).
-KÖRTEL. talgkörtel. NF (1881).
-LAPP, se FET-LAPP.
(a) -LEVER. med. lever som undergått fettdegeneration; äv. om det sjukdomstillstånd som beror på fettlever. NF (1881).
(a) -NJURE. med. njure som undergått fettdegeneration. NF 11: 1170 (1887).
(a) -POLSTER, se -BOLSTER.
-PÖLSA, se FET-PÖLSA.
(a) -SJUKA. (†) med. = -SOT. Lundberg Hufeland 677 (1839).
-SKO. (fet- 1863) sjöt.
1) toffel l. avskuren sko som användes till förvaring av smörja för riggningsarbeten. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Stenfelt (1920).
2) öknamn på trögseglande fartyg. Stenfelt (1920).
-SKRÄDE. (föga br.) avfall som innehåller fett. Åkerman KemTechn. 2: 104 (1832).
-SMINK. (fet- 1901) smink som utgör en blandning av färgämne o. fett. TT 1875, s. 274.
(a) -SOT. med. sjukdom kännetecknad gm abnorm avlagring av fett i organismen. Berzelius Kemi 6: 595 (1830).
(a) -STUSS-FÅR. (fet-) zool. fårarten Ovis steatopyga, utmärkt gm abnormt riklig fettavlagring på båda sidor om svansen. Lilljeborg Däggdj. 856 (1874).
(a) -SVANS. (fet- 1835) särsk. hos vissa får: svans med riklig fettbildning. Ödmann StrSaml. 4: 64 (1789).
(a) -SVANS-FÅR. (fet- 1874) zool. fårarten Ovis platyura, utmärkt gm riklig fettbildning på svansen. Lilljeborg Däggdj. 856 (1874). Verd. 1892, s. 278. —
-SVETT. (numera knappast br.) ullfett. Hammarsten FysiolK 439 (1883).
(a) -SVULST. (fet- 17651829. fett- 1838) särsk. med. av fettväv bestående, godartad svulst; förr äv. om aterom (se d. o. 1). Haartman Sjukd. 147 (1765). Hallin Hels. 2: 779 (1885).
-SYRA. kem. syra tillhörande en grupp av syror med viss kemisk sammansättning, av vilka en del förekomma i fetter. Nyblæus Pharm. 92 (1846). LbInternMed. 2: 839 (1918). särsk. om sebacinsyra. Ekeberg Nomenkl. 20 (1795; anfört såväl bland gamla namnsom nya svenska namn). Cleve KemHlex. (1883).
(a) -VALK. Axel .. har fettvalk i nacken. Heidenstam Dag. 251 (1902, 1909).
(a) -VANDLA. patol. o. anat. förvandla till fett; äv. intr.: förvandlas till fett; jfr -DEGENERERA. Florman BrefRetzius 30 (1829).
-VARA. (fet- 15341852) i sht i pl.: handelsvaror bestående av fett l. feta ämnen, i sht förr särsk. om livsmedel; förr äv. om hudar o. d.; jfr FET, adj. 6 b γ. GR 8: 313 (1533). Lind 1: 709 (1749). Torpson Eur. 1: 128 (1895).
-VARU-INDUSTRI. särsk. om industri som förarbetar fett för tekniskt bruk. KemT 1910, s. 106. —
-VAX.
1) likvax. ÅrsbVetA 1822, s. 254. NF 1: 140 (1875).
2) vaxliknande växtfett. 2NF (1907).
(a) -VÄV. anat. vävnad som till väsentlig del utgöres av fettceller; jfr -VÄVNAD. UVTF 16: 58 (1875).
(a) -VÄVNAD. anat. = -VÄV. Thorell Zool. 1: 18 (1860).
-VÄXT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 481). (fet- 1825)
1) växt ur vilken fett kan utvinnas. Jönsson Gagnv. 273 (1910).
2) (†) veter. = -SVULST. På halsens (hos hästar) bägge sidor, nära intill manen, pläga yppa sig Fetväxter. Bure Häst. 15 (1825).
-ÄMNE. Berzelius (1848) enl. Kindblad
-ÖGA. (fet- 18041814. fett- 1864)
1) (†) sjuklig fettbildning vid ögat, särsk. hos hästar. Wikforss 1: 540 (1804). Heinrich (1814).
2) liten mängd smält fett som i form av en rund fläck flyter på ytan av en vätska. LAT 1864, s. 16.
Avledn.: FETTA, v. (mindre br.) insmörja med fett. Lind af Hageby Minn. 136 (1860).
FETTAKTIG, adj. —
FETTIG, adj. särsk.
1) (tillf.) som innehåller mycket fett. Fettiga låren .. af får och af oxar. Johansson HomOd. 4: 764 (1844).
2) (mindre br.) nedsmutsad av fett, flottig. Skörtöfverrock, med fettig sammetskrage. Wallengren Mann. 20 (1895).
3) som liknar fett. Ett oljigt eller fettigt smör. TLandtm. 1880, s. 156. särsk.: glatt för känseln. Fettig för känseln. Jönsson Gagnv. 310 (1910).
4) (knappast br.) patol. kännetecknad av fettbildning l. fettvandling. En utbredd fettig degeneration (av blodkärlen). ASScF 14: 430 (1885).
Spoiler title