SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KITT ɟit4, n. ((†) r. l. m. VGR 1836, Verif. s. 173, Almqvist Går an 51 (1839)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. (i bet.: olika slags kitt) -er32 (VetAH 1761, s. 198 osv.), stundom äv. = (UB 5: 416 (1874), Cleve KemHlex. 209 (1883: Oljekitten, pl. best.)).
Ordformer
(kitt 1734 osv. kytt 17381815)
Etymologi
[liksom d. kit av t. kitt (ä. t. äv. kütt), av fht. quiti, kuti, kåda, motsv. feng. cwidu, c(w)udu, kåda; av germ. kweðu-, av ieur. gwetú-, som föreligger i sanskr. játu, lack, gummi, lat. bitumen, jordbeck (se BETONG, BITUMEN) m. m., med avljudsform germ. kwēð- (se KÅDA)]
1) (utom i a o. d i sht i fackspr.) plastisk, degliknande massa av växlande sammansättning som gm torkning i luften l. gm kemiska processer hårdnar o. därefter icke upplöses i vatten, o. som företrädesvis användes att sammanbinda ytor (i sht av sten l. metall) l. att luft- o. vattentätt fylla l. tillsluta håligheter l. springor o. d.; jfr CEMENT I 2, 5, STENLIM; i fackspr. äv. allmännare, om hel- l. halvflytande l. grötliknande ämnen som användas ss. sammanbindningsmedel, innefattande äv. klisterämnen (dextrin, lim, gummi o. d.). Eldfast kitt. Fernissor och kitter. Lind 2: 94 (1738). VetAH 1761, s. 198. Fin Borrspån, med lika mycket Kalk, arbetades tillsammans med Beckolja till ett smidigt Kitt. Rinman JärnH 749 (1782). Cleve KemHlex. (1883). ”Standard”-Mastix-kitt (Äkta franskt kitt). HufvudkatalSonesson 1920, 6: 142. Wood's metall .. har användning som ett metalliskt kitt. Starck Kemi 180 (1931). — jfr ASBEST-, ASFALT-, CEMENT-, DIAMANT-, FÄST-, GLYCERIN-, HARTS-, JÄRN-, KALK-, MÖNJE-, OLJE-, PORSLINS-, SNICKAR(E)-, STEN-, TAND-, TRÄ-, UGNS-, ZINK-, ÅNGPANNE-KITT m. fl. — särsk.
a) om kitt bestående av en blandning av krita, blyvitt o. olja l. dyl. som användes bl. a. för att fästa glasrutor o. d. vid sina ramar (o. täta förekommande springor) samt vid spackling för att utfylla ojämnheter o. springor i den yta som skall målas. Et väl gordt kitt .. utestänger (bättre) kjöld och väder än bly-ramar på fönster. Rothof 239 (1762). 8 fönsterlufter af glas i kitt. BoupptVäxjö 1801. Då man målar med oljefärg på träd, måste först alla gropar i trädet fyllas med kitt (spaktlas). Berlin Lrb. 144 (1852). Bildmark Entrepr. 186 (1921). — jfr FÖNSTER-, GLAS-, GLASMÄSTAR(E)-KITT.
b) (†) om för murning använda bindeämnen, i sht sådana som hårdna under vatten l. i fuktig luft o. d., stenkitt, järnkitt; jfr CEMENT I 2. Serenius F 3 a (1734). VetAH 1742, s. 72. Pelarne (till broar) muras med godt kitt, eller och med bruk, som håller i vattn. König Mec. 134 (1752). Fischerström 1: 221 (1779).
c) i oeg. l. utvidgad anv., om mer l. mindre kittliknande (sammanbindnings)ämne; särsk. biodl. om stoppvax. (Jag) tror .., at den Sand som utgör Sandstensarterne, är äldre än det Kitt som hopabundit dem til sammanhängande Massor. Retzius Min. 271 (1795). Adlerbeth Buc. 109 (1807; om stoppvax). Dahm Biet 48 (1878). Under paraffinhinnan (på ostarna började det) efter någon tid .. uppstå ett hvitt kitt. LAHT 1910, s. 490. — jfr NERV-, TAND-KITT.
d) (starkt vard.) i uttr. akta dig för kitt, eg. väl med tanke på beröring med ngt klibbigt l. ”vidhängset” som man har svårt att göra sig fri ifrån; numera utan innebörd i orden för kitt, vilka användas bl. ss. ett förstärkande tillägg. Äktenskapet, äktenskapet! Akta dej för kitt, sa Glaskalle! Engström Lif 51 (1907). Hellström Kusk. 135 (1910).
2) bildl.: förenande l. sammanhållande kraft l. faktor l. element; jfr CEMENT I 6. Runeberg ESkr. 1: 289 (1833). Det enda kitt som sammanhöll hofpartiet var af negativ beskaffenhet. Samtiden 1874, s. 136. (Wagner försökte) göra detta dramatiskt fullkomnade recitativ till grundval för hela operan, i stället för att .. använda det såsom kitt mellan de lyriska ställena. Lindgren MusSt. 91 (1896). De (hade) båda hängt samman med intressegemenskapens kitt. Moberg Rosell 98 (1932).
Ssgr (till 1. Anm. Ssgrna KITT-KNIV, -STOCK, -VAX o. -ÄMNE kunna äv. föras till KITTA, v.): KITT-ART. (†) kittsort. VetAH 1768, s. 133. Rinman 1: 384 (1788).
(jfr 1 a) -BÅGE. (mindre br.) byggn. fönsterbåge vid vilken glasruta fästes med kitt. Linné Sk. 61 (1751).
(jfr 1 a) -FALS. byggn. å fönsterbåge: fals i vilken glasrutan infälles vid fastkittningen. Stål Byggn. 2: 28 (1834). Bildmark Entrepr. 188 (1921).
-FOG. fog (se FOG, sbst.2 1) av kitt. König Mec. 149 (1752). Rothstein Byggn. 182 (1856).
(jfr 1 a) -FÖNSTER. (mindre br.) byggn. fönster vars glasrutor äro fästa med kitt. Carlberg SthmArchitCont. F 4 a (1740). Heinrich (1814).
-KLUMP.
-KNIV. (i fackspr.) knivliknande redskap varmed kitt strykes på en yta l. införes i en springa o. d. BoupptVäxjö 1849 (efter spegelfabrikör). RedNordM 1926, s. 8.
-PACKNING. tekn. packning av kitt (vid sammanfogning av rör l. plåtar o. d.). Nilsson Skeppsb. 201 (1932).
(jfr 1 a) -RUTA, r. l. f. (i fackspr., mindre br.) glasruta (fönsterruta) som är fäst vid sin båge l. ram medelst kitt. Möller (1790). Sthm 2: 185 (1897).
-SKARV. tekn. jfr -FOG. Frykholm Ångm. 181 (1881).
-STOCK.
1) guldsmed. träskaft varpå en ring fastsättes, då en sten skall infattas (inkittas) i den. Möller (1790). Eneberg Karmarsch 2: 699 (1862).
2) bläckslag. redskap som användes vid drivning, ersättande drivkula (ciselörkula). JernkA 1833, s. 587. Scheutz Bleckarb. 28 (1849).
(1 c) -SUBSTANS. (i fackspr.) kittliknande substans. Hammarsten FysiolK 304 (1883). Hylin Munn. 1: 75 (1930).
(1 c) -VAX. biodl. stoppvax. NF 2: 439 (1877). LbFolksk. 221 (1890).
(1 c) -ÄMNE. (kittliknande) sammanbindningsämne. VetAH 1820, s. 112.
Spoiler title
Spoiler content