KRIMSKRAMS krim3s~kram2s l. 4~1 (Weste synes hava känt båda accentueringssätten), n.; best. -et.
Etymologi
[jfr d. krimskrams, nor. krimskrams; av. t. krimskrams (jfr t. dial. krimsi-kramsi, snirklar, grimsgrams, huller om buller), sannol. reduplikationsbildning (med avljud) till stammen i t. dial. chramslen, gramslen, röra sig i mängd om varandra, kräla. Med avs. på bildningssättet jfr t. kribskrabs, kribbeskrabbes, ävensom FICKFACK, MISCHMASCH, SLIDDERSLADDER, VIRRVARR m. fl.]
(vard.) koll.: (vackra l. nätta l. pråliga) småsaker (särsk. av ringa värde o. befintliga tillsammans i stor mängd); särsk. om prydnadsföremål (t. ex. band l. spetsar o. d. på kläder): grannlåt, bjäfs (se d. o. 2), glitter (se d. o. 3). SvBrIt. 1: 89 (c. 1700). (Den dåraktige) kan ej motstå sin retelse til en hop småsaker och bländande krimskrams. Hasselroth Campe 267 (1794). Fruntimren från Smyrna och Anatolien ha med guld utsydda hufvudkläden samt små blommor och annat krimskrams kring håret. Bremer GVerld. 5: 184 (1862). Furuhjelm StigOron 56 (1935). — jfr SILVER-KRIMSKRAMS. — särsk. bildl.; numera i sht i fråga om muntlig l. skriftlig framställning, musik o. d.; jfr BJÄFS 2 slutet, GLITTER 3 slutet, KLINGKLANG 1 slutet. Theresa har man kallat mig vid döpelsen, ett godt ärligt namn utan krimskrams och tillsatser af Don och Donna. Stiernstolpe DQ 3: 58 (1818). Skall t. ex. hjältinnan beskrifvas (i prosaberättelserna från 1840- och 50-talen), så träffar man oundvikligen alabaster och elfenben, ros och lilja och slikt banalt krimskrams. Sylwan SvLit. 348 (1903). DN(A) 1930, nr 352, s. 6.
