SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MORÄN mωrä4n l. mo- l. må-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(mor- 1840 osv. morr- 18231842. mur- 1871. -aine 1823 (: morrainer, pl.)1846. -än 1842 osv.)
Etymologi
[jfr t. moräne, eng. moraine; av fr. moraine (upptaget i det vetenskapliga språket av schweizaren H. B. de Saussure 1779), av fr. dial. moraine, morēna, mourreno, strandgrus, morän m. m., avledn. av en stam murru-, som föreligger i fr. dial. mur, morre, mourre, nos, klippstycke, span. morro, rund kiselsten; av ovisst urspr. — Jfr MORION, sbst.1]
i sht geol. o. geogr. anhopning av osorterade fragment av bärgarter (av olika storlek, ss. block, grus, bärgartsmjöl o. d.) som medföres av en glaciär l. har uppkommit gm en sådans värksamhet; särsk. om ytformation (i sht långsträckt höjd) som uppkommit på detta sätt. På vissa afstånd från glaciererne (lågo) .. de så kallade morrainer eller grus- ock lervallar som fordom samlats vid deras bräddar. Ehrenheim PVetA 1823, s. 174. Lindström Lyell 259 (1859; om ytmorän). SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 35. — jfr AVSMÄLTNINGS-, BLOCK-, BOTTEN-, DAMM-, DRUMLIN(S)-, GRUND-, MITT-, RADIAL-, RAND-, SIDO-, URBÄRGS-, YT-, ÅRS-, ÄND-MORÄN m. fl. — särsk.
a) (jordart bestående av) osorterade bärgartsfragment från en glaciär; jfr MORÄN-GRUS, PINNMO. Kalkhaltig morän eller andra kalkhaltiga jordslag. Ymer 1902, s. 345. jfr URBÄRGS-MORÄN. särsk. i uttr. falsk morän, om jordart som utgöres av i vatten omlagrad morän. Halden SvJordart. 33 (1923).
b) i uttr. inre resp. undre l. övre morän, om (anhopning av) bärgartsfragment som befinna (l. befunnit) sig inuti resp. under l. ovanpå en glaciär. GeolFF 1884—85, s. 460. SvUppslB 19: 165 (1934).
Ssgr (i sht geol. o. geogr.): MORÄN-ANHOPNING~020. konkret. Fennia VII. 2: 35 (1892).
-AVLAGRING~020. i sht konkret. Erdmann SvQvartBildn. 46 (1868).
Ssg: moränback-landskap. kännetecknat av (breda bälten av) moränbackar (o. av vattensamlingar o. mossar i sänkorna mellan dessa). Ramsay GeolGr. 2: 221 (1913).
-BILDNING. i sht konkret. Krosstenslagren .. äro .. att betraktas såsom moränbildningar. Bergstrand Geol. 121 (1859).
-BLOCK. stenblock i l. från morän. Hedin GmAs. 1: 311 (1898).
-BÄDD. jfr bädd 6 a. Fennia IV. 5: 12 (1891).
-FLOTTE. morän som (transporteras på l.) avlagrats från sjunkande isbärg; jfr flotte, sbst.2 3. GeolFF 1919, s. 194.
-GRUS. (med bärgartsmjöl o. d. uppblandat) grus i l. från morän; jfr krosstens-grus; äv. allmännare, = morän a. Erdmann SvQvartBildn. 45 (1868). NoK 1: 53 (1921; allmännare).
-JORD. = morän a. VerdS 72: 15 (1898).
-KALOTT. på bärg o. d.; jfr kalott 2. Högbom Norrl. 156 (1906).
-LANDSKAP~02 l. ~20. kännetecknat av moränbildningar; jfr landskap 5. Fennia I. 7: 3 (1889).
-LERA, r. l. f. morän (se d. o. a), huvudsakligen bestående av (sten- o. sandblandad) lera; jfr -grus. Holmström Geol. 20 (1877).
-LID. moränbetäckt (ofta skogbevuxen) bärgssluttning. VerdS 72: 13 (1898).
-MARK, r. l. f. Fennia VII. 2: 5 (1892). Småländska höglandets karga, stenbundna moränmark. Flodström Naturförh. 116 (1918).
-MO. (hårt packad) morän (se d. o. a), huvudsakligen bestående av fint bärgartsmjöl; jfr mo, sbst. 1. Fennia I. 7: 9 (1889). Sernander LöfängBjärkSäb. 33 (1925).
-MÄRGEL. [jfr t. moränenmergel] (avsevärt) kalkhaltig moränlera. GeolFF 1884—85, s. 460.
-RYGG. långsträckt höjd bestående av morän; särsk. om radialmorän; jfr -vall. Fennia I. 7: 13 (1889; om radialmorän). De Geer SkGeogrUtv. 64 (1896; om ändmorän).
-SAND. morän (se d. o. a), huvudsakligen bestående av sand; jfr -lera. Erdmann SvQvartBildn. 45 (1868).
-SJÖ. sjö som begränsas av moränbildningar; äv. om sjö som uppdämts av (änd)morän. Hedin GmAs. 1: 253 (1898). Hagman FysGeogr. 81 (1903).
-STRÅK. stråk av moräner. Nathorst SvGeol. 235 (1894).
-TERRÄNG. med moränmark. Stenig moränterräng. Malmbgt 1894, nr 26, s. 2.
-TRÖSKEL. moränvall som spärrar en dal. Hedin GmAs. 1: 343 (1898).
-TÄCKE. De Geer SkGeogrUtv. 55 (1896).
-VALL. långsträckt höjd bestående av morän; särsk. om ändmorän; jfr -rygg. Fennia I. 7: 13 (1889; om ändmorän). Moränvallar, afsatta som sidomoräner vid isens afsmältning. Ymer 1908, s. 18.
-ÅS. jfr -rygg, -vall. Långsträckta myrar och mellan dem framlöpande moränåsar. Ymer 1902, s. 333.
Spoiler title
Spoiler content