SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NORRSKEN nor3~ʃe2n, förr äv. NORDSKEN, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(nor- 17441753. nord- 17331847. norr- 1741 osv. nårr- 1795)
Etymologi
[jfr d. nordskin, t. nordschein; av NORR resp. NORD o. SKEN]
visst ljusfenomen som uppträder på natthimmeln (på norra halvklotet vanl. i norr) o. som anses bero på elektronbombardemang från solen; jfr NORD-BLOSS, -LJUS 1, -LYSNING, ävensom SYD-SKEN. Vassenius Alm. 1733, s. 8. Norrsken fräste ner från himmelen i låga. Tegnér (WB) 1: 115 (1804). Norrskenen kunna indelas i två klasser. Den första klassens norrsken visa sig hufvudsakligen i polartrakterna och ha vanligen formen af bågar. För den andra klassens norrsken, de s. k. strålningsnorrskenen, äro norrskensstrålarna karaktäristiska. Nordenmark Världsr. 374 (1909). — jfr DRAPERI-, STRÅLNINGS-NORRSKEN. — särsk. i jämförelser o. mer l. mindre bildl. Tycktes mig än se dess panna, / Utaf vredens norrsken full. Lenngren (SVS) 2: 158 (1795). Men, kommer fienden, han bäfva skall tillbaka / För norrskenet af våra svärd. Wallin Vitt. 1: 212 (1814). För sannt och godt och skönt vi stride, / Mot mörkret blixtre våra svärd, / Och vid vår bardalek vi spride / Ett norrsken ut i nattlig verld! Wennerberg 4: 4 (1885). Paris' tjusande sedefördärv och till ytterlighet förfinade njutningsliv tecknade sig som ett flammande norrsken mot den lilla hemstadens gråmulna vinterhimmel. Hellström Malmros 196 (1931).
Ssgr: NORRSKENS-BLOSS. (†) norrsken. Wilcke PVetA 1778, s. 63. PoetK 1813, Suppl. s. 282. —
-BRAND. (i poesi o. vitter stil) norrsken. Atterbom 1: 29 (1824). Sverige, Sverige, vilddjursland, / vinterland med norrskensbrand. VFl. 1912, s. 60.
-BÅGE. (nordskens- 1764. norrskens- 1778 osv.) VetAH 1764, s. 63. Man iakttar ofta, huru strålar plötsligt skjuta ut ur norrskensbågen nedåt. Arrhenius Värld. 104 (1906).
-BÄLTE. bälte (se d. o. 2) inom vilket norrsken förekommer. AB 1869, nr 73, s. 3. 2NF 37: 835 (1925).
-FLAMMA, r. l. f. (nordskens- 1836. norrskens- 1818 osv.) (i poesi o. vitter stil) jfr flamma, sbst. 1 b. PoetK 1818, 1: 21. Qvällen kommer, norrskensflammor öfver himlarymden jaga. Wirsén Sång. 213 (1884). Hedin Pol 2: 496 (1911). jfr: Norrskensflamman. (1906; titel på i Luleå utkommande, urspr. socialdemokratisk, numera kommunistisk tidning).
-FORSKNING. Ymer 1918, s. 289.
-FOTOGRAFI. 2NF 20: 1 (1913).
-KRONA l. -KORONA. astr. jfr krona 4 i. Hildebrandsson Buchan 225 (1874). En svag ljusbåge syntes i norr, gulröda strålar sköto upp ur densamma, mångfaldigades och sammansattes till en praktfull, mångfärgad norrskenskorona. TurÅ 1936, s. 213.
-LJUS, n. När vinterqvällen lågar med norrskensljus. Wirsén Dikt. 261 (1876).
-LYST, p. adj. (i poesi o. vitter stil) upplyst av norrsken. Den norrskenslysta natt. Tegnér (WB) 2: 63 (1811). Wulff Leopardi 109 (1913).
-LÅGA, r. l. f. (i poesi o. vitter stil) jfr -flamma. Tegnér (WB) 8: 5 (1836). De gamla vikingarna trodde, då norrskenslågorna spredo sitt skimmer över Norden, att det var valkyrjorna, som på silvervita hästar drogo ut på härfärd från Valhall. Hedin Pol 2: 496 (1911).
-NATT. natt med norrsken. Tegnér (WB) 2: 71 (1811). En norrskensnatt .. hör till de mest storartade syner, som naturen har att bjuda. Sandström NatArb. 2: 212 (1910).
-PRAKT. (i poesi) om praktfullt norrsken. Jag vet ett land, der tysta stjerneqvällen / Den mörka himlen klär i norrskensprakt. PoetK 1818, 1: 78. Snoilsky 3: 54 (1883).
-STRIMMA, r. l. f. jfr -stråle. Arnell Scott Sjöfr. 117 (1829). Några norrskensstrimmor ormade sig uppåt men nådde aldrig zenit. Didring Malm 2: 14 (1915).
-ÖGON, pl. (enst., †) bildl. Der brunno norrskens-ögon under pannan (på den personifierade runosången om Valhalls gudavärld), / och storm och åska lekte kring hans mund. Tegnér (WB) 9: 18 (1840).
Spoiler title