SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OBSTINERA, v.
Etymologi
[av fr. obstiner, av lat. obstinare, motstå m. m., besläktat med obstare (se OBSTAT; jfr DESTINERA)]
(†) vara obstinat, tredskas. Pfeiffer (1837). jfr: Adelen willja obstinera, att ingen ofrälse skall få äga frälsehemman. PrästP 1: 70 (1719).
Spoiler title