publicerad: 1971
SKIKT ʃik4t, n. (Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1716) osv.) ((†) r. l. m. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1604), Möller (1807)); best. -et; pl. = (OxBr. 11: 18 (1614) osv.) ((†) -er Hiärne 2Anl. 330 (1706), Fennia XII. 2: 6 (1896)).
Ordformer
(schicht 1604—1854. skikt (sch-, -ckt, -gt) 1614 osv.)
Etymologi
[jfr nor. skikt; av mlt. schicht(e) (se SKIFT, sbst.1) l. (det väsentligen, åtminstone vad bet. beträffar, från mlt. inlånade) t. schicht. — Jfr SKIKTA, SKIKTE]
1) (numera knappast br.) skift (se SKIFT, sbst.1 1). Med arbetet gjordes (i koppargruvorna i Nassau) två schikt om dagen, nämligen ifrån morgonen kl. 6 till kl. 12, och av andra arbetare ifrån kl. 1 eft(er)mid(dagen) till 6 om aftonen. Dædalus 1952, s. 108 (1747). Hector Husg. 45 (1904; i skildring av förh. i Tyskl.). Klint (1906). — jfr AFTON-, NATT-SKIKT.
2) (om ä. förh.) = SKIFT, sbst.1 3. Nyie hythan .. smelther vdj huar schichth 2 1/2 skippund Godz. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1604). Ett Schicht warar .. fyratijo och twå timor. Därs. (i handl. fr. 1716). En malmbeskickning, eller breda på hyttegolfvet, får äfven namn af Schicht, då den är tilredd at på et arbetsschicht sättas på ugnen. Rinman 2: 547 (1789).
3) utbredd massa av ett ämne l. mängd av (någorlunda) likartade föremål med jämförelsevis stor utbredning o. ringa djup, utgörande en mer l. mindre tydligt urskiljbar del av en större massa osv., befintlig inom denna l. bildande en övre l. undre del därav l. utgörande ytbetäckning på ett föremål, lager (se LAGER, sbst.3 1), lag, varv; jfr SKIFT, sbst.1 5, SKIFTE 12. Det galvaniska schiktets afskiljande (gm rostbildning på galvaniserat föremål). TT 1871, s. 66. Det allra högsta luftlagret kallas .. det isoterma skiktet. Timberg Meteor. 41 (1908). Det ljuskänsliga skiktet (på en fotografisk plåt). HAndersson hos Friesen o. Grape CodArg. 202 (1928). Ofta byggdes .. (våra yngre cylindriska brunnar) av kullersten och ibland i dubbla skikt, likt en skalmur med förkrympt mellanskikt. Fatab. 1930, s. 179. Man limmar ihop de olika skikten i kryssfaner. Form 1946, Omsl. s. 11. I sötvatten särskiljas tre skikt. .. Det översta lagret kallas (osv.). SvFiskelex. (1955). — jfr BOTTEN-, CELL-, ISOLERINGS-, KOL-, KULTUR-, LUFT-, MARK-, MELLAN-, MUSKEL-, OLJE-, ROST-, SALT-, SAND-, SILVER-, VATTEN-, YT-SKIKT m. fl. — särsk.
a) geol. = LAGER, sbst.3 1 a; jfr LAG, sbst.3 4 c α. Hiärne 2Anl. 330 (1706). Lagrade eller ”sedimentära” kallas bergarter, som småningom afsatt sig ur vatten och vanligen förekomma i flera på hvarandra liggande skikt eller lager. Carlson 1Skolgeogr. 35 (1894). En lös, rödbrokig sandsten, som går i sneda skikt. Holmström ResHoll. 54 (1915). Hadding Geol. 51 (1954). — jfr HUMUS-, ROSTJORDS-, SANDSTENS-, SEDIMENT-SKIKT m. fl.
b) (i fackspr.) om vart o. ett av ett antal (vanl. fyra) av tänkta horisontala plan begränsade luftskikt som träd l. andra växter av olika höjd inom ett skogs- l. växtbestånd nå upp till (med sina kronor l. toppar), vegetationsskikt l. kronskikt; äv. om de olika klasser l. grupper vari träd- l. växtbestånden indelas med hänsyn till de skikt av detta slag som träden resp. växterna uppnå. De former (av ett vegetationsbestånd), som på samma höjd öfver underlaget intaga största utrymmet, tillhöra samma skikt. BotN 1882, s. 24. De väl begränsade skikt, i hvilka som bekant formationernas vegetationsmassa i horizontal riktning uppdelat sig. Sernander SkandVeget. 356 (1901). — jfr BOTTEN-, FÄLT-, KRON-, RIS-, SNÅR-SKIKT m. fl.
c) (numera bl. mera tillf.) = SKIFT, sbst.1 5 a; jfr SKIFTE 12 slutet. En mur .. består af mindre stenar sammanbundne med murbruk i horizontala skikt. Rothstein Byggn. 286 (1857). Munthe IslamK 188 (1929). — jfr BIND-, KOPP-, LÖP-, MUR-, RULL-SKIKT.
d) bildl. (jfr LAGER, sbst.3 1 b); särsk. om samhällsklass o. d. (jfr LAGER, sbst.3 1 b slutet). Man finner i Sanskrit (i fråga om ordförrådet) vissa schichter eller aflagringar framträda tydligare än i något annat bekant språk. Frey 1847, s. 116. De olika skikten i Gustaf III:s literära personlighet. Levertin G3 236 (1894). Undersökningar af äktenskapen inom olika sociala skikt i Köpenhamn. Fahlbeck Ad. 2: 131 (1902). Även det stora skikt av i och för sig ganska blygsamma inkomster som ligger omedelbart över arbetarnas genomsnittsinkomst, drabbas för hårt av progressivskatten i dess nuvarande utformning. Pokorny Aktier 143 (1957). — jfr FOLK-, KULTUR-, MELLAN-, NAMN-, SAMHÄLLS-, SPRÅK-SKIKT m. fl.
Ssgr: A: (1) SKIKT-ARBETE. [jfr t. schichtarbeit, schichtenarbeit] (†) skiftarbete. Rinman 2: 547 (1789). —
(3) -BILDNING. [jfr t. schichtenbildung] abstr. o. konkret, motsv. bildning 4 a o. b; särsk. dels (geol.) till 3 a, dels bildl., till 3 d. Erdmann Bergart. 39 (1855; abstr.). Att .. (torvmossarnas gyttjelager) med gyttjelagren i våra insjöar bilda en ännu fortgående skiktbildning, har jag flerestädes .. kunnat iakttaga. Post KoprJordb. 35 (1862). På Cook-öarna äro de sociala skiktbildningarna .. oregelbundna. Mörne Katz VitMän 167 (1928). FlygMotBibl. 4: 73 (1935; konkret). —
(3 a) -FOG. [jfr t. schichtfuge, schichtenfuge] geol. fog mellan olika skikt i bergart (i sht i sedimentär bergart). NF 14: 1269 (1890). —
(3) -FÖLJD. [jfr t. schichtenfolge] abstr. o. konkret, motsv. följd 4 c, e; särsk. (geol.) till 3 a (särsk. konkret: skiktserie). GeolFF 1882—83, s. 437 (konkret). TurÅ 1943, s. 355 (abstr., i fråga om snö). —
(3) -GRÄNS. gräns mellan olika skikt; i sht om gräns mellan olika vattenskikt i havet. Ymer 1931, s. 235. —
(3 a) -HUVUD. [jfr t. schichtenkopf] geol. mer l. mindre upprätt stående parti av urspr. horisontalt skiktad bergart, som gm bergartens lägesförändring blivit synligt i jordytan. Erdmann Bergart. 36 (1855). —
(3) -INDELNING~020. indelning i skikt; särsk. till 3 a, b, d. Hult Växtformat. 85 (1881). Den lagbundna skiktindelning, som den s. k. varviga leran uppvisar. SvFolket 1: 20 (1938). En social skiktindelning. Därs. 45. —
(3 a) -KOMPLEX. [jfr t. schichtenkomplex] geol. skiktserie; äv. bildl. Rebau NatH 3: 112 (1879). (K. A. Tavaststjernas) själ är en fullständig geologisk skiktkomplex. Söderhjelm Tavaststj. 225 (1900). —
(3) -LIKRIKTARE~0200. el.-tekn. elektrisk torrlikriktare l. torrventil med ett spärrskikt bestående av en halv ledare innesluten mellan plattor av inbördes olika metaller, spärrskiktslikriktare. RadioteknOrdl. 21 (1944). —
(3) -MOLN. [jfr t. schichtwolke] meteor. av gråaktiga, dimartade, vågrätt lagrade skikt med trådig l. strimmig struktur bestående moln; äv.: moln med stor horisontell utbredning (motsatt: stackmoln o. d.). Molnatlas Ö: Fig. 4 (1920). FlygMotBibl. 4: 60 (1935). —
(3) -MOTSTÅND~02 l. ~20. [jfr t. schichtwiderstand] el.-tekn. elektriskt motstånd (för mindre effekter) vars verkande del består av ett tunt ledande skikt (på ytan av ett isolerande material). RadioteknOrdl. 24 (1944). —
(3) -MÅLERI1004 l. 0104 l. 3~002. konst. måleri (målning) som utmärkes därav att färgen pålägges i två (l. flera) skikt. 3NF 15: 220 (1931). —
(1) -MÄSTARE. [jfr t. schichtmeister] (numera knappast br.) skiftförman. Rinman 2: 547 (1789; om förh. i Tyskl.). WoJ (1891). —
(3) -PLAN. (i fackspr.) plan (se plan, sbst.1 3) bildat av ett skikt. Hedin Transhim. 3: 338 (1912). —
(3 a) -RUBBNING. [jfr t. schichtenverschiebung] geol. lägesförändring av skiktad bergart. JernkA 1832, Bih. s. 381. —
(3) -SIDA. [jfr t. schichtenseite] med ett skikt av något ämne överdragen sida (av ngt); särsk. (fotogr.) om den med ett ljuskänsligt skikt överdragna sidan av fotografisk plåt l. dyl. Roosval Schmidt 18 (1896). —
(3) -STARR. [jfr t. schichtstar] oftalm. (medfödd l. under barnaåldern uppträdande) starr kännetecknad av ett l. flera grumlade ytskikt i linsen, zonulärstarr, lagerstarr. Hygiea 1921, s. 488. —
(3 a) -STRUKTUR. geol. lagring (se lagra, v.2 2 d), skiktning (se skikta 2 b α); jfr -byggnad. 2UB 7: 8 (1903). —
(3 a) -STÄLLNING. [jfr t. schichtenstellung] geol. ställning (i förhållande till horisontalplanet) som en bergarts (l. jordarts) skikt intar; förr äv. om ordning i vilken skikt följa på varandra, skiktföljd. GeolFF 1: 9 (1872; om skiktföljd). 2NF 31: 845 (1920). —
(3 a) -SYSTEM. [jfr t. schichtensystem] geol. (sammanfattande, om skikten i) skiktserie, system av skikt. Erdmann Bergart. 43 (1855). —
(3) -VIS, adv. o. adj. (skikt- 1706 osv. skikte- 1697) [jfr t. schichtweise, schichtenweise]
I. adv.: i skikt, skikt för skikt, varvtals; särsk. (geol.) till 3 a. HC11H 12: 128 (1697); möjl. att hänföra till skikte ssgr. Huru Jorden schichtwijs eller hwarftahls med sina arter på åthskilliga ställen är beskaffat. Hiärne 2Anl. 329 (1706; i rubrik). Gräfningen i skyddsgrafven fortgår skiktvis. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 321 (1886).
(3) -VÄXLING. (i fackspr.) om förhållandet att olika skikt av ngt (om)växla med varandra. Fennia VIII. 3: 27 (1893; i bergart). —
(3) -YTA. [jfr t. schichtfläche, schichtenfläche] ett skikts yta; särsk. (geol.) till 3 a, om var o. en av de två ytorna av en bergarts skikt i en skiktfog. Bergstrand Geol. 123 (1859; på skikt av märgel). MosskT 1890, s. 5 (på skikt av torv).
B (†): SKIKTE-VIS, adv.1, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content