SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1984  
SPENAT spena4t, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SPINAT spina4t, r. l. m. (Roberg Beynon 191 (1697) osv.) ((†) n. Ahlich 102 (1722)); best. -en; pl. (numera bl. tillf., om olika slag av spenat) -er (Weste (1807) osv.); förr äv. SPINATS l. SPINACKI, sbst., l. (ss. ssgsförled) SPINATIÆ-.
Ordformer
(speenat 1636. spenat 1722 osv. spijnat 1641 (: Spijnat kåål). spijnate- i ssg 1650 (: Spijnatekåhl). spinacki 1685. spinas 1653. spinasz 1578. spinat 16351902. spinatiæ- i ssg 1613 (: Spinatiæ och Målle sodh). spinatz 15781683. spinet 1642. spinnad 16971727. spinnat 1635. spinnaz 1653)
Etymologi
[jfr d. spinat, lt. spinase, nl. spinazie, (mh)t. spinat, ä. t. spenat, spinet, spenet, t. dial. spinaz, ffr. espinace, it. spinacio, spinace, span. espinaca, mlat. o. nylat. spinacia, spinachia; av arab. isbānaḫ, av pers. espenāǧ; ordet har i de europeiska språken möjl. anslutits till lat. spina, tagg (jfr SPINETT), med tanke på att växtens frukter är taggbärande. — Jfr BINETS]
1) den odlade växten Spinacia oleracea Lin. (äv. i uttr. vanlig spenat); äv. koll. l. ss. ämnesnamn, om fröna l. om (de i olika maträtter använda) bladen av denna växt; jfr 2 slutet. HovförtärSthm 1635 b, s. 466. Huru man skal stufwa grönt. Först tager man en god del Spenat, och en god del Lacktuk, och sedan litet Syra iblan. Oec. 231 (1730). Af vanliga spenaten förekommer två hufvudvarieteter. HbTrädg. 2: 98 (1872). En gubbe som .. sår spenat. Hedberg DockDans. 56 (1955). — jfr SOMMAR-, SPETS-, TAGG-SPENAT. — särsk. i utvidgad anv., om växter som till utseende l. användning erinrar om vanlig spenat. Engelsk spenat, se ENGELSK, adj.1 a. Nyzeeländsk spenat, se NYZEELÄNDSK c. Romersk spenat, se ROMERSK 4 b. Peruansk spenat, Chenopodium Quinoa, Linné. HbTrädg. 2: 101 (1872). Västindisk spenat (Claytonia perfoliata Don). Simmons Jönsson 134 (1935). jfr BÄR-, GLIM-, HORN-, RANK-, SMULTRON-, VINTER-SPENAT m. fl. särsk. i vissa uttr.
a) (numera föga br.) svensk spenat, om (den för bladens skull förr odlade) växten Chenopodium bonus henricus Lin., lungrot; jfr b α. HbTrädg. 2: 100 (1872). NF 15: 220 (1890).
b) vild spenat.
α) (†) om Chenopodium bonus henricus Lin., lungrot; jfr a. Bromelius Chl. 12 (1694: will Spinat).
β) (numera föga br.) om (den i sht förr för bladens skull odlade) växten Atriplex hortensis Lin.; trädgårdsmålla. Rebau NatH 2: 89 (1879).
2) maträtt tillredd av spenat (i bet. 1); särsk. om sådan rätt bestående av kokade, sönderhackade o. stuvade spenatblad, spenatstuvning (äv. i uttr. stuvad spenat). BOlavi 10 a (1578). Stuwad Spinnad. Roberg Beynon 191 (1697). Hon tänkte på, att det snart var middag. De skulle ha bräckt skinka och spenat. Söderberg AllvLek. 8 (1912). — särsk. [delvis möjl. utgående från 1] mer l. mindre bildl. Bremer Hem. 1: 192 (1839). Robert sköt tre vildgäss och fångade två ännu gula gässlingar, som gingo omkring och gjorde spenat i hans tält. Hedin Transhim. 2: 69 (1909). Loya Wodehouse Somm. 125 (1938).
3) elliptiskt för: spenatfärg (se d. o. 2) l. spenatgrönt (se SPENAT-GRÖN 2 slutet). Himlen är blå med vita cirrusmoln, åkertegarna skifta i spenat. Rogberg Två 67 (1929).
Ssgr (i allm. till 1): A: SPENAT-ARTAD, p. adj. som liknar l. erinrar om spenat. Björkman (1889).
-BETA. (numera knappast br.) mangold. Hallstén o. Lilius (1896). Cannelin (1939).
-BLAD. Warg 363 (1755).
-FRÖ. (spenat- 1698 osv. spenats- 1578c. 1817) frö av spenat (vanl. med inbegrepp av de två sammanvuxna förblad som omger fröet); äv. koll. (Mot mässling används bl. a.) sodne Spinatzfrö. BOlavi 99 b (1578). Lind o. Liljewall Köksv. 181 (1908; koll.). 2NF 26: 718 (1917; med inbegrepp av förblad).
-FÄRG.
1) (förr) till 1: av spenat berett grönt färgämne (för färgning av konditorivaror o. d.); jfr -grön 1. Grafström Kond. 23 (1892). Lindgren Läkem. 70 (1902).
2) till 1, 2, om den gröna färgnyans som spenat har; jfr spenat 3 o. -grön 2 slutet. Skifta i spenatfärg.
-GRÖN.
1) (förr) till 1, i n. sg. obest., i substantivisk anv. (jfr 2 slutet), = -färg 1. Grafström Kond. 23 (1892).
2) till 1, 2: grön som spenat; ngn gg äv. bildl., i anv. motsv. grön, adj. 6 a. Eichhorn Stud. 2: 145 (1869, 1872). CHerslow (1875) hos Lundegård Benedictsson 37 (bildl.). särsk. i n. sg. obest., i substantivisk anv. (jfr 1), = -färg 2; jfr spenat 3. Skifta i spenatgrönt.
-HACKARE. (förr) redskap varmed förvälld spenat hackades sönder (vid tillredning av spenatstuvning); jfr -skärare. Köra den där spenathackaren fram över den mjuka spenaten. SvD(A) 1961, nr 73, s. 18 (om ä. förh.).
-KAKA. (förr) kaka (se kaka, sbst. 2 c) bestående av pannkakor fyllda med stuvad spenat, vilka lagts i en form o. täckts med en stanning av ägg, mjölk, vetemjöl, kanel o. socker o. därefter gräddats i ugn. Warg 509 (1755).
(2) -KAROTT. (spenats- 1842) karott innehållande l. avsedd för spenat. Carlén Rosen 328 (1842).
-KLIMP. (förr) klimp (se klimp, sbst.1 e α) beredd av mjöl, mjölk, ägg, salt, muskot o. kokad, hackad spenat. Ekberg Hvad äta? 157 (1899).
-KORV. (förr) korv med fyllning av spenat. Sjöberg Singstock 159 (1832).
-KRAM, n.? [senare ssgsleden till krama] (†) anrättning beredd av urkramad, förvälld spenat o. mandel, socker, citronskal, suckat, salt o. ägg; jfr -kräm. Spenat-Kram, kan brukas i Torta och på Fat. Egerin Kokb. 169 (1733).
-KRÄM. (förr) kräm beredd av urkramad, förvälld spenat o. mandel, mjölk, socker, ägg (m. fl. ingredienser); jfr -kram. Warg 554 (1755: Spenat-Creme). Hagdahl Kok. 1021 (1879).
-KÅL. (spenat- 16351733. spenate- 16431650) (†)
1) = spenat 1. HovförtärSthm 1641, s. 313. Ett .. sätt at koka Spijnatekåhl. Siwdh honom .. wäl, och (osv.). Kockeb. A 6 b (1650).
2) maträtt tillredd av spenat; jfr spenat 2. HovförtärSthm 1635 A, s. 308. Egerin Kokb. 83 (1733; om maträtt av spenat, buljong, smör, bröd o. muskotblomma).
(1, 2) -LIK, adj. Nordenskiöld Vega 1: 419 (1880).
(1, 2) -LIKNANDE, p. adj. Högstedt MatnVVäxt. 8 (1918).
-MÖGEL. (i fackspr.) av svampen Peronospora spinaciæ Laubert framkallad (ss. ett grått, tätt mögelludd på bladens undersida framträdande) sjukdom hos spenat (m. fl. växter); äv. ss. benämning på svampen. 2NF 3: 627 (1904). Krok o. Almquist Fl. 2: 308 (1907; om svampen).
(1, 2) -OMELETT. omelett med (stuvad) spenat ss. fyllning; i sht förr äv. dels: spenatkaka, dels: maträtt bestående av äggstanning med iblandad stuvad spenat. Nordström Matlagn. 116 (1822; om spenatkaka). Ekberg Hvad äta? 158 (1899; med iblandad hackad spenat). IllSvOrdb. (1955).
-PUDDING. (spenat- 1755 osv. spenats- c. 1817) (i sht förr tillagad) pudding innehållande förvälld o. hackad spenat (samt hela spenatblad); jfr -omelett. Warg 465 (1755: Spenat-Budding). Cannelin (1921).
-RÄTT. jfr rätt, sbst.1 1, o. spenat 2. 2NF (1917).
-SAFT. (i sht förr) saft som erhållits ur förvällda spenatblad. Warg 466 (1755).
-SKÄRARE. (förr) apparat för sönderskärning av spenat (vars verksamma del bestod av ett antal rörliga, vassa o. parallellställda metallskivor). BoupptVäxjö 1912.
-SLÄKTE(T). bot. släktet Spinacia Lin. ArkBot. II. 1: 63 (1904).
-SOPPA. soppa innehållande spenat. Langlet Husm. 178 (1883).
-SORT. LAHT 1901, s. 292.
-SPAD. vid förvällning av spenat erhållet spad. Ekberg Hvad äta? 155 (1899).
-STUVNING. jfr spenat 2. Hallstén o. Lilius (1896).
-SÄNG. trädg. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-TÅRTA. (†) bakverk med fyllning av kokt spenat m. m. Oec. S 8 a (1730). Egerin Kokb. 168 (1733).
-VÄXT. växt som utgör l. används på samma sätt som vanlig spenat. Heinrich (1814). SvVäxtförädl. 2: 371 (1951).
B (†): SPENATE-KÅL, se A.
C (†): SPENATS-FRÖ, -KAROTT, -PUDDING, se A.
D [av nylat. spinaciæ, gen. sg. av spinacia] (†): SPINATIÆ-SÅD. = spenat-spad. Spinatiæ och Målle sodh. Chesnecopherus RegIter B 2 a (1613).
Avledn.: SPENATIG, adj. (mera tillf.) till 2: nedsmutsad av spenat. Tamm AvlÄndAdj. 33 (1899).
Spoiler title
Spoiler content