SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
TAGG tag4, sbst.1, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) TAGGE tag3e2, r. l. m.; best. -en (Linc. Y 5 c (1640) osv.); pl. -ar (VarRerV 44 (1538) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. tagga, KlädkamRSthm 1589 A, s. 20 a, Gyllenius Diar. 161 (c. 1670)); förr äv. TAGGA, r. l. f.; pl. -or (RelCur. 14 (1682), Därs. 66 (: Jern Taggor)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(tag- i ssg 1718 (: tag-hiuletz). tagg 1593 (: tagglod) osv. tagga c. 16351637. taggar, pl. 1538 osv. tagge 1526 (: törnetagge)1926. taggen, sg. best. 1640 osv. tagger, pl. 1589c. 1670. taggor, pl. 1682)
Etymologi
[fsv. tagger, m., tagga, f., tagge?, m., motsv. ä. d. tag(ge), n. tagg, tagge; jfr äv. mlt. tack(e), pigg, varifrån d. tak(ke), mnl. tack(e), mht. o. t. zacke; av ovisst urspr. — Jfr TAGG, sbst.2, -TAGGAD, TAGGIG]
1) om ngt (vid basen något tjockare, avsmalnande) spetsigt (hårt l. styvt) som skjuter fram l. sticker ut från ytan av ngt l. utgör yttersta ändan av ngt; äv. om ngt som har form l. utseende av l. liknar l. erinrar om en tagg l. taggar; äv. om spetsigt utskott i ytterkant av ngt, tand l. udd; särsk. om spetsig (se d. o. II 1 b) översta del av ngt (ss. bergstopp o. d.). VarRerV 44 (1538). Sij, iagh haffuer giordt tigh til en nyy skarp tröskowagn then taggar haffuer. Jes. 41: 15 (Bib. 1541). Och äre alle Stiernor till theres figur icke strijmotte, lijka som medh taggar .. efter som man them afmålar, wthan aldeles runde. Forsius Phys. 90 (1611). (Till gräddtårtan) göres en deg vnder i pannan och kruses kring bräddarna i små taggar. Broocman Hush. 6: 6 (1736). (I Japans inhav är) öarna skyresta berg kring hvilkas taggar molnen skocka sig. Nyblom Österut 136 (1908). Ett underligt vanskapt hus, med ett fult torn av plåt omgivet av meningslösa taggar. Böök ResSv. 155 (1924). — jfr IS-, JÄRN-, LJUSTER-, MUSKEL-, NÄS-, PANN-, SIDO-, SITTBENS-, SKANKBENS-, SPETS-, SPLITS-TAGG m. fl. — särsk.
a) på djur: spetsig o. styv, ofta stickande, utväxt; äv. om spetsig yttersta del av stjärten hos insekt l. orm; äv. om styvt hår l. stickande borst, pigg(ar) som helt l. delvis utgör djurs beklädnad (se d. o. 3). Gyllenius Diar. 161 (c. 1670). Wingarne (på fjärilen Papilio hexapus) woro på bägge sidor sotuge med hwita fläckar och blekare inunder; kanterna woro tagguge och taggarne bestodo af swarta hår. Linné Öl. 3 (1745). Hår, taggar, ull, fjädrar, fjäll, m. m., utgöra ganska olika betäckningar, lämpade efter hvart djurs lefnads-art och olika behof. Bergman Jordkl. 2: 454 (1774). Sålunda kallar man .. (håren) taggar, då de äro mycket grofva, spetsiga och hårda (t. ex. hos piggsvinet .. och igelkotten). Thorell Zool. 2: 54 (1861). (Den gröna praktbagglarven) avviker från andra praktbagglarver .. den är i bakspetsen försedd med två bakåtriktade, mörkbruna taggar. Trägårdh Skogsins. 43 (1914). Taggmakrill .. I kroppens bakre del äro .. (fjällen) kölade och utdragna i uppåt, nedåt o. bakåt riktade taggar. SvFiskelex. 586 (1955). — jfr ANAL-, BEN-, FEN-, IGELKOTTS-, PIGGSVINS-, ROCK-, RYGGFENS-, SJÖBORR(E)- l. SJÖBORRS-, SJÖÄPPLE-, SKORPION-, SMÅ-, SVANS-TAGG m. fl. — särsk.
α) (†) om det till stickredskap ombildade äggläggningsröret hos geting- l. bihona, gadd. Lind 1: 281 (1738). Taggen, Gadden eller Udden är Biets egenteliga förswarsmedel. Fischerström 1: 719 (1779). jfr Cannelin (1939). jfr BI-TAGG.
β) (†) om den kluvna tungan hos orm. Visb. 1: 293 (c. 1640). Hwasser Tistel, Törn blef Jordens högtijds plagg / Och Ormen reeste sig med en förgiftig tagg. ÖB 51 (1712).
γ) om spetsigt utskott l. spetsig gren på horn hos hjortdjur; i sht i pl. (Ta) Brent Hiorte horn thet hwijte på taggerne. Berchelt PestOrs. H 6 b (1589). Den gamla älgtjuren, som hade breda skovelhorn med många taggar. Lagerlöf Holg. 2: 15 (1907). jfr HORN-, IS-, ÄLGHORNS-TAGG m. fl.
b) (numera föga br.) om avbruten tand. När .. Hästen kommer till sitt tridie Åhr, falla Tänderna .. bort, och lemna allenast Taggarna igen. Rålamb 13: 119 (1690). WoH (1904).
c) (numera bl. tillf.) om kugge l. tand i maskin l. apparat l. lås o. d. De stoore minutzjwlen .. måtte wara af blött järn, elliest springa Taggarna sönder i starkt frost. VRP 1661, s. 49. Ett st. låås .. lagat och dertill giordt nÿa fiädrar och taggar. HovförtärSthm 1725, s. 880. (På pappersrullen till hastighetsregistreraren) äro trenne par taggar, anbragta på lika afstånd från hvarandra .. hvilka ingripa i motsvarande hål, anbragta i marginalerna på pappersremsan, så att (osv.). TT 1885, s. 158.
d) (i sht i fackspr.) om mer l. mindre spetsig upphöjning på (brott)yta av metall; särsk. om små spetsiga beståndsdelar; i sht i pl.; jfr KORN 6 f. VetAH 1745, s. 127. Guld finnes merendels gediget, i flagor, taggar, korn, quistar, blad, rutformiga, ottasidiga eller pyramidaliska crystaller. Bergman Jordkl. 1: 223 (1773). 2NF 33: 1151 (1922).
e) (†) i sht i pl., om (smärtsamma) ansvällningar av blodådrorna kring nedre delen av ändtarmen i samband med sjukdomstillståndet hemorrojder. Wärken förorsakades af taggar omkring sätet, eller swulna gyllenådrar. Hoorn Jordg. 2: 147 (1723). Hemorrhoider .. äro rödblå, nästan åderbråcksaktiga, tämligen hårda knölar i stolgången, hvilka i allmänhet äro något spetsiga, och derföre blifvit kallade taggar. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 74 (1839). Björkman (1889). — jfr HEMORROJDAL-TAGG.
f) (numera bl. mera tillf.) om taggliknande flik (på redskap o. d.), tand; särsk. (förr) om tand på frimärke. Lind (1738; på såg). Sahlstedt (1773; på kam). Filatelistmötet i Lund är nu afslutadt .. Bland de föredrag som höllos märkte vi följande: Bör ett frimärke anses för äkta äfven om en tagg är borta ur östra hörnet? Wallengren EnHvarProf. 51 (1894). Östergren (1954).
g) [jfr fr. picot, udd på spetsar] handarb. i sht i fråga om knyppling, om dekorativ taggig l. uddig avslutande kant på textilföremål, i sht om sådan kant på spets (se SPETS, sbst.4). MagKonst. 1: 32 (1823). Förklaring öfver vid virkning förekommande termer .. Tagg. Denna kallas vanligtvis picot, men då ordet ”tagg” .. har fördelen att vara svenskt, begagnas det. Berg Handarb. 60 (1874). SvHandordb. (1966). — särsk. (förr) om taggig l. spetsig ända av snöre. Silches snörer mz tagger. KlädkamRSthm 1589 A, s. 20 a.
2) [eg. specialfall av 1] bot. om spetsig utväxt på (del av) växt, torn. Slån och nypon har vassa taggar. RelCur. 271 (1682). Ho wet, hwad taggar ock then röda rosen höljer? Kolmodin QvSp. 1: 683 (1732). (I M.B. Termas ”Inledning till botaniken”) är den väsendtliga åtskillnaden mellan aculei (taggar i barken fästade), och spinae (tornar, utgående från veden) förbisedd. SvLittFT 1838, s. 234. Ett ord kan gå under .. emedan det framkallar vilseledande (idéassociationer) .. Tagg har utträngt torn, bevaradt i hagtorn, liktorn, spänntorn samt i botanisk terminologi. NordT 1902, s. 446.(betesängarnas) kaltrampade fläckar brukar vägtisteln växa, skyddad av sina nålvassa taggar. Selander LevLandsk. 124 (1955). — jfr BLAD-, HAGTORNS-, KAKTUS-, ROSEN-, SLÅN-, SMÅ-, SUR-, TÖRNE-TAGG m. fl. — särsk. om taggig l. spetsig utväxt på undersidan av svamphatt; i sht i pl. Fruktlagret är hos de högre svamparne fästadt vid hatten .. i form av .. taggar, såsom hos Oxtungsvampen och Taggsvamparne. Smitt Svamp. 19 (1863).
3) (vard.) i oeg. anv. av 1 (o. 2), om cigarett. Han flyttar över den slutrökta cigaretten till vänster hand, tar upp etuiet, plockar fram en ny tagg och tänder den på fimpen. Östlund Cheyney BeskPill. 72 (1959). DN 19 ⁄ 1 1988, s. 16.
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2, om själslig smärta (stundom påminnande om l. förenad med sådan smärta man känner vid stick av tagg); äv. om ngt som ger l. föranleder sådan smärta; i sht i sådana uttr. som tagg av förebråelse l. saknad l. sorg l. ångest o. d. Hon kände fortfarande en tagg i hjärtat efter skilsmässan. Kolmodin QvSp. 2: 157 (1750). Afund, miszunsamhet, orolighet, och alt annat, som är en tagg i wår frihet. Weise 2: 192 (1771). Jag har ändå just som en liten tagg i samvetet, att (osv.). Atterbom 2: 346 (1827). Det glunkades om, att mamsellen och Svedstupojken kastat kärliga blickar till varandra .. det var där taggen satt .. Inte gick ungfolk så sura .. om inget särskilt var i faggorna. Johansson RödaHuv. 2: 100 (1917). Djupt i bröstet satt det ändå som en tagg — han fick inte glömma friheten för de andra även om han själv fick det gott. Fridegård Offerrök 54 (1949). Animerade dispyter i blandade ämnen ingick alltid i Helena Nybloms sätt att umgås med sina vänner, och därvid kunde väl ett rapp svida till, ibland också en tagg bli sittande. Vallquist HNyblom 38 (1987). Det sitter en tagg av sorg i hjärtat över att vi inte hann reda ut våra mellanhavanden. Vi 1996, nr 8, s. 7. — särsk.
a) (†) i uttr. vara ngn en tagg i ögat l. vara en tagg i ögat på ngn, vara till förtret o. d. för ngn, vara en nagel i ögat på ngn. Schroderus Os. 1: 293 (1635). I södern nådde folkopinionen mot ”dagoes” sin höjd, då 1892 polistjenstemannen Hennessy i New-Orleans blef från ett bakhåll nedskjuten af en skara dago-bofvar, för hvilka han utgjorde en tagg i ögat. Kleen YDoodle 1: 8 (1902).
b) (numera bl. mera tillf.) förtäckt klander, stickord, gliring. De Geer Minn. 2: 147 (1892). Förklaringen fattades som en elak tagg mot rike Jon på Juversberg och godtogs därför gärna. Nilsson HistFärs 177 (1940).
c) i fråga om ilska l. giftighet l. aggressivitet, särsk. i sådana uttr. som vända taggarna utåt l. sticka ut l. visa taggarna, uppträda aggressivt. Janson Gast. 61 (1902). Hjalmar tyckte illa om att jag kom hem med alla taggar ut för Ludvig Meyers vidkommande. Kræmer Brantings 113 (1939). (Tryckeriet) Stamperia Reale låg icke .. i lägervall utan började visa taggarna. Nordqvist BerömdBoktr. 233 (1954). Ingas rollkaraktär heter Klara. En kärv kvinna med taggarna utåt, men väldigt känslosam i botten. ICAKurir. 1994, nr 19, s. 4.
Ssgr: A: (2) TAGG-ARALIA.
1) (†) om växten Aralia chinensis Lin., kinesisk parkaralia. Sonesson HbTrädg. 648 (1926). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 33 (1946).
2) bot. om växten Aralia spinosa Lin. Hylander PrydnV 32 (1948).
(2) -ASK. bot. växten Xanthoxylum americanum Mill. PrisförtAlnarpsTrädg. 1892, s. 48.
(1) -BAND. (tagg- 17361814. tagge- 1742 (: Siden tagge band)1745) (numera bl. tillf.) band med (dekorativ) taggig kant; förr äv. dels om taggigt skuren kant på bräda, dels om sicksackbandet på huggorm. BoupptVäxjö 1736 (på bräder). Lenæus Delsbo 212 (1736, 1764; på mössa). (Huggormens) rygg war lik som med ett mörkt taggeband, emellan hwilka taggar en blå fläck sågs långs åt kroppen. Linné Öl. 23 (1745). Heinrich (1814).
(1, 2) -BESATT, p. adj. försedd med taggar. Kolthoff DjurL 628 (1901).
(1) -BETSEL. betsel försett med taggar. Janzon Ov. 7 (1897).
(1, 2) -BEVÄPNAD, p. adj. utrustad l. försedd med taggar; jfr -besatt. Lovén ÅrsbVetA 184042, s. 126.
(1, 2) -BEVÄPNING. jfr -beväpnad. Fries BotUtfl. 1: 311 (1843).
(1, 2) -BLADIG. försedd med taggiga blad. SAOL (1900).
(1 a) -BOCK. zool. skalbagge av arten Prionus coriarius Lin. med taggig l. tandad halssköld. 1Brehm III. 2: 36 (1876).
(1) -BRICKA. (i fackspr.) bricka med taggar avsedd att läggas mellan virkesdelarna i en förbindning (se d. o. 4 a); jfr bricka, sbst.3 1 c. HantvB I. 6: 109 (1938).
(1, 2) -BRÄDDAD, p. adj. (†) kantad med taggar. Hartman Fl. XVIII (1820). NF 10: 539 (1886). jfr Cannelin (1939).
(1, 2) -BRÄDDIG, adj. [senare ssgs-leden till brädd] (†) kantad med taggar; jfr -bräddad. Möller (1790). Björkman (1889).
(2) -BRÄKEN. bot. om växten Polystichum lonchitis (Lin.) Roth. Hartman ExcFl. 151 (1846).
(1 a) -BUK. (†) om fisk av släktet Arothron Müller (i ä. zoologisk systematik Tetraodon Lin.); äv. dels om arten A. hispidus (Lin.), dels om arten T. lineatus Lin. Retzius Djurr. 68 (1772). Möller (1790, 1807: T. hispidum). Tetrodon lineatus .. Taggbuk .. 10 tum lång .. kroppen brokig, kan uppblåsas .. och visar sig då besatt med små taggar. Scheutz NatH 155 (1843).
(2) -BUSKE. taggig buske. FoFl. 1909, s. 216. Om somrarna fanns hela den väldiga parken, med taggbuskar runt om och hemliga gångar inne i buskaget. Andersson Snöljus 161 (1979).
(1) -BÅGE. (i sht om utländska förh.) båge (se båge, sbst.1 3) med taggig dekor. CRNyblom i 3SAH 13: 227 (1898). Hästskobågen .. hade begagnats redan av västgoterna. Först morerna förstodo dock att fullt utveckla dess dekorativa möjligheter. Gärna utbildades bågar i tre- eller flerpassform, ibland antogo de den form, som brukar kallas taggbåge. Munthe IslamK 98 (1929).
(1) -BÅRD. (förr) taggig bård; särsk. om bård på (nål)dyna. Den rundtomkring gående taggborden .. kan .. anbringas vid den öfre kanten af nåldynan. Freja 1873, s. 163.
(1 c) -CYLINDER. (i fackspr.) i rensningsmaskin: med taggar försedd cylinder (se d. o. 3); jfr -trumma, -vals. UB 6: 389 (1874). Sedan ullen passerat matarebordet, gripes den av en taggcylinder, varigenom en kraftig omblandning åstadkommes. Hagberg o. Asklund Textilind. 154 (1924).
(1 a) -FENA. zool. om fiskfena försedd med taggstrålar. NF 4: 1119 (1881).
(1 a) -FENIG. zool. om benfisk: som har hårda taggstrålar i rygg- o. analfenorna (motsatt: mjukfenig); i sht i uttr. taggfeniga fiskar, om (fiskar av) överordningen Acanthopterygii, taggfeningar. SkandFisk. 1 (1836).
(1 a) -FENING. zool. taggfenig fisk, i sht i pl., om överordningen Acanthopterygii. Thorell Zool. 2: 275 (1861).
(1 a) -FISK. (†)
1) om fisk tillhörande överordningen Acanthopterygii, taggfeningar. Linné SystNat. 43 (1748). Tagg-Fisk .. fiskarne hafwa taggar, somliga i fenorne, somliga på hufwudet eller annorstädes; dessa taggar ackta dem för wissa roffiskar, som ej töras på dem, för taggarna skuld. Dens. FörelDjurr. 184 (1751).
2) om fisk tillhörande släktet Diodon hystrix Lin., piggsvinsfisk. Taggfisk .. kroppen besatt med långa, rörliga taggar, som en igelkott. Scheutz NatH 154 (1843). Cannelin (1921).
(2) -FLOKA. (†)
1) om släktet Caucalis Lin. Taggfloka .. frön stora .. groftaggiga med krokspetsade taggar. Lilja SkånFl. 173 (1870).
2) om växten Torilis japonica (Houtt.) DC., rödkörvel. NormFört. 19 (1894). Kindberg SvNamn 17 (1905).
(1, 2) -FORMIG. som har taggig form. VetAH 1814, s. 219.
(1, 2) -FRI. som saknar taggar; äv. bildl. Fischerström 4: 273 (c. 1795; om växt). (I Poetisk Kalender 1821) meddelade Atterbom .. några versifierade Recensionsblommor .. ”Blomman” om Leopold är naturligtvis icke taggfri. Schück o. Warburg 2LittH 3: 226 (1913).
(2) -FULL. (tagg- 1728 osv. tagge- 1749) (numera föga br.) full av taggar, taggig; äv. bildl. Lundberg Paulson Erasmus 150 (1728; bildl.). Bremer Hem. 3: 151 (1839; om växter).
(1 a) -FÄRSING. (†) färsing (se fjärsing) försedd med taggar. Linné MusReg. 71 (1754).
(2) -GINST.
1) (†) om växten Ulex europaeus Lin. Tagg-ginst .. ganska torntaggig buske med tornlika blad. Lilja FlOdlVext. 111 (1839). Dalin 2: 771 (1855).
2) (numera föga br.) om växten Genista germanica Lin., tysk ginst. Fries Ordb. 33 (c. 1870). VåraKulturvN 278 (1977).
(1) -GRIMMA. (förr) med taggar försedd grimma (se d. o. 2) avsedd att hindra kalvar från att dia modern. Levander DalBondek. 1: 281 (1943).
(1 a) -HAJ. zool. om (individ l. art) av familjen Echinorhinidae, som kännetecknas av en väl utvecklad tagg framför varje ryggfena; stundom äv. om haj tillhörande familjen Squalidae, pigghajar; särsk. förr om arten Squalus acanthias Lin.; i pl. förr äv. ss. namn på familjen. Tagghajar .. Under detta namn inbegripa vi sådana arter, som hafva en tagg framför hvardera ryggfenan samt sakna analfena. 1Brehm III. 1: 339 (1876). Klint (1906: Squalus acanthias vulgaris). Squaliformes, ordning hajar med de tre familjerna tagghajar (Echinorhinidae), pigghajar och trekantshajar. NE 15: 114 (1994).
(1 a) -HAKE. (†) fisk tillhörande släktet Gasterosteus Lin.; jfr hake, sbst.2 4. Tagg-hake .. Hufvudet är stort, täkt med mörka skrynklor, och sluter sig bort åt i 4 styfva taggar, som äro så långe som magen. Linné MusReg. 74 (1754).
(1) -HALSBAND~02 l. ~20. särsk. med taggar försett halsband för hund. GbgP 5 ⁄ 9 1955, s. 2.
(1) -HJUL. (tagg- 17181849. tagge- 1642) (†) kugghjul. Rig 1932, s. 4 (1642). Lovén ÅrsbVetA 184549, s. 121.
(1 a) -HUDING. zool. om marint ryggradslöst djur av stammen Echinodermata (vars kropp är (mer l. mindre) taggförsedd); i sht i pl. Thorell Zool. 2: 41 (1861). Tagghudingar .. (representeras) i nutiden av många välkända djurtyper, sjöborrar, sjöstjärnor, ormstjärnor, sjögurkor, sjöliljor och hårstjärnor. DjurVärld 4: 528 (1963).
(1, 2) -KANTAD, p. adj. försedd med taggig kant. TurÅ 1942, s. 255.
(1) -KNÖL. knöl (se d. o. 1) med taggigt utseende. Nilsson Fauna 4: 55 (1852).
(1 a γ) -KRONA. på hjortdjur: krona (se d. o. 4 c) av taggar. Lagerlöf Holg. 2: 16 (1907).
(1) -KRÖNT, p. adj. krönt med tagg(ar). Retzius Djurr. 234 (1772). Staden med dess taggkrönta murar och med dess otaliga, stora och små kupoler. Lagerlöf Jerus. 2: 7 (1902).
(1) -KULA. (förr) projektil försedd med taggar; jfr -lod. Hwar Bomb, som sprang, war laddad med et duszin Spräng- och tagg-kulor, som fästade sig allestädes, utan at kunna utsläckas. Loenbom Stenbock 4: 281 (1765).
(2) -KÖRVEL. bot. växten Anthriscus caucalis Bieb. Krok o. Almquist 1: 164 (1901). Weimarck SkånFl. 482 (1963).
(2) -LAKTUK. (†) växten Lactuca serriola Lin., taggsallat. Liljeblad Fl. 274 (1792). Därs. 447 (1816).
(2) -LAV. (†)
1) laven Cladonia uncialis (Lin.) Weber. Liljeblad Fl. 339 (1792). VetAH 1804, s. 30.
2) laven Cetraria aculeata (Schreb.) Fr. Liljeblad Fl. 333 (1792). VetAH 1794, s. 17.
(1, 2) -LIK. som liknar tagg(ar). Rosenstein Comp. 115 (1736).
(1, 2) -LIKNANDE, p. adj. tagglik. Melin AmazUrskog. 120 (1929).
(1, 2) -LINJE. taggig linje. Thomson Insect. 171 (1862).
(1) -LJUSTER. (numera bl. tillf.) nålljuster. SFS 1942, s. 196.
(1) -LOD. (tagg- 1593 osv. tagge- 1624) (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -kula. Hedberg Artill. 226 (i handl. fr. 1593). Under rubriken ”Iholige lod eller granater” uppräknas i 1624 års arkliräkenskaper: sprängkulor .. fyrstrålar och taggelod. Jakobsson BevBeklädn. 268 (i handl. fr. 1624).
(1, 2) -LÖS. som är utan tagg(ar), taggfri. Runius (SVS) 1: 306 (1713).
(1 a) -MAKRILL. zool. om den till familjen Carangidae hörande fisken Trachurus trachurus Lin., (äv. kallad egentliga taggmakrillen).; i pl. äv. om familjen; jfr -sill o. pigg-makrill. Nilsson Fauna 4: 153 (1852). Taggmakrill .. Framför analfenan finnas två taggar, vilka .. kunna fällas ned i en ränna .. I kroppens bakre del äro .. (fjällen) kölade och utdragna i uppåt, nedåt o. bakåt riktade taggar. SvFiskelex. (1955). DjurVärld 6: 426 (1962; i pl., om familjen).
Ssgr (zool.): taggmakrill-familj. SvFiskelex. (1955).
-fisk. särsk. i pl., om familjen Carangidae. Stuxberg Fisk. 97 (1894).
(1 a) -MAL. zool. mal (se mal, sbst.1) tillhörande familjen Bagridae (som har en kraftig tagg i rygg- o. analfena). NaturvForsknRådÅb. 195051, s. 161.
(1) -MÖNSTER. taggigt mönster. NJournD 1856, s. 135.
(2) -PALM. [jfr t. stechpalm] (†) växten Ilex aquifolium Lin. Dalin 2: 771 (1855). Lyttkens Växtn. 591 (1908).
(1 a) -PANSARHAJ. zool. om en utdöd benfisk vars fenor hade en kraftig tagg; i pl. äv. om underklassen Acanthodii bland benfiskarna. 2SvUppslB (1954). DjurVärld 5: 298 (1961).
(1) -PISKA. (förr) piska (se piska, sbst.1 1) vars snodd försetts med taggar. Lind (1749). De branta backarna skolen I (dvs. hästar på Ekeby) åter pröfva .. och rusige hästbytares taggpiska. Lagerlöf Berl. 1: 130 (1891).
(2) -PUKE. (†) växten Ononis repens Lin., puktörne. Liljeblad Fl. 254 (1792). NormFört. 55 (1894).
Ssg (†): taggpuk-törne. puktörne. Torén Rebau o. Hochstetter 58 (1851).
(1) -RAD. rad med taggar, taggig rad. 2GbgVSH 3: 22 (1819).
(2) -REVA. bot. om växt av släktet Echinocystis Torr. o. Gray; särsk. om E. lobata (Michaux) Torr. o. Gray (som har taggiga, gurkliknande frukter). Lilja SkånFl. 931 (1870). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 136 (1946).
(1 a) -ROCKA. zool. rocka (se rocka, sbst.1 1) med taggig undersida. Rebau NatH 1: 575 (1879).
(2) -ROS. bot. om rosen Rosa pimpinellifolia Lin. (förr R. spinosissima Lin.), pimpinellros; förr äv. om rosen R. tomentosa Sm. Taggrosen (R(osa) spinosissima) har stjelken tätt besatt med raka, olikstora taggar. Torén Rebau o. Hochstetter 55 (1851). Lilja SkånFl. 348 (1870: R. tomentosa). Svensson Kulturv. 332 (1893).
(2) -SALLAT. bot. växten Lactuca serriola Lin. (som har taggar på stjälk o. bladundersida); jfr -laktuk. Lindman NordFl. 3: 29 (1901).
(1 a) -SILL. (numera föga br.) taggmakrill. Nilsson Fauna 4: 153 (1852). SAOL (1923).
(1 a) -SIMPA. zool. fisken Micrenophrys lilljeborgii Collett. Lilljeborg Fisk. 1: 158 (1881). Taggsimpan .. Hufvudet ofvan med taggar och lister, skrofligt af knölar .. Sidolinien rät, taggbeväpnad. Smitt SkandFisk. 191 (1892).
(1 a) -SNABEL. (†) hakmasken Echinorhynchus Müll. (vars kropp är försedd med hakar o. hullingar). Rebau NatH 1: 694 (1879). SvRike I. 1: 232 (1899).
(2) -SNÅR. snår av taggiga buskar. FoFl. 1909, s. 211.
(1 a) -SNÄCKA. zool.
1) om purpursnäcka av släktet Murex; äv. i pl., om arter av M. Oldendorp 1: 137 (1786). De artrika Taggsnäckorna (Murex) hafva på skalets vindningar åtminstone tre rader eller band af knölar, veck eller taggar. 1Brehm III. 2: 287 (1876). Unnerstad Snäckh. 39 (1949).
2) snäckan Acanthinula aculeata. Taggsnäcka .. Skalet är .. försett med hinnartade lister, som är utdragna i taggar. NE (1995).
(2) -SNÄCKVÄPPLING~020. (numera föga br.) växten Medicago minima Lin., sandlusern. Krok o. Almquist 1: 166 (1903). 2SvUppslB 18: 931 (1951).
(1) -SNÖRE. (tagg- 1736. tagge- 15891742 (: Siden tagge snören)) (†) snöre l. band med (dekorativa) taggar; jfr -band. KlädkamRSthm 1589 A, s. 15 b. (Till en) kappe, tröija och bijxor (utlämnas) till besetning .. Skrufue snörer .. brede Tagge snörer. Därs. s. 26 a. BoupptVäxjö 1736.
(2) -SPENAT. (numera bl. tillf.) växten Spinacia oleracea Lin.; jfr spenat. Taggspenaten .. med taggiga frön och vid basen pillika blad. HbTrädg. 2: 98 (1872). 3NF 18: 227 (1933).
(1, 2) -SPETSAD, p. adj. om ngt som avslutas med spets l. tagg, taggförsedd; särsk. om tand(krona): spetsig. Möller (1790, 1807). Taggspetsade tänder (på husdjur), spetsar stå upp här och hvar, förorsaka tuggningssvårigheter och såra munslemhinnan. Vennerholm o. Svensson 489 (1892). Taggtistel .. holkfjäll tilltryckta, taggspetsade. Svensson Kulturv. 536 (1893).
(2) -SPETSIG. (†) som har (spetsiga) tagg(ar). Hartman Fl. XIX (1820). WoJ (1891; om blad).
(2) -SPORIG. bot. som har taggiga sporer; särsk. om braxengräs. BotN 1872, s. 5. Av de submersa växterna är det vårtsporiga braxengräset .. och det taggsporiga braxengräset (Isoëtes echinospora) vanliga. FoFl. 1973, s. 62.
(2) -STARR. bot. växten Carex pauciflora Lightf. Fischerström 4: 293 (c. 1795). Taggstarr .. Fruktgömmena mycket utspärrade, äggformiga, sprötspetsade. Thedenius FlUplSöderm. 435 (1871).
(1 a) -STJÄRT-AGAM. [med avs. på senare leden se segel-agam] zool. taggsvansagam; jfr -ödla o. stellion 2. DjurVärld 7: 400 (1962).
(1 a) -STJÄRT-SEGLARE. zool. [yttersta delen av fågelns stjärtpennor liknar taggar] om (fågel av) släktet Hirundapus, tillhörande familjen seglare; särsk. om arten H. caudacutus (Latham); äv. om (fågel av) släktet Chaetura, tillhörande familjen seglare. SvUppslB (1936). Ordning Tornsvalefåglar .. Taggstjärtseglaren. VFåglNord. 1: 16 (1942). Taggstjärtseglare, Hiru´ndapus, släkte i fågelfamiljen seglare. Det omfattar fyra arter i Asien, bl.a. taggstjärtseglare (H. caudacu’tus). NE (1995).
(1 a) -STRÅLE. zool. hos benfisk: styv, taggliknande fenstråle. Holmström Ström NatLb. 3: 88 (1852).
(1 a) -STRÅLIG. zool. som är försedd med taggiga fenstrålar; särsk. om benfisk. Nilsson Fauna 4: 34 (1852).
Avledn.: taggstrålighet, r. l. f. NF 2: 280 (1878).
(2) -STRÄFSE. om arten Chara hispida Lin. VårFlFärg Krypt. 324 (1976).
(1) -STÄNGSEL. taggtrådsstängsel. Berg Krig. 14 (1915).
(2) -SVAMP. bot. svamp vars fruktkropp har taggliknande utskott (som är klädda med ett sporlager); i ä. botanisk systematik förd till släktet Hydnum Lin l. familjen Hydnaceae; numera särsk. dels om Hydnum repandum, blek taggsvamp, dels om Sarcodon impricatus (Lin.: Fr.) Karst, fjällig taggsvamp; jfr taggling. Hydnum. Tagg-Swamp. Retzius FlOec. 312 (1806). Fjälliga Taggsvampen träffas höstetiden allmän öfver hela Skandinavien. Smitt Svamp. 56 (1863). Allt efter de basidiebärande delarnas olika byggnad skiljer man på skifsvampar .. rörsvampar .. taggsvampar med basidierna på tagglika utväxter. LfF 1912, s. 201. Taggsvampar .. Fruktkropp av mycket olika form: dels hattformig med fot, dels musselformig, dels resupinat. Ursing SvVäxt. Krypt. 285 (1949). Blek taggsvamp hittar man ibland på samma växtplatser som kantarell och de passar bra ihop också som tillagade. ICAKurir. 1993, nr 31, s. 12. jfr korall-taggsvamp. —
(1 a) -SVANS-AGAM. [med avs. på senare leden se segel-agam] zool. ödlan Agamo stellio Lin., taggstjärtagam; jfr -ödla o. stellion 2. BraBöckLex. (1980).
(1 a) -SVANS-EKORRE. zool. om ekorre av familjen Anomaluridae (som lever i Afrika); i pl. äv. ss. namn på familjen. FoFl. 1910, s. 26. Taggsvansekorrar .. En speciell egendomlighet är .. förekomsten av två rader taktegellikt anordnade, kraftiga hornfjäll vid basen av den för övrigt ekorrlikt yviga svansen, vilka fjäll tjänstgör som stöd under klättring i träd. DjurVärld 12: 186 (1960).
(1, 2) -SÅGAD, p. adj. som ser ut att vara taggigt sågad; taggig. Hartman Fl. XXXII (1832; om blad).
(1, 2) -TANDAD, p. adj. taggsågad, taggig. Nyman VäxtNatH 1: 209 (1867; om blad).
(1 c) -TRUMMA. (i fackspr.) = -cylinder. TT 1872, s. 237. Den lufttorra torven passerade först en riv- och siktapparat i form av en något lutande taggtrumma, varigenom smärre partiklar frånskiljdes i form av torvmull. LAHT 1920, s. 243.
(1) -TRÅD. om tvinnad, galvaniserad ståltråd med påfästa ståltrådsspetsar (i syfte att förhindra l. försvåra passage). TT 1899, M. s. 61. På denna maskin kunna alla förekommande slag af två- och fyrtaggad taggtråd framställas af två eller tre trådar och med godtyckligt afstånd från 60 till 170 mm. mellan taggarna. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 496. Sudlad och knäckt släpade .. (hon) sig omkring innanför taggtråden (i koncentrationslägret). Siwertz Pagoden 64 (1954). särsk. (i slangartat spr.) i bildl. anv., om (hembränd) spritdryck. Jacobsson AdRes. 62 (1926). Folkkonjak .. Då smaken enligt mångas mening är rätt kärv så har den fått heta taggtråd. SDS 28 ⁄ 7 1987, s. 9.
Ssgr: taggtråds-hinder. SvD 22 ⁄ 12 1914, s. 3.
-häck. Cederschiöld Krig 138 (1916).
-nät. Hedin Pol. 1: 447 (1911).
-stängsel. Janson Ön 50 (1908).
(1) -UTSKOTT~02 l. ~20. tagglikt utskott; särsk. (anat.) om bakåtriktat sådant utskott som finns på varje ryggkota. Sönnerberg Loder 51 (1799). Då man på en lefvandes rygg säger sig känna ryggraden, är det egentligen blott taggutskotten man känner. Wretlind Läk. 2: 20 (1894). Genom inlagring av kalciumkarbonat eller kiselsyra bli smånötterna hos en del borraginacéer .. ytterligt hårda, hos andra .. äro de försedda med påfallande taggutskott eller tandade lister. VäxtLiv 4: 273 (1938).
(2) -VALLMO~02 l. ~20. bot. växt av släktet Argemone Lin. (som har taggiga blad o. stjälkar); särsk. dels om A. mexicana, gul taggvallmo, dels om A. grandiflora Sweet, storblommig taggvallmo, dels om A. polyanthemos (Fedde) G. B. Ownbey., vit taggvallmo. HbTrädg. 6: 29 (1884). VåraKulturvN 49 (1977).
(1 c) -VALS. (i fackspr.) = -cylinder. Denna machin (för bearbetning av torv) matas .. med den omedelbart från grafven upptagna torfven, eller och bringas denna sednare först emellan roterande taggvalsar. TTekn. 1860, 1: 199.
(1, 2) -VÄPNAD, p. adj. (i fackspr.) försedd med tagg(ar). Wikström ÅrsbVetA 1850, s. 199.
(2) -VÄXT. växt med taggar, taggig växt. Osbeck Resa 43 (1751, 1757).
(2) -ÄPPLE. (†) växten Datura stramonium Lin., spikklubba; jfr pigg-äpple. SvBot. nr 43 (1802). Björkman (1889).
Ssg (†): taggäpple-blad. spikklubbeblad. Krook Handköpsben. (1951).
(2) -ÄXING. bot. växten Cynosaurus echinatus Lin. Hylander NordKärlv. 1: 276 (1953).
(1 a) -ÖDLA. (numera bl. tillf.) om taggig ödla; särsk. om ödla hörande till familjen Agamidae, särsk. dels om Agama stellio Lin., taggstjärtagam, taggsvansagam, dels om den utdöda Polacanthus Owen; jfr molok, sbst.2, stellion 2. Linné MusReg. 44 (1754). Klippdassen .. lefver på god fot med ett temligen glupskt rofdjur, nemligen zebramangusten .. till dessa sälla sig en taggödla (troligen Stella cyanogaster). 1Brehm 1: 553 (1874). Den fyra meter långa taggödlan (Polacanthus) hade huden bokstavligen späckad av tätt sittande taggar. Sefve UtvLär. 32 (1926).
B (†): TAGGE-BAND, -FULL, se A. —
(1 a) -GREN. i heraldiskt vapen: taggig förgrening på gaffel- l. flergrenigt hjorthorn. Œdman Bahusl. 232 (1746).
-HJUL, -LOD, -SNÖRE, se A.
Avledn. (till 1): TAGGA tag3a2, v.1, -ning.
1) förse (ngt) med tagg(ar), göra taggig; äv. (numera bl. mera tillf.) refl.: bli taggig; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., ofta liktydigt med: taggig. 2Mack. 13: 5 (Bib. 1541; om hjul). Pelegrinerna äro .. af .. muszlin, med .. häng-kragar .. af hwilka hwar och en är taggad och lagom fållad. JournLTh. 1810, s. 992. (Sv.) Tagga, (göra taggig, uddig, lorgnettera) .. (fr.) denteler le bord du papier, des étoffes. Jungberg (1873). Skogsbryn kunna (vid upprättandet av skisser) .. tecknas med endast linjer, hvilka för barrskog taggas, för löfskog ritas i bukter. LbTopogr. 74 (1907). Vi (vinkade) med vemod åt fosterlandet, som i dimman taggade sig som en profil av Malmös hamn med spets av kyrkan Petris tornspira. GbgP 21 ⁄ 10 1951, s. 10. Nordafrikas kust följde oss dag efter dag med sin taggade feberkurva av kala, ökengula klippor (osv.) Ruin Drömsk. 78 (1951).
2) (i slangartat spr.) i bildl. anv. av 1 (jfr TAGG 4), särsk. i p. pf., om person: som är alert l. på bettet l. ”laddad”. Vi vann rättvist .. (målvakten) var taggad och bra. VästerbFolkbl. 8 ⁄ 10 1993, s. 21. Dagens unga lejon är .. inga revolutionärer .. Fast Peter Bernstein är en taggad gitarrnykomling, och Brian Blade den hottaste trummisen sedan Jeff Watts. Expressen 6 ⁄ 10 1996, s. 42.
Särsk. förb. (till tagga 1): tagga till10 4. (vard.) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, göra ngn l. ngt vassare l. ”tuffare” l. mer alert. Det är inte försvaret vi behöver täta. Däremot måste vi tagga till anfallet (säger fotbollstränaren). GbgP 5 ⁄ 7 1993, s. 17.
tagga ut10 4. (numera bl. tillf.) ge (ngt) taggig l. spetsig form l. dyl; äv. oeg. Auerbach (1915). Där fabriker och verkstäder nu tagga ut synranden med skorstenar .. stod endast skogen. TurÅ 1936, s. 276.
-TAGGAD, se d. o.
-TAGGARE, m. l. r. om hjortdjur vars krona har så l. så många taggar; anträffat bl. ss. senare led i ssg; jfr fjorton-, sex-taggare.
TAGGIG, se d. o.
TAGGLING, r. l. m. (†) om svamp tillhörande familjen Hydnaceae; särsk. (i ssgn fjäll-taggling (Nyman HbBot. 378 (1858))) om arten Sarcodon imbricatus (Lin.: Fr.) Karst., fjällig taggsvamp; jfr tagg-svamp. Liljeblad Fl. 661 (1816). Dalin (1854).
Spoiler title
Spoiler content