publicerad: 2010
UNDER, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 138):
(II 1, 2) UNDER-HÅR. hår som växer under (o. täcks av) annat hår; jfr -päls 2. UB 6: 540 (1874). Låt håret hänga fritt i nacken eller gör en enkel svans där lite av underhåret viras kring svansen för att dölja fästet. FeminaMånMag. 2003, nr 1, s. 9. —
(II 1 b) -HÄLLE, äv. -HÄLL. (†) underhåll (se d. o. 1); särsk.: levebröd, försörjning (jfr uppehälle 2). Widekindi KrijgH 446 (1671). Sitt underhälle förskaffar hon sig med tiggeri. FinKyrkohSÅ 1958-61, s. 342 (c. 1793). Scholan blef först inrättad 1742, för 6 barns underwisning och underhäll årl. Hülphers Norrl. V. 3: 133 (1797). —
(II 1) -HÄNGA. särsk. dels i p. pr.: som hänger under ngt, dels (förr) till II 1 d, om sigill o. d.: hänga under (texten i) (dokument o. d.); äv. med personsubj.: hänga (sigill o. d.) under(st i) dokument o. d., besegla. UpplDomb. 3: 182 (1602). Warandes alle trompeterne af fint silfwer med blå underhängande Fanor och Riksens wapner, förgylt på både sidor. Werwing Hist. 2: 160 (c. 1690). Att Biskop Brynolf hade rätt att underhänga .. (ärkebiskopens) insegel. BL 23: 349 (1857). —
(II 4 slutet) -HÄRADSHÖVDING, förr äv. -HÄRADSHÖVDINGE. [fsv. undirhäradshöfdhinge] (förr) biträdande häradshövding; jfr lag-läsare 2. 2SthmTb. 8: 307 (1591). —
(II 4) -HÖRANDE, p. adj. som hör l. lyder under ngt; jfr -hörig. En gårdh för 11,000 rdlr mädh dess underhörandhe eger. RP 13: 209 (1649). —
(II 4) -HÖRIG. (†) underhörande, underlydande. Rijket och underhörige landskap. KOF II. 2: 6 (c. 1655). Weste (1807). —
(II 4 slutet) -HÖVDING, förr äv. -HÖVDINGE. (i sht förr) hövding som är underställd annan (hövding); i sht förr äv. allmännare, om underordnad styresman l. anförare l. ledare o. d. (jfr -hövitsman). At Konungarna vthi ett slijkt wijdbegrepet Rijke sine Vnderhöffdingar öfwer stoore Strijdzmanlige Nationer alt för stoor Macht och Myndigheet effterlåtit hade. Brask Pufendorf Hist. 4 (1680). I Nyland och på Åland omtalas någon gång underhöfdingar eller fogdar. Schybergson FinlH 1: 66 (1887). —
(II 4 slutet) -HÖVITSMAN~102, äv. ~200. (i sht förr) jfr hövitsman o. -hövding. Thå vnderhöffwitzmannen thet hördhe, gick han til öffuersta höffwitzmannen och bodhade honom. Apg. 22: 26 (NT 1526). Vid sin sida fick .. (Engelbrekt) ett antal underhövitsmän, valda bland rådsaristokratiens led. Carlsson o. Rosén SvH 1: 276 (1962). —
-IFRÅN. ofta liktydigt med: nedifrån.
1) till II 1: från läge som befinner sig under referenspunkt som anges av sammanhanget. De förruttnande sakers afkomma blir det som föder växten underifrån. CAEhrensvärd Brev 2: 83 (1795). Lampan hade man stält på golfvet, så att belysningen kom underifrån. Lundgren Mål-Ant. 3: 49 (1872). Samtidigt tog de spjärn underifrån med låren. Aronson SångPolstj. 43 (1948).
2) till II (1 c,) 4: från underordnad(s) ställning l. underordnad(e)s synvinkel o. d. Dittman hade börjat underifrån som springpojke. Siwertz JoDr. 159 (1928). En ny svensk historia i två delar som skall skildra historien ”underifrån”, från ett folkligt perspektiv, ges ut med början i höst. SvD 14/4 1993, s. 23. —
(II 4) -INDELA~020. [jfr -indelning] indela (ngt) i underkategorier l. -avdelningar o. d.; jfr -dela. Man indelar och underindelar sitt ämne. Schück SvLitH 180 (1886). —
(II 4) -INDELNING~020. [jfr -indela] handlingen att underindela (ngt), särsk. konkretare, om resultat av sådan handling (äv. om var o. en av så uppkomna underkategorier o. d.). En underindelning upkommer då man indelar de föremål, som omfattas af en led uti en annan indelning. Lindblom Log. 268 (1836). Det vanliga inhemska myntet, marken, och dess mer eller mindre växlande underindelningar, öre, örtug och penningar. Heckscher SvEkonH 1: 66 (1935). —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -INGENJÖR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (ss. tjänstetitel för) ingenjör i lägre (underordnad) befattning; särsk. om sådan ingenjör vid Statens järnvägar. TjReglArm. 1889, Bil. s. 9. 1866 anställdes han som under-ingeniör vid Stockholms vattenledningsverk. NF 19: 143 (1895). Baninspektor, maskininspektor och underingenjör (vid SJ). SFS 1920, s. 1567. —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -INSPEKTOR. särsk. (i sht förr) inspektor (se inspektor, sbst.1 b (γ)) i lägre (underordnad) befattning. SthmHCal. 1762, s. 86. På trafikområdena finns även trafikbefäl med tjänstetiteln underinspektor som medhjälpare till gruppcheferna. SvYrkeslex. 2: 240 (1973). —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -INSPEKTÖR. (i sht förr) inspektör i lägre (underordnad) befattning. Att .. (brigadcheferna) måtte biträda generalinspektören såsom underinspektörer utan att dock få inblanda sig i territorialtjensten. KrigVAH 1884, s. 105. —
(II 4) -INSTANS, förr äv. -INSTANTIE. i sht jur. underordnad instans (se d. o. II 2). Then fördehl at hafwa någon dom wid under instantierne wunnit. Schmedeman Just. 714 (1680). —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -INTENDENT. (förr) intendent (se d. o. g) i underordnad befattning (med civilmilitär tjänstegrad motsv. löjtnants). Sylvan Vial 1: 207 (1863). Till underintendent föreslår generalintendenten hos Kongl. Maj:t officer, som tjänstgjort minst åtta månader vid truppförbands kassaförvaltning. SFS 1907, nr 111, s. 6. jfr reserv-underintendent. —
(II 1 c) -INTERVALL. (numera bl. ngn gg) intervall (se d. o. 2) räknat uppifrån o. nedåt; jfr -kvint. Fröberg Harm. 45 (1878). Bergenson Mus. 83 (1903). —
(II 1) -IS. (numera bl. tillf.) särsk.: is(bildning) som uppträder under ngt. Dagen 21/1 1898, s. 1. —
(II 2) -JACKA. jacka (avsedd att bäras) under ytterplagg, innerjacka. Cannifas till een Vnder Jacka. KlädkamRSthm 1670, s. 322. Grå öfwertröjja och bycksor af gråt walmar och en grå underjacka af samma tyg. Fatab. 1911, s. 88 (1781). jfr sars-underjacka. —
(II 1) -JORD.
1) (numera bl. tillf.) jord (se d. o. 6–8) under (lagret närmast) markytan; jfr 2. Andra vtöda tufworna, i thet the med en hwasz spada hugga tufwan i 4 delar, lyfta vp hwar del, taga then feta vnder-jorden vt med spadan, wilken straxt, som en gödning på ängen kring- och vtkastas. Broocman Hush. 2: 213 (1736).
2) (utom i a o. b numera bl. tillf.) utrymme l. värld o. d. under (se under, prep. o. adv. I 1 d β) jordytan; i entydigt eg. bet. stundom svårt att skilja från 1; äv. (mer l. mindre skämts.) om utrymme under annan yta som utgör grundläggande underlag; jfr -värld, sbst.2 Vi måste innan vi lemna huset äfven besöka underjorden d. v. s. köksvåningen. Ödman UngdM 2: 25 (1876, 1881). I åns svarta vatten ruvar ett vidunder, långt nere i dyn och gömd i stinkande underjord. Henschen SkuggBrott 195 (2004). särsk.
a) (fullt br.) om de dödas vistelseort under jorden (i dess inre), enl. antika grekiska föreställningar guden Hades’ rike; äv. oeg. l. allmännare, om dödsrike l. helvete o. d. över huvud taget (äv. med inbegrepp av l. särskild tanke på att det utgör djävulsmakternas hemvist l. rike); i sht i sg. best. Mån Vnder-Iordens Fålk min fägnad har i föllie? LejonkDr. 247 (1687). Utan att göra skaldekonsten till lifegen hos moralen, måste man dock med förskräckelse besinna, huru en stor själ (som Byron) kan så mycket tillhöra underjorden. 2SAH 12: 502 (1827). När vi följde Virgilius Aeneas på hans besök i underjorden. Wigforss Minn. 1: 93 (1950).
b) [trol. åtm. delvis retrograd bildning till underjordisk l. efter eng. underground (se underground)] (fullt br.) i bildl. anv., om (värld som kännetecknas av) underjordisk (se d. o. 1 c) verksamhet o. d. Att don Ramon saknar förbindelser med Kapstadens organiserade underjord. Essén HExc. 116 (1916). Där samsas tolv band ur den svenska underjorden, varav Union Carbide Productions är det enda något så när brett kända. DN 19/6 1991, s. B5.
Ssg (till -jord 2 a. Anm. Jfr äv. de under underjords-, ssgsförled, anförda ssgrna): underjords-gud. Lodur är en underjordsgud, likasom Pluto. Rydberg Myt. 2: 196 (1889).
Spoiler title
Spoiler content