publicerad: 2010
UNDER, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 138):
(II (1 c slutet,) 4 slutet) UNDER-JÄGARE. (förr) jägare (se d. o. 2) i lägre (underordnad) befattning; särsk. om befattningshavare inom (skogs- och) jägeristaten (jfr jägare 2 b, krono-jägare). Under-Jägare, som bewaka Kronans Parker och Allmänningar. SFS 1836, nr 17, s. 3. —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -JÄGMÄSTARE, förr äv. -JAGMÄSTARE l. -JÄGERMÄSTARE. (förr) jfr jägmästare 2, 3. Fulmacht för Nills Krak, att wara Vnderiagmestare i Westergötlandh. G2AR 1616, s. 318. Thelaus Skog. 134 (1865). —
(II 1) -JÄRN. (numera bl. tillf.) järnredskap l. på redskap sittande järnstycke anbringat l. avsett att användas undertill (under ngt); jfr järn 5. ArkliR 1556, avd. 1. —
(II 1 (c,) e) -JÄSNING. brygg. vid öltillverkning: jäsning verkställd (medelst underjäst) vid jämförelsevis låg temperatur o. därmed långsamt (varvid jästen avsätter sig på kärlets botten). Den swagare och långsammare kolsyreutwecklingen wid underjäsning låter jästen .. qwarstanna på bottnen. AHB 26: 5 (1869). Underjäsningen sker .. bäst vid temperaturer mellan 6 och 10º .. (o.) ger ett hållbart och väl utjäst öl. Rig 1969, s. 122. —
(II 1 e) -JÄST, r. l. m. brygg. jäst (bestående av specifik art av jästsvampar) som efter (under)jäsning avsätter sig på kärlets botten. Wikström ÅrsbVetA 1843-44, s. 573. Sker jäsningen raskt, bildas öfverjäst, sker den vid lägre temperatur och långsamt, bildas underjäst. Holmström Naturl. 1: 86 (1888). Olikheten vid dessa båda huvudslag af jäsning beror också af att det är skilda, ehuru mycket nära besläktade jästarter, som användas. De benämnas öfverjäst och underjäst. Walin Födoämn. 170 (1906). —
(II 1 (c,) e) -JÄST, p. adj. brygg. om öl: framställd gm underjäsning. Underjäst öl är det ojämförligt vanligaste. I mitt härvarande bryggeri .. producerar (jag) ett underjäst öl, som kan mäta sig med de bästa ölsorter. AHB 1: 20 (1859). Redan 1843 hade s. k. bayerskt, underjäst öl börjat tillverkas i Stockholm av en icke skråmedlem, en händelse som skulle bli helt revolutionerande för den svenska bryggerihandteringen. Rig 1969, s. 122. —
(II 1) -KAMBRISK. geol. som hänför sig till den understa delen av den kambriska lagerföljden; särsk. om sandsten. FoFl. 1912, s. 4. (Bildtext:) Maskhål .. i underkambrisk sandsten. Löst block från Mörbylånga, Öland. Loberg Geol. 153 (1980). —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -KANONJÄR l. -KANONIÄR. (förr) särsk. ss. tjänstetitel inom kanonjärkåren. KrigVAT 1842, s. 38. (Han) blev 1852 antagen såsom underkanonjär vid skärgårdsartilleriet. Hägg TretungFl. 368 (1941). —
-KANSLER. (förr)
1) till II 1 c slutet, 4 slutet, om l. ss. titel för en av överofficianterna inom K. M:ts orden; jfr kansler 2 d. Hofcal. 1786, s. 99. (Tro inte) att min förflyttning, från Ceremonimästare till Under Kansler vid K. M. Orden, är någon befordran. Det är aldeles samma grad. 3SAH XLVII. 2: 110 (1837).
2) till II 4 slutet: underordnad l. biträdande kansler (se d. o. 1); i fråga om ä. sv. förh. i sht om sådan verkande i län l. landskap. Oss elskeliigh wår vndercantzler, och tro man Biscop Swen i Schara. G1R 13: 136 (1540). En Ståthållare eller Undercanzler jemte fyra ”Medråd” eller bisittare, samt en Secreterare, skulle (i Västergötl. på 1500-talet) såsom Collegium förestå regeringen. Nordström Samh. 1: 95 (1839). —
(II 1 (e)) -KANT. undre l. undertill sittande kant (se kant, sbst. 4, 7, 9); i sht förr särsk. i uttr. på underkant (av ngt), (in)under (ngt) l. nedtill (på ngt). Rålamb 10: 5 (1691). Wåghål äro hål huggne i rad på underkant af bottenstockarne. Dalman 58 (1765). Längst ned i underkanten af .. (gomseglet) en liten tapp, tungspenen. Lundell Rättstafn. 17 (1886). Att ha kolumnsiffrorna stående i underkant. Elge BoktrK 36 (1915). jfr räls-underkant. särsk. bildl., särsk. i uttr. i underkant, i fråga om uppgivet värde o. d.: lägre l. mindre än vad som verkligen föreligger l. borde föreligga, (allt)för liten, i minsta laget. Om man kan antaga, att statsverkspropositionen räknat någon inkomsttitel ”i underkant” .. finns .. möjlighet att jämka på siffrorna. Wigforss Riksbudg. 95 (1927). De ge ofta värden som ligga starkt i underkant. SvGeogrÅb. 1946, s. 49. —
(II 1 c) -KAPACITET. (allt)för liten kapacitet. Det första oroande tecknet på en ny period av underkapacitet hos ungdomsvårdsskolorna. DN(A) 13/5 1964, s. 2. —
(II 1 c) -KAPITALISERA, -ing. (i fackspr.) kapitalisera (ngt) (allt)för lågt; i sht i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ing. Varvets underkapitalisering. LD 11/3 1958, s. 12. Bibliotekstjänst är fortfarande underkapitaliserat. DN 27/6 1977, s. 9. —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -KAPTEN, förr äv. -KAPITEN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) löjtnant (i flottan). Hallenberg Hist. 4: 1032 (i handl. fr. 1620). —
-KASTA, -else (se avledn.), -ning (numera mindre br., RARP V. 2: 143 (1655), Heinrich (1814)). [fsv. undirkasta; jfr mlt. underwerpen, t. unterwerfen]
1) till II 4: tvinga l. förmå l. bringa (ngn) att underordna sig l. tjäna l. lyda l. rätta sig efter l. (erkänna sig) tillhöra (ngn l. ngt); särsk. (o. numera nästan bl.) med refl. pron. angivande den som underordnar sig osv. (se b); äv. (o. utom i b o. c i sht) med sakligt obj., särsk. ungefär liktydigt med: lägga (ngt, särsk. land(sdel) l. område o. d.) under (ngn l. ngt) (förr äv. i förb. underkasta sig ngt (jfr b), lägga ngt under sig; jfr -kuva 2 slutet); förr äv. allmännare l. övergående i bet.: ålägga (se särsk. c); jfr 2 o. kasta, v. III 2 b, o. -bringa, -ge. PErici Musæus 2: 335 b (1582). Eders K:gl. Maj:t wet och nådigst sjelf .. hwad stora och många länder wi igenom Guds wälsignelse Riket tilbragt och Eders Kongl. Maj:t .. underkastat hafwa. HC11H 10: 84 (1650). Hufwudsaken (för påven) war, at slijta herrskapet öfwer Italien åth sigh, och alle Förstar then Påwelige Stohlen at vnderkasta. Brask Pufendorf Hist. 408 (1680). Han har .. aldeles underkastat sin wilja sin himmelska Faders wilja. Borg Luther 2: 541 (1753). At ingen Asiatisk Konung fick stiga in i Europa, eller der underkasta sig något land. Dalin Montesquieu 51 (1755). Hon underkastar naturen sina egna ändamål. Biberg 2: 174 (c. 1820). Jag har .. / .. svikit båda (gudarna), ej förstrött och lamt, / men växelvis, beredd att underkastas / den ende Ene. Gullberg Terzin 18 (1958). särsk.
a) (†) med det obj. som anger den l. det man underkastar sig ersatt av prep.-förb. inledd av under (äv. i anv. som motsvarar b). Osz til at vnderkaste vnder itt fremmende Rijkes ook och wåld. Stiernman Riksd. 474 (1599). At vnderkasta alle Kyrkior vnder then Romerske Påfwens Tyrannij. Schroderus Os. 2: 417 (1635).
b) i refl. anv. (jfr 2 b slutet): (under tvång l. mer l. mindre motvilligt) erkänna sig vara (besegrad av o.) skyldig att underordna sig osv. (ngn l. ngt); äv. (o. numera i sht) abs., närmande sig l. övergående i bet.: foga sig, ge sig; jfr a o. kasta under 2. Tå Påfwen Calixtus förnam, at Keysaren wille sigh honom vnderkasta. Schroderus Os. 2: 639 (1635). Hälst han för sin del aldrig kan underkasta sig annat öfwerwälde än sin laglige öfwerhet. BondP 12: 376 (1772). Böklin blef en auktoritet för henne men hon underkastade sig dock ej obetingat. Sylwan SvLit. 92 (1903). Några av .. (de exkommunicerade Wyclif-anhängarna) underkastade sig ganska snart, andra .. härdade ut länge. KyrkohÅ 1937, s. 153.
c) i p. pf., med kvarstående obj. betecknande den l. det som ngn underkastat sig (jfr b); förr äv. dels allmännare: underordnad l. underställd, dels med avs. på skyldighet o. d.: ålagd (ngt). Predikan, huru lekamenen skal wara andanom vndherkastadh. OPetri 1: 15 (1526). Studium på suspect och misstenckte orter, som ähr .. Polen, Littawen och den Polenske domination underkastade. RA II. 2: 77 (1617). Jagh tillijka medh dhem som Sätess Gårdhen Wahretorp vnderkastadhe ähre så och fleere andra i samma Gjäldh boendes. VDAkt. 1651, nr 103. Häradshöfdingarna och befallningsmännen befaltes, at .. fördela skjutsen emellan alla, som den underkastade woro. Loenbom Stenbock 2: 255 (1758). Säkerhet till person och egendom syntes föga skyddad, då de ryska trupperna icke voro underkastade Finlands lagar. Tegnér Armfelt 3: 340 (1887).
2) till II 5: låta (ngt l. ngn) undergå l. bli föremål för l. utstå (ngt); utom i a slutet o. b slutet vanl. i pass. l. i sht i p. pf. med kvarstående obj. angivande det ngn l. ngt undergår osv. o. mer l. mindre försvagad l. helt undertryckt föreställning om handlande subj.; äv. med (anslutning till under, prep. o. adv. II 4, o.) kvardröjande bet. av 1, med obj. betecknande varaktigt tillstånd l. förhållande o. d. som ngt l. ngn ofrånkomligen måste underordna sig l. inrätta sig under; förr äv. med det obj. som anger det ngn l. ngt undergår osv. ersatt av prep.-förb. inledd av under (se särsk. a slutet); jfr kasta, v. III 2 b, o. -ge, -gå 5, -lägga 4.
a) med sakobj. angivande det som undergår osv. ngt; i sht förr äv. i uttr. vara tvivel underkastad (se tvivel slutet β). Effter thet ath creaturen äro wanskeligheete(n)ne vnderkastat. Rom. 8: 20 (NT 1526). Af grefskapet hade han ingen inkompst för åthskillige marcher, inqwarteringar och contributioner, som dhet hade warit underkastat. HTSkån. 1: 236 (1659). De obeständiga, och fast dagelig rasning underkastade Jord-Schachter och Trummor i lösa Fallet. HC11H 12: 108 (1697). Ehuru widsträkta .. (reglerna) äro .. kan man likwäl omöjeligen föregifwa, at the äro inga förbehåll och exceptioner underkastade. Kullin EngGr. 8 (1744). Huru skulle man wäl kunna lefwa, om sådane waror som Caffé bönor, och mera slikt, hwilka .. warit så stor tull-afgift underkastade, skulle förtullas. Stagnell Banquer. 17 (1753). Du lefwer i en werld, der allt är underkastadt omwexling. Hagberg Pred. 1: 60 (1814). Vanligen underkastas .. bergoljan en fullständig destillation. Bolin OrgKemi. 37 (1925). särsk. med obj. betecknande granskning l. undersökning l. bedömning o. d.; förr äv. dels med detta obj. ersatt av prep.-förb. inledd av under, dels med satsformat obj. angivande det som undergår osv. ngt. Om thet sedan bliffwer wärdt at tryckat, will iagh andras dom och Censur vnderkasta. BraheBrevväxl. II. 1: 40 (1647). Jag .. underkastar, med all skyldig wördnad, detta mitt wälmente arbete under hwars och ens milda och benägna omdöme. Ehrenadler Tel. Föret. 3 b (1721). Det har visat sig nödvändigt att underkasta de båda (hand)stilarna en .. detaljanalys. HT 1931, s. 135. Sömmarna (i klänningen) underkastades en förnyad granskning. Hedberg Vackr-Tänd. 73 (1943).
b) med personobj. angivande den som undergår osv. ngt. Ther hon motte tillförenna haffwa warit dödhen förvtan, är hon nw för syndennes skul dödhenom wnderkastadh. OPetri 1: 9 (1526). Skola och Nobiles, så wäl som alla andra Studiosi, wara underkastade examinibus. Thyselius HdlLärov. 2: 49 (1637). Med alle desse författningar är det möjeligit, at inbyggiarne icke länge kunna trifvas, då de äro underkastade öfvervåld och orätt. Höpken 2: 73 (1747). Att menniskor äro underkastade fel. Gustaf III 1: 265 (1789). Vi äro alla .. underkastade motgångar, och jag ser icke hvarföre jag derpå skulle blifva mera lottlös än andra. Carlén Köpm. 2: 283 (1860). Omedelbart efter intagningen underkastades patienten den gängse jodkalium- och röntgenbehandlingen. Bolin KemVerkst. 117 (1942). särsk. i refl. anv. (jfr 1 b): (mer l. mindre motvilligt l. medveten om väntande påfrestningar) finna sig i l. godta (att undergå osv.) (ngt). Där man icke hafver veledt låtha allt falla ihoop öffverenda och underkasta sigh fiendens svek. AOxenstierna 13: 19 (1635). Jag har noga öfwerwägat, huru mycken beswärlighet man underkastar sig då man går i giftermål. Lindahl Tanckef. 48 (1740). Du får dervidlag underkasta dig att blifva behandlad såsom de öfrige medarbetarne. Rydberg Brev 2: 39 (1864). Den veka kvinnogestalten, som underkastar sig försakelse – umbäranden – tortyr och död, är mera rörande än den starke mannen, som trotsar dem. Lagergren Minn. 5: 52 (1926). Det finns ingen lag som säjer att man måste underkasta sej en massa undersökningar. Jersild BabH 273 (1978).
Avledn.: underkastelse, r. l. f. särsk. till -kasta 1 b: handlingen att underkasta sig l. förhållandet att ha underkastat sig; undergivenhet. Lind (1738). Blind underkastelse för något främmande mönster. BEMalmström 5: 2 (c. 1860). Visste hon inte, att försvar betyder öppet krig, vilket underkastelsen aldrig gör! Spong Sjövinkel 443 (1949).
underkastlig l. underkastelig, adj. (-elig 1640–1740. -lig 1824) (†) till -kasta 1 b l. 2 b slutet: benägen (l. nödgad) att underkasta sig (ngt). Vnderkastelig, benägen til en siwkdom. Linc. Ddd 6 a (1640). Mitt .. öde, hwilcket mig så många sällsamma och fahrliga tilfällen underkastelig giordt. Humbla Landcr. 241 (1740). Att den nya ordningens fordringar, i politiskt hänseende .. afsågo en lätt underkastlig passivitet. Pontin ÅmVetA 1824, s. 17. —
(II 4) -KATEGORI. kategori som utgör del av överordnad kategori; jfr -grupp, -klass 2. SvGeogrÅb. 1953, s. 190. —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -KIRURG, förr äv. -CHIRURGUS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) Följande hafva, från K. Lazarettets början, varit Under-Chirurgi. Odhelius PVetA 1776, s. 31. —
(II 2) -KJOL l. (i bet. 1) -KJORTEL. [fsv. undirkiurtil]
1) (förr) kjortel (avsedd att bäras) under yttre plagg; i sht förr äv. om underklänning; jfr -klädnad, -klädsel. VarRerV 18 (1538). Vdt aff thett lÿffarge skal .. (skräddaren) gör(e) vnd(er)kiorteler att wår(e) jomffruuer. HH XXXIII. 2: 225 (1548). Presterna kunde (enl. förslag vid riksdagen 1642) få ha .. en underkjortel under kappan. Hagström Herdam. 1: 91 (1897). jfr ratins-, sars-underkjortel m. fl.
2) (tunnare) kjol (avsedd att bäras) under annan kjol l. klänning o. d. (Ulla) Tog fram skona, / Och på rona / Knäpte underkjoln. Bellman (BellmS) 1: 106 (c. 1775, 1790). Underkjolen gör att kjolen sitter bättre och för dessutom ut den så att den inte ”slår in”. MärthaskolHb. 75 (1941). jfr dam-, piké-, siden-underkjol m. fl.
(II 1 (c)) -KLANG. särsk.: underton (se d. o. 1 a). Då dystrade Friman till .. och sade i vek ton, med underklang af .. förebråelse: .. Ta mig hin onde trodde jag inte du bjöd! Hedenstierna Svenssons 18 (1903). —
-KLASS.
1) till II 1 c.
a) samhällsklass som (med hänsyn till de klassificerande egenskaperna) är den lägsta l. har det sämst ställt (av tre, i sht förr äv. två); äv. närmande sig l. övergående i predikativ adjektivisk anv.: tillhörig l. kännetecknande för sådan klass, underklassig l. underklassmässig; jfr underhet. Madame Elisabeth vinkade sin vän Laurentia att anlägga sin lilla nätta hatt, sådan som fruntimmer af under-klass äfven gå med, ehuru den också gås med af fruntimmer i öfverklassen. Almqvist Smar. 473 (1845). En tidning av Dagens Nyheters dåvarande typ, särskilt lämpad för medel- och underklassen i Stockholm, men sådan att överklassen behagade rynka på näsan. UrDNHist. 1: 22 (1930). Hans kände sig överklass men också litet som underklass. Ruin Spänningar 30 (1987).
b) (†) skolklass som tillhör de lägre l. lägsta. Underklasser i fullständiga läroverk. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 14. Topelius Vint. III. 2: 7 (1897).
2) till II 4: klass som utgör del av överordnad klass; jfr -kategori. Bland Cryptogamerna kunna de förra familj-namnen .. användas såsom namn på klasser och underklasser. BotN 1868, s. 86.
Ssgr (till -klass 1 a): underklass-mässig. som kännetecknar l. lämpar sig för underklassen; jfr under-klassig 1. Han bemödar sig visserligen att se så underklassmässig ut som möjligt – går i grofva kläder och har tuffsat till sina mustascher. Fröding 2Brev 2: 19 (1892).
-samvete. (numera bl. tillf.) Stundom vaknade hans underklass-samvete, och han frågade sig, hvad han hade bland de rika ynglingarne att göra. Strindberg TjqvS 2: 176 (1886). —
1) som tillhör l. kännetecknar l. på annat sätt hänför sig till underklassen; jfr -klass 1 a o. underklass-mässig. Maclarens fina och innerliga humor, som har så mycket af pojkaktighet utan att .. bli underklassig. SD(A) 1901, nr 597, s. 5. Aron kände sig underklassig. Tunström Julorat. 47 (1983).
2) som är av underlägsen l. undermålig klass l. kvalitet. Allt i Smyrna utom läget var underklassigt. Lagergren Minn. 5: 313 (1926). —
(II 1 c) -KLORSYRLIG~020. [retrograd bildning till -klorsyrlighet] (i ä. kemiskt fackspr.) om salt: som bildats av underklorsyrlighet. Berlin Farm. 2: 605 (1851). Den verksamma beståndsdelen i klorkalk är ett underklorsyrligt salt, kalciumhypoklorit. Wirgin Häls. 3: 272 (1933). —
(II 1 c) -KLORSYRLIGHET. kem. svag syra med klor som har lägre oxidationstal än i klorsyrlighet. Euchklorin återställd, under namn af underchlorsyrlighet. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 107. —
(II 1 e) -KLUVEN, p. adj. herald. om vapensköld: delad (se dela, v.1 1 c) o. i nedre delen kluven (se klyva, v.2 4 a). Uggla Herald. 59 (1746). —
(II 1(, 2)) -KLÄDE. (numera bl. tillf.) kläde (se d. o. II 1) (avsett att bäras) undertill l. under annat kläde; särsk. i fråga om bår- l. altarkläde; jfr -klädsel. VaruhusR 1541. För Bårenn(,) Pälle och vnderklädet – 6 (marker). BoupptSthm 31/6 1603. Ett nytt grådt underkläde som ligger på altaret. VDR 1704, s. 1141. —
-KLÄDER, pl.
1) (†) till II 1: undre sängkläder. Den besta sengh medh öfwer och under kleder, som effter henne finnas kan. BoupptSthm 1668, s. 1986.
2) (†) till II 1 e: kläder för underkroppen; särsk. om (uniforms)byxor. At skammen medh skiortor, vnderklädher oc ny vpfundna strumpor, beteckt warder, om skiönt kappan bort blåste. Hambræus Erasmus A 16 a (1620). Den stora uniformen består af mörkblå frack .. hvita underkläder till stöflar eller skor, trekantig hatt med guld-träns. KonstNyhMag. 4: 47 (1822). 3SAH 10: 224 (1895).
3) till II 2: (tunna) kläder (avsedda att bäras) under yttre plagg l. (o. numera bl.) närmast kroppen (till skydd för yttre plagg); jfr -klädnad, -klädsel, -plagg. Omsijder .. afläggia the jemwäl sina vnderkläder med sielfwa Särcke(n) och alt thet som Kroppen bör skylas medh. Sylvius Curtius 371 (1682). Nej, min tidning ska röra sig om mord och underkläder och följaktligen heta Hemvännen, sade Lerberg. Boye Ast. 195 (1931). jfr dam-, lahmanns-, reform-underkläder m. fl. —
(II 1 (e), 2) -KLÄDSEL. (numera bl. tillf.) jfr -kläde, -kläder 2, 3. LGBranting 2: 121 (i handl. fr. 1840). Var klädd uti en Purpurröd talar, / .. Men underklädseln, ned till föttren, var / Af hvitt, det skäraste, med silfver väfdt. Atterbom Lyr. 2: 149 (1841). I allmänhet äro .. (hattarna) temligen vida framtill, på det att de rika underklädslarne måtte få rum. SthmModeJ 1851, s. 5. —
(II 2) -KLÄNNING, förr äv. -KLÄDNING. (tunn) klänning (avsedd att bli) buren under annan klänning l. annat yttre plagg (jfr -kjol 1); förr vanl. allmännare (jfr klänning 1 o. -klädnad, -klädsel). Stiernman Riksd. 619 (1605). De giöra af sina fårskin en lätt underklädning för sig, sina Männ och Barn. Ehrenadler Tel. 325 (1723). Den allt vidare kjolen med sina utskärningar i sidorna gör, att man kan se underklänningen. Fröberg Skrädd. 179 (1941). jfr satäng-underklänning m. fl. —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -KOCK. (i sht i skildring av ä. förh.) kock i underordnad befattning. Kockar: Jörnn Mestarkock Johan vnd(er) kock Olaff ols(on) mestar Swen. VaruhusR 1539, s. 98 b. —
(II 1) -KOJ. i fråga om kojplatser i flera plan: undre koj; jfr -slaf. Om vi också i våra underkojer slippa takdropp, så få vi i stället lida af fuktigheten nedifrån. Antarctic 1: 435 (1904). —
1) (†) till II 1 c: försätta (ngn l. ngt) i försämrat tillstånd o. d., gå illa åt. Petreius Beskr. 2: 215 (1614). Keijsarens arméer (är) af hunger mycket vnderkombne. HSH 38: 225 (1636).
2) (†) till II 1 f: komma undan, undkomma; ta vägen (ngnstans). Att han steller efter honom, så att han motte icke underkomme. G1R 20: 369 (1549). OxBr. 1: 170 (1621).
3) (†) till II (4,) 5: undergå l. underkastas (ngt); komma att omfattas av l. utstå. PPGothus Und. D 2 b (1590). Gudz stränge doms wredhe, som wij för wåre Föräldhrers förste fall skuld vnderkompne woro. Carl IX Cat. K 2 b (1604). Böra underkomma wederhörig Tingzrettz utslag. VDAkt. 1717, nr 94. —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -KOMMENDANT. (i sht förr) kommendant som är underställd annan kommendant; förr äv. allmännare (jfr kommendant 2). Att hafwa inspection på Grentzerne medh en annan honom ifrån Nowgården till hielp afskickad undercommendant. BrinkmArch. 1: 129 (1656). Under-Commendant (i Karlskrona) Hr .. Billing. SvKrigCivCal. 1797, s. 76. —
(II 4) -KOMMITTÉ. underordnad kommitté. För hvarje underafdelning af verldsutställningen bildas en underkomité, hvilken tager om händer genomförandet af specialutställningen. TT 1872, s. 251. —
(II 1 c) -KOMPENSERAD, p. adj. kompenserad i (allt)för liten l. dålig grad. TSvLärov. 1951, s. 84. —
(II 4) -KONCERN. (i fackspr.) koncern som utgör (underordnad) del av annan koncern. SvAffärslex. (1948). —
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -KONDUKTÖR. (förr) konduktör (se d. o. 2 a) i underordnad befattning (av tjänstegrad motsv. fänriks (jfr konduktör 2 a slutet), sedermera sergeants). PT 1758, nr 68, s. 3. (Vi) hafwe .. funnit godt i nåder förordna, att benämningen .. Underkonduktör (skall utbytas) mot Sergeant af första och andra Klassen. SFS 1875, nr 16, s. 3. —
(II 1 c slutet, 4 slutet) -KONSTAPEL. (förr) (ss. titel för) konstapel (se d. o. 1, 2) i underordnad befattning (av tjänstegrad närmast under konstapels); jfr konstapels-mat. KrigVAH 1810, s. 150. —
(II 1 c slutet, 4 slutet) -KONSTRUKTÖR. (förr) vid konstruktionskåren: lägre befattningshavare av tjänstegrad närmast under konstruktör (se d. o. 1 a). Vid yppade vakanser af Konstruktörs lön, (kommer) icke tour eller ålder att beräknas, utan den Underkonstruktör, som eger det mest hedrande examensbetyg, föreslås. Gynther Förf. 4: 561 (i handl. fr. 1800). —
(II 1 c) -KONSUMTION. i sht ekon. konsumtion som understiger den vid normala l. genomsnittliga förhållanden. 2NF 26: 189 (1917). I den socialistiska världen hade man ärvt .. gamla teorier om arbetarnas underkonsumtion som orsak till kriserna. Wigforss Minn. 2: 287 (1951). —
(II (1,) 2) -KRAGE, förr äv. -KRAGA.
1) skrädd. innersida av krage. BoupptSthm 1672, s. 853 a. Underkragen sys fast räta mot räta mot halsringningen. StSyHandarbB 69 (1972).
2) (†) chemisett. Klädning af rutig barège med utringadt lif, hvarunder en veckad underkrage är synlig. SthmModeJ 1849, s. 88. WoH (1904). —
(II 1 (e)) -KRANS. (†) nedre list l. rand o. d., undre gesims; anträffat bl. i ordböcker; jfr krans 3 m. Lind 1: 1715 (1749). Lindfors (1824). —
(II 1 c) -KRITISK. [jfr eng. subcritical] (i fackspr.) som understiger det med huvudordet betecknades (i givet hänseende) kritiska värde; äv. överfört, om maskin l. anläggning o. d. Man konstruerar i allmänhet (rotorer) för drift vid underkritiskt varvtal. HbVerkstTekn. 1: 447 (1944). Att (kärnkrafts)reaktorn är underkritisk. SvD(A) 1960, nr 285, s. 5. —
(II 1 e) -KROPP. kropp (l. bål) från midjan o. nedåt; i sht förr äv. allmännare, om nedre del av (annat slags) kropp (jfr kropp, sbst.1 4, 5). Lokomotivföraren, 53-årige Ola Nilsson från Degeberga, blef illa bränd å underkroppen. SDS 1899, nr 575, s. 2. Arbetet med .. (bron) har fortskridit så långt att underkroppen, d. v. s. pålning, gjutning af de tvänne fästena .. samt de trenne i strömmen förlagda stenkaren nu i det närmaste äro färdiga. NorrkpgT 4/6 1914, s. 2. —
(II 4) -KRÄKTA. [jfr fsv. undirkräkkia] (†) införliva (ngt), ta i besittning; jfr kräkta under sig. Att på torpen .. icke mehr underkräcktas, uthan thet som ligger innom rå och rör. RARP 4: 552 (1651). Schück SvFörlBokhH 1: 222 (i handl. fr. 1687). —
(II 1) -KUDDE. i fråga om kuddar i flera lager i säng: undre kudde; jfr -dyna. Till huvudgärd tjäna en underkudde och en örngåttskudde av fjäder. Svenson Sinnessj. 88 (1907). —
-KULTUR.
1) trädg. till II 1: undertill (under fruktträd) belägen kultur (se d. o. 2) av lågväxande växter; jfr mellan-kultur. 2NF 9: 3 (1908).
Spoiler title
Spoiler content