SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2013  
UTUR ɯ41r, äv. 0 4, prep. o. adv.
Ordformer
(dur 1601. uttur (w-) 1589–1697. utu (v-, w-, -th-) 15241790. utur (v-, w-, -th-, -w-) 1526 osv. vdur 1570)
Etymologi
[fsv. ut ur; jfr sv. dial. tur; ssg av UT, adv., o. UR, prep. o. adv.]
I. motsv. UR, prep. o. adv. I, ss. prep. med utsatt styrt led. — jfr DÄRUTUR, HÄRUTUR.
1) (numera mindre br.) motsv. UR, prep. I 1: (ut) ur l. från, förr äv. mer l. mindre liktydigt med: upp l. fram l. bort ur l. från; särsk. (jfr UR, prep. I 1 a) i förb. med riktningsadv. upp l. fram l. bort, förr äv. ut (l. med ssg med sådant adv. som förled); särsk. dels (jfr UR, prep. I 1 h) med styrt led betecknande källa till ljud l. ljus o. d., dels (jfr UR, prep. I 1 j) med mer l. mindre försvagad bet. av omslutning l. inneslutning, förr särsk. i uttr. röja l. skaffa ngn l. ngt utur vägen (se RÖJA, v.3 3 b α, resp. SKAFFA 5 b η); särsk. mer l. mindre bildl. (se särsk. d). Gången icke vthwr hws och j hwss. Luk. 10: 7 (NT 1526). At .. willia ryckia Skiegget utu Mansens Haka. Hoorn Jordg. 1: 75 (1697). Tusende utur marken uptittande Blomster. Ehrenadler Tel. 8 (1723). Penningarnas uttagande dertil utu KyrkoCassan. VDAkt. 1790, nr 235. Två stalldrängar .. blefvo .. behjälpliga att bringa de åkande herrarne utur den kullstjälpta vagnen genom en remna uppemot taket. Adlerbeth Ant. 2: 267 (c. 1815). Utur vagnen ljöd ett löje, / Skärande och kallt som stål. Snoilsky 2: 27 (1886). SO (2009; angivet ss. mindre br.). — särsk.
a) (†) motsv. UR, prep. I 1 d, med styrt led betecknande geografiskt l. administrativt område o. d.; särsk. styrande ortnamn, särsk. i sådana uttr. som komma l. vara kommen utur, ankomma l. komma (se KOMMA, v. I 1) från, äv. (jfr 5): härstamma från l. ha sitt ursprung i (jfr KOMMA, v. I 4). Berchelt PestOrs. D 5 a (1589). Hans hustru schall i vintras vare kommen utur Muschou. OxBr. 5: 10 (1612). Att Phoenicerna äro komne utur Swerige, skall i nästa Capitel wijsas. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 524 (1698). Them vare .. förbudit .. at taga handlingarne med sig, om the utur staden resa. 1SAH 1: 34 (1786). Utur sitt land förvist. Adlerbeth Æn. 22 (1804).
b) (†) motsv. UR, prep. I 1 f, styrande hand l. händer(na); särsk. mer l. mindre bildl., särsk. i sådana uttr. som l. glida ngn l. släppa l. låta ngt utur händerna (se HAND 5 g). (Han) förlossade th(e)m vthu fiendens hand. Psalt. 106: 10 (öv. 1536). Skog åstadkommes .. antingen genom frösådd utur hand och plantering, eller genom naturens egna åtgärder. Björkman Skogssk. 1 (1868).
c) (†) motsv. UR, prep. I 1 i, med styrt led betecknande sikte l. synfält l. åsyn o. d. RA I. 3: 88 (1593). Wid .. underwisning må .. icke känslan lemnas utur sigte. Ödmann AnvSkrift. 18 (1822). Hagberg Shaksp. 1: 288 (1847).
d) (numera mindre br.) motsv. UR, prep. I 1 k, i bildl. anv.; förr särsk. i sådana uttr. som låta l. lämna utur akt (se AKT, sbst.3 1 h; jfr UTURAKTLÅTA), falla ngn utur minnet (se MINNE, sbst.1 1 g), sätta ngn utur ngt (se SÄTTA, v.3 I 11 b β). At han haffde løøst th(e)n and(ra) arffwi(n)gh(e)n wtu tompten th(e)m til kom. OPetri Tb. 6 (1524). Skall och aldelis ware förbuditt, att icke någen för förer eller tubber Gulsmedernes lährodränger, Vthur theris lähreåhr. Skråordn. 174 (1594). Så wille han icke obenägen finnas henne igen wprätta, och wthu sin wånde draga. VDAkt. 1651, nr 230. Riket borde räddas utur sin svåra skuld och Statsbrist. Schönberg Bref 3: 254 (1778). Även filosofien iklädde sig diktens dräkt: utur den urgamla Nattens sköt framgingo tingen. Alving SvLittH 3: 50 (1932). — särsk. (†) motsv. UR, prep. I 1 k δ, med styrt led betecknande (innehållet i) text(samling) o. d.; jfr 4. Hans ord .. äro vttaghne vtur tridhie delen Relationum Vniversalium. Bureus Påw. A 3 a (1604). Det tredje skälet (att inte bevilja de norrländska städerna fri seglation) har man uppsökt utur kongl. resolutionen på städernas allmänna besvär år 1723. Chydenius 55 (1765). Agardh BlSkr. 1: 51 (c. 1855).
2) (†) motsv. UR, prep. I 2: borta l. ute från; ute ur; utom l. utanför; särsk. i uttr. ligga l. bo l. vara utur vägen, ligga osv. borta från l. bortom vägen. Och haver vattned varitt temligh högt stigitt, så att vij med möda hava kunnatt hollatt utur schantzchen. OxBr. 6: 40 (1629). The, som boo vthur wägen och afsijdes. RARP 3: 150 (1640). Om Paradis-fogelen skrifwes, at han ganska liufligt siunger, tå han är vtu buren i fria luften. Scherping Cober 1: 136 (1734). Ekmanson Sterne 1: 136 (1790).
3) (†) motsv. UR, prep. I 3; särsk. i sådana uttr. som utur led (se LED, sbst.1 2), utur modet (se MOD, sbst.3 2 b γ), utur måttan l. måtton (se MÅTTA, sbst.2 7 c β), utur sin ordning (se ORDNING 6 b), utur stånd (se STÅND, sbst.1 13 b).
4) (†) motsv. UR, prep. I 4, med huvudsaklig tanke på att det som betecknas med det styrda ledet utgör utgångspunkt för en handling l. ett skeende l. en förnimmelse o. d.; särsk. dels med det styrda ledet betecknande (innehållet i) text(samling) o. d. (jfr 1 d slutet o. UR, prep. I 4 a), dels (jfr UR, prep. I 4 c) i uttr. tala o. d. utur sådan l. sådan ton (se TON, sbst.2 3 b). Thenne Melchior (Buntmakare) .. hoff an .. att predica och mest vtur S. Johannis vppenbarelse. Svart G1 97 (1561). Jag sijr vthur din schrijffuelse .. at du och Salvius wore på resan till Minden. AOxenstierna Bref 4: 550 (1649). En kappränning med hästar .. hvilken jag utur våra fönster hade tillfälle att beskåda. MoB 5: 203 (1784). Då ej heller detta kan bevisas utur christne skriftställare, så (osv.). Agardh BlSkr. 1: 269 (c. 1855). Det förtryck, som utur individualismens princip utöfvats eller ännu utöfvas. Hwasser VSkr. 2: 212 (1869).
5) (†) motsv. UR, prep. I 5, med huvudsaklig tanke på härkomst l. tillhörighet o. d.: (härrörande l. härstammande) från, med ursprung i; jfr 1 a. HSH 31: 326 (1662). Capucinerne äro alla Frantsoser eller utur Frankrike och hafva .. underhåll af Konungen. Eneman Resa 1: 39 (1711). Jag fann honom omgifven .. af forna hofdamer, likväl icke utur första raden. MoB 6: 208 (1793). Fader och dotter .. Nya teckningar utur hvardagslifvet. Bremer Fad. Titelbl. (1858).
6) (†) motsv. UR, prep. I 6, med styrt led betecknande bevekelsegrund l. orsak o. d., liktydigt med: av. HC11H 10: 47 (1638). Tilbedja sin man, dölja sin kärlek för honom utur högaktning och tacksamhet? Riccoboni Catesby 137 (1761). Jag är af lika tancka härutinnan med Herrar Lectores Nordstedt och Agrell, men likväl endast utur det skäl, at (osv.). VDAkt. 1798, nr 191.
II. (†) motsv. UR, prep. o. adv. II, ss. prep. i absolut anv. l. ss. adv.; särsk. ss. partikel i förb. med verb; särsk.
a) (†) motsv. UR, adv. II 1 a; särsk. i förb. med sådana verb som dra, ge sig, (äv. motsv. UR, adv. II 1 a β), komma, krypa, råka, slingra sig, springa, stiga, träda (se särsk. förb. under resp. verb). Mark. 5: 2 (NT 1526: steegh). Iag troor wist att om gud så will att min k(iäre) F(ar)k(iär) får känna min lilla hustru att han skall blij heelt och hållit wtur de tankarna. Ekeblad Bref 2: 329 (1662; rättat efter hskr.). Jag gjorde ett utrop af förtjusning, och all sömn for utur mig. Bremer Grann. 1: 9 (1837). När jag kom upp på däck, höllo vi just på att kila utur skären förbi Sandhamns båk. Sturzen-Becker 2: 76 (1861).
b) (†) motsv. UR, adv. II 1 b, i förb. med sådana verb som krama, lasta, plocka, rensa, rycka, skudda, skölja, slå, säga, ta, tappa (se särsk. förb. under resp. verb); särsk. motsv. UR, adv. II 1 b η, i förb. med sådana verb som leta, locka, lura, rista (se särsk. förb. under resp. verb).
c) (†) motsv. UR, adv. II 1 c β, i förb. med sådana verb som flåsa, häva, krysta, släppa, spy (se särsk. förb. under resp. verb).
Spoiler title