SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VERBAL værba4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d., t., eng. verbal; till lat. verbalis, adj., till verbum, ord (se VERB). — Jfr VERBALISM, VERBALITER, VERBALITET]
1) som hänför sig till ord l. det språkliga uttrycket, språklig; ibland dels med särsk. tanke på det talade språket, dels med framhävande av det språkliga ss. motsats till det verkliga. Medh Meklenburgh ähr vänskapen meere verbal ähn real. AOxenstierna XI. 1: 175 (1634). Äreförnärmelser och verbala injurier inneburo en förolämpning, som parterne sjelfve fordom ägde med hand och vapen att afgöra. Nordström Samh. 2: 292 (1840). (Förf. anbefaller) predikans fullständiga utskrivande och inlärande, givetvis med en viss frihet ifråga om det verbala utförandet. SvTeolKv. 1937, s. 197. Verbal afasi, ett av de afatiska syndromen, vars mest påfallande rubbning är oförmågan att uttala enstaka ord. PsykPedUppslB 2191 (1946). På grund av .. (försvarsministerns) verbala oförmåga har .. (kabinettssekreteraren) stått för de säkerhetspolitiska uttalandena. DN 10/1 1990, s. 12. — särsk.
a) (numera mindre br.) särsk. om översättning l. i fråga om textåtergivning o. d.: som överensstämmer exakt med avseende på ordalydelse, ordagrann, ord för ord. LittT 1795, s. 290. I originalet står fellow-creatures, hvilket jag ej vågat verbalt öfversätta. Järta 2: 370 (1824). Väl föranleder det förra ordasättet, verbalt taget, till den mening, att (osv.). Nordström Samh. 2: 792 (1840). Öfversättningarna äro .. troget verbala. 3SAH LVI. 3: 180 (1848). Om man sida för sida jämför .. (Brilioths) handbok med Gustafssons framställning, finner man alltför ofta rent verbala överensstämmelser. KyrkohÅ 1958, s. 167. SO (2009).
b) om person: som har stort ordförråd o. god förmåga att uttrycka sig, vältalig. Här möttes olika temperament, tre mycket verbala människor, och talade om skönhet. SvD 1/7 1974, s. 8. Väl påläst, mycket verbal i sitt framträdande lade han fram sin teori om att PKK låg bakom mordet på Olof Palme. DN 30/7 1988, s. 6.
2) i sht språkv. som har samband med l. hänför sig till verb (se d. o. 2). 2SAH 1: 47 (1801). Ehuru inga verbala dualformer finnas bevarade i skriftliga skandinaviska minnesmärken, hafva dock .. sådana antagligen en gång funnits. Läffler Kons. 11 (1872). Verbala, dvs. i verbparadigmet uppträdande, böjningselementer. Noreen VS 5: 131 (1906). Dock förekommer ett bildligt bruk av verb .. Vi få att göra med verbala metaforer. Mjöberg Stilstud. 141 (1911).
Ssgr (i allm. till 2; i sht språkv.): VERBAL-ADJEKTIV~002, äv. ~200. adjektiv som är avlett av ett verb; särsk. liktydigt med: particip (med adjektivisk funktion). Lidforss FrSpr. 297 (1867).
-BILDNING. (numera bl. tillf.) verbbildning; jfr -derivat. Sådana verbalbildningar (tillhör) vanligen 1:sta conjugationen. Richert Ljudlag. 173 (1866).
-BÖJNING. verbböjning. SAOL (1900). Konjugation (”verbalböjning”). Noreen VS 7: 91 (1906).
(1) -DEFINITION. (†) ordförklaring; jfr definition slutet. Lindblom Log. 246 (1836). Auerbach (1916).
-DERIVAT. (†) derivat av l. till verb; jfr -bildning. Vinterbl. 1853, s. 145.
-FORM. verbform; jfr form I 3 b. Lyceum I. 2: 112 (1810).
-HANDLING. (numera mindre br.) verbhandling; jfr handling 6 a. Det af verbalhandlingen berörda objektet. PedT 1891, s. 351. Wellander RiktSv. 252 (1973).
(1) -INJURIE. (i sht i ä. juridiskt spr.) smädande l. ärekränkande ord o. uttryck; jfr injurie 2. Ährerörige förwitelser och verbal injurier. ConsAcAboP 3: 278 (1668). NorstedtJurHb. 715 (1987).
(1) -INSPIRATION. i sht relig. om tanken att Bibeln är inspirerad av Gud ord för ord; jfr inspiration 3 a slutet o. bokstavs-inspiration. Med afseende på bibeln fasthålles verbalinspirationen, utan att man dock vill påstå, att de bibliske författarna varit endast viljelösa redskap för Anden. 2NF 34: 620 (1922).
-KLASS. (numera mindre br.) jfr klass 6 d. Landsm. VI. 6: 76 (1888). SAOL (1973).
-KOMPOSITUM. (†) verbsammansättning. Rydqvist SSL 5: 63 (1874).
(1) -KONKORDANS. (förr) konkordans (se d. o. 6). Büchners Bibliska Real- och VerbalConcordans. SP 1792, nr 24, s. 4.
(1) -NOT. om (ej undertecknad) diplomatisk skrivelse avsedd att återge l. ersätta ett muntligt meddelande; jfr not, sbst.2 5. Staten Hollands Resolution d. 12 dennes .. at ej swara på Baron von Thulemeyers nya Verbal-Note, som inlemnades d. 9. GT 1787, nr 111, s. 2.
-PARADIGM. verbparadigm. Pettersson HebrGr. 287 (1829).
-STAM. verbstam. Rabe GrElGr. 70 (1857). Substantiv, bildade av verbalstammar. TSvLärov. 1950, s. 216.
-SUBSTANTIV~002, äv. ~200. till ett verb bildat substantiv. Verbalsubstantiver på -nde (anförande, förhållande, yttrande). Linder Om -er 26 (1890).
(1) -SUGGESTION. suggestion gm ord. Sundberg 237 (1926). Fysiska retmedel är i sig effektiva utan hjälp av verbalsuggestion. Lychnos 197778, s. 42.
(1) -SUGGESTIV~002, äv. ~200. [jfr -suggestion] som verkar ss. l. utövar verbalsuggestion. SvLäkT 1935, s. 61.
(1 (a)) -ÖVERSÄTTNING. (numera mindre br.) om ordagrann översättning; äv. om tolkning i ord (av ljud l. konstnärligt uttryck o. d.). SvLittFT 1838, sp. 504. Den långa strof, som Nilsson i sin Fauna meddelar såsom verbalöfversättning af näktergalssången. Strindberg Blomst. 23 (1888). KyrkohÅ 1926, s. 153.
Avledn. (till 1): VERBALISERA, v., -ing. uttrycka (ngt) i ord; äv. refl. Ekbohrn (1904). Hon har mött otvivelaktigt intelligenta elever som inte kunnat göra sig själva rättvisa, därför att de haft svårt att verbalisera sig. SvD 6/5 1972, s. 12. Egentligen handlar ju mina böcker bara om känslor, fast mina karaktärer har svårt att verbalisera dem. ICAKurir. 1989, nr 14, s. 3.
Spoiler title