publicerad: 2017
VIDGA vid3ga2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. w-, -ij-, -dh-)
Etymologi
1) göra (ngt) vidare l. bredare l. större; utvidga; särsk.: vitt öppna (gap l. ögon o. d.), spärra upp. Säijes .. Goderich .. med mångh landh hafva förökat och vidgat Götha Rijke. LPetri Kr. 9 (1559). Man widgar gaturna så mÿket möjeliget är. Ekeblad Bref 2: 224 (1660; rättat efter hskr.). Nu kon näsborrorna vidgar, / Dragande åt sig luft med uppräckt hufvud. Adlerbeth Buc. 65 (1807). (Gubben) vidgade .. sitt gap med all den kraft han egde. Mellin Nov. 1: 328 (1830, 1865). (Hon) vidgade .. ögonen mot honom. Moberg Rosell 228 (1932). Pojken vidgar rännsnärjan med skälvande händer. Sakta .. sänker han ned den i vattnet tätt framför gäddans gap. Moberg Sedebetyg 9 (1935). Inhalatorn hjälper till att få ner luft i lungorna för att vidga dem. BlekLT 20/10 2014, s. 3. — jfr FÖR-VIDGA.
a) refl. l. i pass. övergående i dep.: bli vidare l. bredare l. större; äv.: öppna sig; särsk. om ögon: spärras upp; förr äv. om eld: sprida sig; ngn gg äv. om grupp l. samling av personer: sprida ut sig (glesare) över ett större område. När hiertat .. för mykit widgas. BOlavi 44 b (1578). Helst enär Elden har widgat sig. Bergv. 1: 408 (1690). Järnets egenskap at swälla eller widga sig uti hettan. Rinman JärnH 221 (1782). (Där skogen) upphör, vidgar sig en härlig äng. Linnerhielm 1Br. 185 (1794, 1797). (Den ry. plutonen) vidgades, den tätnade, den lade an, det small. Runeberg (SVS) V. 1: 56 (1848). Man ser, hur fjorden vidgar sig ut mot Ofoten och havet. Hedin Pol 2: 20 (1911). Kanske vidgades hennes ögon något lite i förvåning. Trenter SkönJuv. 21 (1991). — jfr FÖR-, UT-VIDGA o. PUPILL-VIDGNING.
b) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ning, mer l. mindre konkret: öppen plats l. glänta. Den bergsträckning, som .. uti en ofantlig widgning, nästan som en slätt, fortsättes genom Jemtland. Zetterstedt SvLappm. 1: 46 (1822). En by upptar en liten vidgning och ligger omgiven av sköna trädgårdar. Hedin Jerus. 37 (1917).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1: ge större omfattning, utöka l. förmera; äv. refl. l. i pass. övergående i dep. (se särsk. b, d): öka i omfattning l. styrka o. d.; förr särsk. om smitta o. d.: sprida sig. Effter det Wij förnimme, at den smittosamma plåge och siukdom Spetelskan, i Finlandh .. sigh widgar och öfwerhanden tager .. Så hafwe Wij (osv.). Stiernman Com. 1: 706 (1619). De skola finna .. sitt hjerta vidgas genom medlidande, menniskokärlek, högaktning för ära och dygd. Rosenstein 3: 115 (1787). (Professorn) öfvergaf småningom att tala om sitt personliga illamående; han vidgade sitt ämne till allmänna och stora föremål. Almqvist AmH 2: 200 (1840). Han förmår ge sin utsökta stil en sådan storhet och vidgning. NordT 1881, s. 420. De män, hvilka arbeta för en nationernas vidgade kännedom om hvarandra. Paulson Minnestal 27 (1894, 1899). Kritiken vidgar sig till en allmän räfst med männens oblyga despotism. Olsson Fröding 58 (1950). Hur vidgar man orden så att de rymmer det nästan outsägligt stora? DN 3/4 1991, s. B3. — jfr FÖR-, UT-VIDGA. — särsk.
a) i fråga om makt i rike l. välde l. territorium o. d.; ibland med kvardröjande bet. av 1. Thenne wår K. Herr Fader .. (har) lempnat osz Rijket i sine herligheeter oförkårtat, och sombligestädes merckeligen stärckt och widgat. Stiernman Riksd. 890 (1634). Carl den Store hade segrande vidgat sitt välde ända till Tysklands nordliga och östliga gräns. Broocman TyUnd. 1: 3 (1807). Samhället vidgar sig snart till ett ättförbund. 3SAH 4: 200 (1889). England vidgades och växte långt kraftigare och mera gigantiskt än Tyskland. Hagberg VärldB 61 (1927). Hennes rastlöshet får hela flocken på tassarna i jakt på byte eller i en förflyttning för att vidga sitt territorium. Larsson BlodSpill. 275 (2005).
b) (†) refl. l. i pass. övergående i dep.: föröka sig (se FÖRÖKA I 2). Sädan skulle alla .. (Adams) afkomma widhgas och spridas. Schück VittA 1: 98 (i handl. fr. c. 1640). Sigh (de nygifta) öke siuttio falt som kornet i Jordene, widges / Som en Olive-qwist widh wattubäckerna plantat. 2Saml. 35: 223 (1662).
c) med avs. på tänkt gränslinje (särsk. med obj. i pl.): flytta längre bort l. ut. At ingen redlig Preusisk undersåte kunde råda .. (kungen) til sådant företagande (som gynnade Sv.), derigenom han lättare kunde mista sitt eget rike, än widga sina gränsor. Loenbom Stenbock 4: 121 (1765). Fantasien vidgar tankens gränser. Jensen BöhmDiktn. 163 (1894). (Väljarna) kräver balans och kontroll i alla lägen men de efterlyser samtidigt allt ihärdigare politiska personligheter, kvinnor och män som vågar sjunga ut så det hörs, vidga gränserna och strunta i etikettsreglerna. AB 3/8 1997, s. 2.
d) i fråga om att öka vidden l. utsträckningen av sina kunskaper l. intressen l. sin omdömesförmåga l. att inta en öppnare attityd; särsk. i sådana uttr. som vidga horisonten (jfr HORISONT 6 α) l. perspektivet (jfr PERSPEKTIV, sbst. 3) l. sin synkrets (jfr SYNKRETS e) l. sina vyer; äv. i pass. övergående i dep. (Granskningen) har blottat Politikens hemlighet, förskingrat mörkret i Lagarnes labyrint, vidgat Handelens utsigt. Kellgren (SVS) 4: 375 (1784). Handlingens män skärpte sitt omdöme och vidgade sin synkrets genom lärdomens bildande kraft. 2SAH 40: 514 (1865). Glad och belåten lemnade jag Motala och Carlsund med vidgade vyer, stärkt arbetslust och mod. Adelsköld Dagsv. 2: 86 (1900). Det är nyttigt att vidga horisonten ibland, inte minst inom det militära. Edström Mossgrönt 1: 33 (1950). I de följande fem essäerna vidgas perspektivet. Lychnos 1996, s. 372. Det är viktigt för organisationer att vidga sina vyer och ta del av hur andra jobbar. FaluKurir. 24/11 2009, 2: 3.
1) till 1: med avs. på ngt konkret: göra vidare l. bredare l. större, utvidga; äv. refl. l. i pass. övergående i dep. Ty får han (dvs. vinstocken) mera Rum och land, / Så widgas han uth effter hand. Lucidor (SVS) 408 (1674; uppl. 1997). Hjertat är egentligen en ihålig muskel, som kan draga sig tillsamman och åter vidga ut sig. Berlin Lrb. 9 (1880). Jag minns hur .. (älvarna) gjorde sina rännor och floddalar allt bredare, och till sist vidgade de ut dem till slätter. Lagerlöf Holg. 2: 454 (1907).
2) till 2: bygga ut l. utöka (ngt); äv. med avs. på tänkt gränslinje: flytta längre bort l. ut; äv. refl. l. i pass. övergående i dep.; särsk.: sprida sig. Widgen ut Ert rop med wapnafrägd och dygd. Knöppel Reg. 45 (1741). (Kristendomen) har sig widgat ut i werlden widt och bredt. Kolmodin QvSp. 2: 532 (1750). Har möjligheten vidgat ut sitt rikes gräns / Och tagit väldet bort af det omöjliga? Runeberg (SVS) 6: 188 (1863). En enda sats .. (kan) vidgas ut, så att den bildar en mening med hufvudsats och en eller flera bisatser. Cederschiöld o. Olander SvSpr. 93 (1904).
Spoiler title
Spoiler content