publicerad: 2015
retning
ret·ning
substantiv
~en ~ar • retande av organ; till reta 2
Singular | |
---|---|
en retning | obestämd form |
en retnings | obestämd form genitiv |
retningen | bestämd form |
retningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
retningar | obestämd form |
retningars | obestämd form genitiv |
retningarna | bestämd form |
retningarnas | bestämd form genitiv |