publicerad: 2015
retorik
ret·or·ik
[‑i´k]
substantiv
~en • vältalighetslära; talarkonst
Singular | |
---|---|
en retorik | obestämd form |
en retoriks | obestämd form genitiv |
retoriken | bestämd form |
retorikens | bestämd form genitiv |