publicerad: 2015
behörighet
be·hör·ig·het
substantiv
~en ~er 1 till behörig 22 till behörig 3
Singular | |
---|---|
en behörighet | obestämd form |
en behörighets | obestämd form genitiv |
behörigheten | bestämd form |
behörighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
behörigheter | obestämd form |
behörigheters | obestämd form genitiv |
behörigheterna | bestämd form |
behörigheternas | bestämd form genitiv |