publicerad: 2015
bevärdiga
be·värd·iga
verb
~de ~t • (inte) bevärdiga ngn med en blick (inte) nedlåta sig till att ge ngn en blick
| Finita former | |
|---|---|
| bevärdigar | presens aktiv |
| bevärdigas | presens passiv |
| bevärdigade | preteritum aktiv |
| bevärdigades | preteritum passiv |
| bevärdiga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bevärdiga | infinitiv aktiv |
| att bevärdigas | infinitiv passiv |
| har/hade bevärdigat | supinum aktiv |
| har/hade bevärdigats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bevärdigande | |
| Perfekt particip | |
| en bevärdigad + substantiv | |
| ett bevärdigat + substantiv | |
| den/det/de bevärdigade + substantiv | |


