publicerad: 2015
bimotiv
bi|mot·iv
substantiv
~et; pl. ~ • till motiv 1,2 bi- 1
Singular | |
---|---|
ett bimotiv | obestämd form |
ett bimotivs | obestämd form genitiv |
bimotivet | bestämd form |
bimotivets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bimotiv | obestämd form |
bimotivs | obestämd form genitiv |
bimotiven | bestämd form |
bimotivens | bestämd form genitiv |