publicerad: 2015
improvisatör
im·pro·vis·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er improvisera
Singular | |
---|---|
en improvisatör | obestämd form |
en improvisatörs | obestämd form genitiv |
improvisatören | bestämd form |
improvisatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
improvisatörer | obestämd form |
improvisatörers | obestämd form genitiv |
improvisatörerna | bestämd form |
improvisatörernas | bestämd form genitiv |