publicerad: 2015
improvisering
im·pro·vis·er·ing
substantiv
~en ~ar improvisera
Singular | |
---|---|
en improvisering | obestämd form |
en improviserings | obestämd form genitiv |
improviseringen | bestämd form |
improviseringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
improviseringar | obestämd form |
improviseringars | obestämd form genitiv |
improviseringarna | bestämd form |
improviseringarnas | bestämd form genitiv |