publicerad: 2015
impulsgivare
im·puls|giv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑givarna impuls 2 givare
Singular | |
---|---|
en impulsgivare | obestämd form |
en impulsgivares | obestämd form genitiv |
impulsgivaren | bestämd form |
impulsgivarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
impulsgivare | obestämd form |
impulsgivares | obestämd form genitiv |
impulsgivarna | bestämd form |
impulsgivarnas | bestämd form genitiv |