publicerad: 2015
impuls
im·puls
[‑pul´s]
substantiv
~en ~er 1 stöt2 ingivelse, uppslag – Alla sammansättn. med impuls- hör till impuls 2.
Singular | |
---|---|
en impuls | obestämd form |
en impuls | obestämd form genitiv |
impulsen | bestämd form |
impulsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
impulser | obestämd form |
impulsers | obestämd form genitiv |
impulserna | bestämd form |
impulsernas | bestämd form genitiv |