publicerad: 2015
omprioritering
om|pri·or·it·er·ing
substantiv
~en ~ar omprioritera
Singular | |
---|---|
en omprioritering | obestämd form |
en omprioriterings | obestämd form genitiv |
omprioriteringen | bestämd form |
omprioriteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omprioriteringar | obestämd form |
omprioriteringars | obestämd form genitiv |
omprioriteringarna | bestämd form |
omprioriteringarnas | bestämd form genitiv |