publicerad: 2015
retoriker
ret·or·ik·er
[‑o´r‑]
substantiv
~n; pl. ~ • vältalare
Singular | |
---|---|
en retoriker | obestämd form |
en retorikers | obestämd form genitiv |
retorikern | bestämd form |
retorikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
retoriker | obestämd form |
retorikers | obestämd form genitiv |
retorikerna | bestämd form |
retorikernas | bestämd form genitiv |