publicerad: 2015
stabil
stab·il
[‑i´l]
adjektiv
~t ~a • stadig; säker, trygg
Positiv | |
---|---|
en stabil + substantiv | |
ett stabilt + substantiv | |
den/det/de stabila + substantiv | |
den stabile + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de stabilare + substantiv | |
Superlativ | |
är stabilast | |
den/det/de stabilaste + substantiv |