publicerad: 2015
upprorsledare
upp·rors|led·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ledarna uppror ledare 1
Singular | |
---|---|
en upprorsledare | obestämd form |
en upprorsledares | obestämd form genitiv |
upprorsledaren | bestämd form |
upprorsledarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upprorsledare | obestämd form |
upprorsledares | obestämd form genitiv |
upprorsledarna | bestämd form |
upprorsledarnas | bestämd form genitiv |