publicerad: 2015
befordringsgrund
be·fordr·ings|grund
substantiv
~en ~er • till befordring 1 och 2grund 2
Singular | |
---|---|
en befordringsgrund | obestämd form |
en befordringsgrunds | obestämd form genitiv |
befordringsgrunden | bestämd form |
befordringsgrundens | bestämd form genitiv |
Plural | |
befordringsgrunder | obestämd form |
befordringsgrunders | obestämd form genitiv |
befordringsgrunderna | bestämd form |
befordringsgrundernas | bestämd form genitiv |