publicerad: 2015
begåvning
be·gåv·ning
substantiv
~en ~ar • intelligens; talang; begåvad person
Singular | |
---|---|
en begåvning | obestämd form |
en begåvnings | obestämd form genitiv |
begåvningen | bestämd form |
begåvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
begåvningar | obestämd form |
begåvningars | obestämd form genitiv |
begåvningarna | bestämd form |
begåvningarnas | bestämd form genitiv |