publicerad: 2015
habilitering
hab·il·it·er·ing
substantiv
~en ~ar • träning av fysiskt och psykiskt funktionshindrade personer
Singular | |
---|---|
en habilitering | obestämd form |
en habiliterings | obestämd form genitiv |
habiliteringen | bestämd form |
habiliteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
habiliteringar | obestämd form |
habiliteringars | obestämd form genitiv |
habiliteringarna | bestämd form |
habiliteringarnas | bestämd form genitiv |