publicerad: 2015
irritament
ir·rita·ment
[‑men´t]
substantiv
~et; pl. ~ • retmedel
Singular | |
---|---|
ett irritament | obestämd form |
ett irritaments | obestämd form genitiv |
irritamentet | bestämd form |
irritamentets | bestämd form genitiv |
Plural | |
irritament | obestämd form |
irritaments | obestämd form genitiv |
irritamenten | bestämd form |
irritamentens | bestämd form genitiv |