publicerad: 2015
karit
kar·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • mest i pl.; endera av de tre gracerna; skönhetsgudinna
Singular | |
---|---|
en karit | obestämd form |
en karits | obestämd form genitiv |
kariten | bestämd form |
karitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kariter | obestämd form |
kariters | obestämd form genitiv |
kariterna | bestämd form |
kariternas | bestämd form genitiv |