publicerad: 2015
kvirrare
kvirr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kvirrarna kvirra
Singular | |
---|---|
en kvirrare | obestämd form |
en kvirrares | obestämd form genitiv |
kvirraren | bestämd form |
kvirrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kvirrare | obestämd form |
kvirrares | obestämd form genitiv |
kvirrarna | bestämd form |
kvirrarnas | bestämd form genitiv |