publicerad: 2015
ordningsföljd
ordn·ings|följd
substantiv
~en ~er • till ordning 4 följd 1
Singular | |
---|---|
en ordningsföljd | obestämd form |
en ordningsföljds | obestämd form genitiv |
ordningsföljden | bestämd form |
ordningsföljdens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordningsföljder | obestämd form |
ordningsföljders | obestämd form genitiv |
ordningsföljderna | bestämd form |
ordningsföljdernas | bestämd form genitiv |