SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

ordningsmakt

ordn·ings|­makt substantiv ~en ~er • ordnings­makten polisen

Singular
en ordningsmakt	obestämd form
en ordningsmakts	obestämd form genitiv
ordningsmakten	bestämd form
ordningsmaktens	bestämd form genitiv
Plural
ordningsmakter	obestämd form
ordningsmakters	obestämd form genitiv
ordningsmakterna	bestämd form
ordningsmakternas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  ordningsföljd subst.
  ordningsföreskrift subst.
  ordningsförseelse subst.
  ordningskonsult subst.
  ordningslag subst.
  ordningsmakt subst.
  ordningsman subst.
  ordningsmänniska subst.
  ordningsnummer subst.
  ordningspolis subst.
  ordningsregel subst.

  Till   alla ordböcker