SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ordningsförseelse
ordn·ings|­för·­se·­else substantiv ~n ~r ordning 1 förseelse
Singular
en ordningsförseelseobestämd form
en ordningsförseelsesobestämd form genitiv
ordningsförseelsenbestämd form
ordningsförseelsensbestämd form genitiv
Plural
ordningsförseelserobestämd form
ordningsförseelsersobestämd form genitiv
ordningsförseelsernabestämd form
ordningsförseelsernasbestämd form genitiv