publicerad: 2015
ordningstal
ordn·ings|tal
substantiv
~et; pl. ~ • t.ex. första, andra, sjunde
Singular | |
---|---|
ett ordningstal | obestämd form |
ett ordningstals | obestämd form genitiv |
ordningstalet | bestämd form |
ordningstalets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordningstal | obestämd form |
ordningstals | obestämd form genitiv |
ordningstalen | bestämd form |
ordningstalens | bestämd form genitiv |