SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

ordningsregel

ordn·ings|­regel substantiv ~n ‑regler ordning 1 1regel

Singular
en ordningsregel	obestämd form
en ordningsregels	obestämd form genitiv
ordningsregeln	bestämd form
ordningsregelns	bestämd form genitiv
Plural
ordningsregler	obestämd form
ordningsreglers	obestämd form genitiv
ordningsreglerna	bestämd form
ordningsreglernas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  ordningsmakt subst.
  ordningsman subst.
  ordningsmänniska subst.
  ordningsnummer subst.
  ordningspolis subst.
  ordningsregel subst.
  ordningssinne subst.
  ordningsstadga subst.
  ordningsstörning subst.
  ordningstal subst.
  ordningsvakt subst.

  Till   alla ordböcker