SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
riktig
rikt·­ig adjektiv ~t ~a korrekt; sann, veritabel: ​han är en riktig charmör; ​på riktigt på allvar
Positiv
en riktig + substantiv
ett riktigt + substantiv
den/det/de riktiga + substantiv
den riktige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de riktigare + substantiv
Superlativ
är riktigast
den/det/de riktigaste + substantiv