publicerad: 2015
riktig
rikt·ig
adjektiv
~t ~a • korrekt; sann, veritabel: han är en riktig charmör; på riktigt på allvar
Positiv | |
---|---|
en riktig + substantiv | |
ett riktigt + substantiv | |
den/det/de riktiga + substantiv | |
den riktige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de riktigare + substantiv | |
Superlativ | |
är riktigast | |
den/det/de riktigaste + substantiv |