publicerad: 2015
ryggmärg
rygg|märg
substantiv
~en • äv. bildl.; (dansstegen måste) sitta i ryggmärgen behärskas perfekt, komma utan eftertanke
Singular | |
---|---|
en ryggmärg | obestämd form |
en ryggmärgs | obestämd form genitiv |
ryggmärgen | bestämd form |
ryggmärgens | bestämd form genitiv |