SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ryggmärg
rygg|­märg substantiv ~en äv. bildl.; ​(dans­stegen måste) sitta i rygg­märgen behärskas perfekt, komma utan efter­tanke
Singular
en ryggmärgobestämd form
en ryggmärgsobestämd form genitiv
ryggmärgenbestämd form
ryggmärgensbestämd form genitiv